"Vi är mitt i smeten". En fallstudie av gymnasieskolans Introduktionsprogram
Höstterminen 2011 infördes Introduktionsprogrammen (IM) i den svenska gymnasieskolan och ersatte då Individuella programmet som var till för de elever som under sin grundskoletid inte nått behörighet att söka till ett nationellt program. IM består av fem inriktningar och kan läggas upp på olika sätt när det kommer till teoretiska ämnen, praktik och studier på de nat-ionella programmens kurser. Syftet i denna studie är att beskriva hur en gymnasieskola orga-niserar undervisningen och hur stöd och särskilt stöd utformas på IM. Den teoretiska utgångspunkten från vilket materialet belyses är Perssons (1998) modell där den specialpedagogiska verksamheten analyseras utifrån ett kategoriskt och ett relationellt perspektiv. Modellen visar vilka konsekvenser olika pedagogiska och specialpedagogiska synsätt och ställningstaganden får på arbetet med elever i behov av särskilt stöd.Uppsatsen är en fallstudie gjord på en medelstor gymnasieskola. Empirin består av intervjuer med rektor, lärare på IM, specialpedagog, elevhälsoteamspersonal, studie- och yrkesvägledare samt praktiksamordnare. Dessutom har klassrumsobservationer utförts samt en analys av skolproducerade dokument som rör IM-elevernas studiegång. Resultatet visar att undervisningen på IM organiseras utifrån ett perspektiv där eleverna ska inkluderas i den ordinarie verksamheten så mycket som möjligt. Eleverna följer sitt målpro-grams kurser, om ett sådant finns, och får extrapositioner inlagda på sitt schema där de kan få extra stöd om det finns behov av det. En princip är att IMs lektioner ska schemaläggas i salar som är anpassade för respektive ämne. Något hemklassrum finns därför inte eftersom perso-nalen menar att det är ett stöd i sig och på så sätt motivationshöjande att befinna sig tillsam-mans med skolans övriga elever. Parallellt med detta visar åtgärdsprogram och annan dokumentation på ett synsätt som speglar ett mer individinriktat perspektiv att betrakta elevers skolsvårigheter. Åtgärder som planeras beskriver ofta hur eleven ska förändra och själva försöka påverka sin situation. Pedagogerna uttrycker att tiden och resurserna för ett mer långsiktigt arbete med elever i behov av särskilt stöd inte är tillräckliga. I uppsatsen diskuteras och analyseras resultatet utifrån ett relationellt och ett kategoriskt per-spektiv. Organiseringen och arbetet kring programmens elever visar på att den pedagogiska och specialpedagogiska verksamheten är sammankopplade. Ett relationellt perspektiv är do-minerande i arbetet med elever i behov av särskilt stöd även om vissa inslag präglas av ett mer kategoriskt förhållningssätt.