Att få diagnosen dyslexi först under gymnasietiden
tio ungdomars verklighet - en kritisk betraktelse (Getting the Diagnosis of Dyslexia only during Upper Secondary School
DiagnostiseringDyslexiFortbildningKunskapMaktNormerSjälvbildStigmatiseringVärderingaråtgärderContinuing professional developmentDiagnosingDyslexiaKnowledgeMeasuresNormsPowerSelfStigmatizationValues
Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Magisterkurs i specialpedagogik
Höstterminen 2008
Borgfors, S. (2008). Att få diagnosen dyslexi först under gymnasietiden: tio ungdomars verklighet - en kritisk betraktelse. (Getting the Diagnosis of Dyslexia only during Upper Secondary School: the Reality of Ten Adolescents ? a Critical Study.) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk magisterutbildning, Malmö högskola.
Följande kvalitativa studie, med abduktiv ansats och reflexiv metod som vetenskapsfilosofisk grund, är resultatet av intervjuer med tio ungdomar som har fått diagnos dyslexi först under sin gymnasietid. Syftet var att utröna om diagnostiseringsprocessen och dyslexidiagnosen i sig hade haft någon betydelse för informanternas självbild, studiesituation och studieresultat. Intervjuerna reflekterade också betydelsen av omgivningens förhållningssätt till informanternas svårigheter, såväl före som efter diagnos. Den enskilda skolans och lärarens utövande av makt, bl.a. genom hur styrdokumentens riktlinjer för elever med särskilda behov tolkas, är av största vikt för den enskilda elevens möjligheter till kunskaps- och färdighetsutveckling. Vid jämförelser mellan intervjuerna och tidigare forskning synliggjordes betydelsen av såväl samhällsövergripande som individ- och klassrumscentrerade normativa mönster och brist på kunskap kring dyslexi, med risker för därpå följande stigmatiseringsprocesser.
Studiens resultat visar att diagnostiseringen har haft en positiv inverkan på informanternas självbild, studiesituation och studieresultat. Studien visar också att informanterna är rädda för omgivningens okunskap och fördomar. Resultaten motsäger att diagnostisering i sig är stigmatiserande, men ger belägg för att omgivningens attityder till och värderingar av läs- och skrivsvårigheter kan vara det. Fortbildning av skolledare och pedagogisk personal i läs- och skrivutveckling/-problematik framstår som ytterst angelägen.
Nyckelord: diagnostisering, dyslexi, fortbildning, kunskap, makt, normer, självbild, stigmatisering, värderingar, åtgärder
Susanne Borgfors Handledare: Ingrid Sandén Examinator: Lena Lang