Spelmaskinen som dokumenterar
Syftet med denna studie är att undersöka lärplattans roll för pedagoger och barn i förskolan. Vi har utgått från följande frågeställningar: Hur ser pedagogerna på lärplattan och dess användning? Hur ser barnen på lärplattan och dess användning? Hur samspelar barnen kring lärplattan?
Vår studie är gjord på två förskolor i Nordvästra Skåne där vi har intervjuat åtta pedagoger och 20 barn. Vi gjorde även barnobservationer. Teoretisk inspiration och analysverktyg har vi hämtat från Ljung-Djärf (2004) som forskat kring barns relation till datorer. Hon har identifierat ett flertal roller som pedagogerna och barnen intar runt datorn, vilka vi har kunnat utgå från i vår analys. Pedagogerna intog roller som stödjande, skyddande och vägledande och barnen som ägare, deltagare och åskådare. Vi har även utgått från Klerfelts (2007) studie om hur barn skapar berättelser med datorn som verktyg, där hon såg pedagogerna inta olika roller som möjliggörare, guide och fredsmäklare.
Resultatet från vår studie visar att pedagogerna ser lärplattan främst som ett enkelt och snabbt verktyg vid dokumentation av verksamheten, medan barnen ser lärplattan främst som något som man spelar spel på. Pedagogerna anser att lärplattan ska finnas där som ett komplement till annat material som erbjuds på förskolan. De uttrycker dessutom att de saknar tid och utbildning för att kunna använda lärplattan i den utsträckning som de önskar. De flesta pedagogerna är överens om att barnen på ett lustfyllt sätt kan lära sig något vid användandet av lärplattan såsom matematik, språk, teknik och naturkunskap. Barnen menar att de främst lär sig att spela på lärplattan. I barnens samspel visar sig social fostran i form av att barnen hjälper, stöttar och berömmer varandra.