Med utgångspunkt i begreppet relationskompetens har vi genomfört en kvalitativ studie som försöker belysa lärares resonemang kring det relationella arbete som sker då de möter utsatta barn. Vår empiri bestod av fem kvalitativa intervjuer med lärare som resonerade kring sin relationskompetens och hur den används, i synnerhet i mötet med barn, men även i samverkan med arbetslag, kollegor och föräldrar. Vi valde att använda ett relationellt perspektiv i vår analys, och det hjälpte oss att tolka lärarnas resonemang, samt få en bild av den relationella pedagogikens betydelse i möten med barn som far illa. Max van Manens begrepp mensenkennis (människokännedom) gav oss vidare perspektiv på en lärares relationella arbete och professionalitet. Relationskompetens är fortfarande en underskattad kompetens, trots att diskussionen kring begreppet blivit allt större.

Syftet med studien var att synliggöra skolpolitikers uppfattningar om enskola för alla. Två skilda synsätt på elever och elevers svårigheter belysesinom den specialpedagogiska forskningen; individuellt/kategoriskt perspektivoch socialt/relationellt perspektiv. Dessa synsätt är varandras motsatseravseende om det är eleven eller skolans organisation och undervisning somses som problembärare. De båda synsätten får konsekvenser för denspecialpedagogiska organiseringen. Det traditionella sättet att möta elevenssvårigheter i skolan har varit specialundervisning, där särskild träning,speciella åtgärder och kategorisering/särskiljning av elever varitframträdande.

Syftet är att undersöka vad förskolebarns delaktighet kan innebära inom förskoleverksamhet samt att belysa specialpedagogens roll i arbetet för alla förskolebarns delaktighet. Inom studiens kvalitativa ram genomförs kvalitativa intervjuer av pedagoger inom förskolans verksamhet samt specialpedagoger. Intervjuerna genomförs utifrån en hermeneutisk spiral, för att ge ytterligare djup åt studien och sammanfattas i resultatdelen. Att använda en kvalitativ metod med hermeneutisk ansats innebär en tolkning. Studiens resultat är tänkt att ses som ett bidrag till forskning kring alla barns delaktighet. Teori utgår främst ifrån ett relationellt perspektiv på barns delaktighet.

Detta examensarbete ger en bild av hur högstadielärare ser på specialpedagoger och deras arbete på högstadiet. Det visar också lärarnas inställning till specialpedagoger och deras arbete. Resultatet visar att inställningen hos lärarna varierar men man har tillit till specialpedagogernas kompetens. Lärarna använde sig av de specialpedagogiska resurserna i varierande grad, där lärarna i kärnämnena använde sig mer av den specialpedagogiska resursen än övriga lärare..

Syftet med studien är att belysa och problematisera idrottslärares syn på inkludering och bedömning av elever med funktionsnedsättning. Studien grundar sig på det sociokulturella perspektivet samt det interaktionistiska perspektivet. Dessa teoretiska ramar innebär att samspel och interaktion är ett fundament i individens kognitiva utveckling. Kommunikation är verktyget för att utveckla sitt eget och andras lärande. Studiens resultat analyseras även med utgångspunkt ur ett kategoriskt och relationellt perspektiv.

Denna kvalitativa studie syftar till att ur specialpedagogers perspektiv undersöka leksvårigheter i förskolan, samt belysa specialpedagogens roll i arbetet med förskolebarns lekutveckling. Undersökningen görs genom semistrukturerade intervjuer, med sju yrkesverksamma specialpedagoger, i en medelstor svensk kommun. Den pedagogiska kompetensen, pedagogernas förhållningssätt och engagemang är de faktorer som framhålls som mest betydande då det gäller att främja en god lekutveckling och undvika leksvårigheter i förskolan. Samtliga specialpedagoger i undersökningen antar ett relationellt perspektiv i arbetet med leksvårigheter och anser därmed att hindren oftast återfinns i barnets omvärld och inte hos den enskilda individen. Handledning gentemot pedagogerna i förskolan är specialpedagogens vanligast förekommande arbetsmetod i arbetet med leksvårigheter..

Studien syftar till att undersöka hur lärare beskriver sitt arbete med elever som extra anpassningar eller särskilt stöd. Forskningsfrågorna är om ämneslärare och speciallärare beskriver arbetet med elever som får särskilt stöd på olika vis och hur de arbetar med inkludering. Genom kvalitativa intervjuer har jag genomfört en fallstudie. Denna fallstudie har utförts på en högstadieskola och studerat ämneslärare och speciallärare. Intervjuerna har kodats och analyserats utifrån tre teoretiska perspektiv för att få en överblick över hur lärare beskriver arbetet med eleverna.

Syfte: Uppsatsen söker frilägga det specialpedagogiska forskningsområdets ideologiska konstruktioner via framskrivningar i specialpedagogisk programlitteratur, avseende gränsdragningar mellan vetenskaper, specialpedagogiska perspektiv och karaktäristika.Teori: Med inbegripande av kontrastiva konstruktioner mellan vetenskaper för visst ideologiskt främjande, ger begreppet gränsarbete (Gieryn, 1983) signifikans åt områdets konstruktion. Gränsarbeten kan innebära retoriska framskrivningar av vetenskapliga perspektivs karaktäristika, med funktion av medel för makt framför beskrivning av vetenskap. Enligt marxistisk s.k. negativ ideologitradition har ideologier bl.a. vidmakthållande funktioner för stat och styrande grupper.

Höstterminen 2011 infördes Introduktionsprogrammen (IM) i den svenska gymnasieskolan och ersatte då Individuella programmet som var till för de elever som under sin grundskoletid inte nått behörighet att söka till ett nationellt program. IM består av fem inriktningar och kan läggas upp på olika sätt när det kommer till teoretiska ämnen, praktik och studier på de nat-ionella programmens kurser. Syftet i denna studie är att beskriva hur en gymnasieskola orga-niserar undervisningen och hur stöd och särskilt stöd utformas på IM. Den teoretiska utgångspunkten från vilket materialet belyses är Perssons (1998) modell där den specialpedagogiska verksamheten analyseras utifrån ett kategoriskt och ett relationellt perspektiv. Modellen visar vilka konsekvenser olika pedagogiska och specialpedagogiska synsätt och ställningstaganden får på arbetet med elever i behov av särskilt stöd.Uppsatsen är en fallstudie gjord på en medelstor gymnasieskola.

Syftet med undersökningen är att studera och analysera uppfattningar om personlig handledning. Särskilt fokuseras lärares uppfattningar om vilka framgångfaktorerna är i personlig handledning. Forskningsfrågan har formulerats enligt följande: Vilka faktorer i detta sätt att handleda leder till framgångsrikt lärande och utveckling? Mina egna erfarenheter i personlig handledning har bidragit till att detta blev mitt fokusområde. På ett tidigt stadium kom jag i kontakt med relationell pedagogik, det relationella perspektivet och relationella förhållningssätt, och upptäckte snart många beröringspunkter med personlig handledning.I syfte att fördjupa min förståelse för dessa beröringspunkter har jag valt att genomföra en kvalitativ tematisk intervjuundersökning med en explorativ och fenomenografisk ansats.

Denna studie syftade till att undersöka pedagogers uppfattningar av elevers olikheter där symtomdiagnosen ADHD får utgöra exempel, samt visa på hur dessa uppfattningar avspelgar sig i förhållningssätt och utformning av lärmiljön. Genom att inta ett kritiskt perspektiv ville vi lyfta fram olika perspektiv för att få och skapa förståelse. Som datainsamlingsmetod har vi använt oss av kvalitativa intervjuer med tre pedagoger som är verksamma inom grundskolans tidigare år. Intervjuerna har gett oss insikter om att skolan fortfarande präglas av ett kategoriskt synsätt på elever i behov av särskilt stöd. För att kunna förverkliga en skola för alla med ett relationellt perspektiv behövs ett förändrat synsätt som startar på formuleringsarenan så att realiseringsarenan ges förutsättningar att bedriva verksamheter som präglas av gemensamhetsskapande där olikheter tas tillvara samt att alla ges möjlighet att utvecklas utifrån egna förutsättningar och behov..

Syfte: Syftet med studien har varit att undersöka vilka mål och åtgärder som finns i de åtgärdsprogram som är upprättade för elever med brister i läsförståelse och vilka teorier dessa har sitt ursprung i, samt att diskutera vilka konsekvenserna skulle kunna bli för individens lärande.Teori och metod:Studiens kunskapsansats är diskursanalys. Diskursanalys innebär att man studerar samhällsfenomen där språket står i fokus och där språket inte bara återger verkligheten, utan även formar den. I studien är det texten i ett antal åtgärdsprogram som granskas. Som analytiskt verktyg används tolkningsrepertoarer vilka sorterar under diskurspsykologi. Detta innebär att text och tal studeras i syfte att se hur de används i olika sammanhang.

This study aims to examine how teachers in elementary school reason about and effectively implements special needs education. A qualitative study was made by interviewing four elementary teachers about their own role in dealing with pupils in difficulty. The material was then analyzed using content analysis. The result section is presented by the study's issue and then been analyzed against the background research. In the analysis it follows that the teachers believe among other things that there is too little time and resources to meet pupils in difficulty, the time and resources in schools is essential when it comes to meet students' needs.

Syfte: Syftet med studien är att ta reda på hur lärarna upplever det stöd som elever i läs- och skrivsvårigheter har. Jag utgår då från frågorna: ? Hur ser lärare på läs-och skrivsvårigheter? ? Hur ser det nuvarande stödet ut? ? Vilket stöd önskar lärarna till elever i läs-och skrivsvårigheter?Teori: I teorin beskrivs de två huvudperspektiven som vi i Sverige har i specialpedagogiken: Det kategoriska och det relationella perspektivet. Det gör jag för att se om synen på läs-och skrivsvårigheter och det stöd som eleverna har är förankrat i någon av dem och vad det i så fall innebär i praktiken. I ett kategoriskt perspektiv ses eleven som ensam bärare till sina svårigheter medan det i ett relationellt perspektiv ses elevens svårigheter i ett samspel mellan elev, lärare och miljö (Persson, 2007).

Syftet med denna studie var att undersöka om man med en emotionell intervention jämfört med en kognitiv intervention vid intervju når mer personliga och privata skikt hos personen och får fler konkreta berättelser om självupplevda episoder. En annan fråga som undersöktes var om ett relationellt förhållningssätt jämfört med ett neutralt ökar personens benägenhet att berätta om privata förhållanden.Två hypoteser formulerades;1: Den emotionella interventionen väcker upp fler konkreta minnen av självupplevda episoder än en kognitiv intervention gör.2: Det relationella förhållningssättet ökar personens benägenhet att berätta om privata förhållanden.Ett experiment utfördes med sexton personer, åtta män och åtta kvinnor. Var och en intervjuades under fyra olika betingelser utifrån fyra olika men likvärdiga teman växelvis av två intervjuare, en man och en kvinna. Betingelserna var; Emotinell/Neutral, Emotionell/Relationell, Kognitiv/Neutral och Kognitiv/Relationell.Resultatet bekräftar Hypotes 1 med stark signifikans(0,01).Hypotes 2 bekräfats inte av resultatet.Av detta kan man dra slutsatsen att studien förefaller visa att emotionella interventioner jämfört med kognitiva interventioner hos intervjupersoner väcker upp flera minnen av självupplevda konkreta episoder ur sitt eget liv relaterade till det tema som intervjuerna gäller. En annan slutsats är att studien inte bekräftar antagandet att ett relationellt förhållningssätt jämfört med ett neutralt förhållningssätt ökar personens benägenhet att berätta om privata förhållanden..