Vem definierar bilden av en allmän plats?
en analys av debatten kring omvandlingen av Slussen i Stockholm
Den här uppsatsen undersöker innehållet i en offentlig debatt om synen på en allmän plats och vilka som kommer till tals i en sådan debatt. Uppsatsen har i syfte att undersöka detta analyserat debatten som kantat planprocessen för Slussen i Stockholm.
Med underlag i 252 artiklar om Slussens utformning och planprocess, hämtade från de fyra stora rikstäckande dagstidningarna med säte i Stockholm sedan 2009, har jag kategoriserat innehållet i debatten till åtta diskurser/synsätt som direkt eller indirekt berört en värdering av vad Slussen är eller bör vara för typ av plats: Regionsperspektivet, Tillväxtdiskursen, Infrastrukturdiskursen, Kulturhistoriska diskursen, Utsiktsdiskursen, Mötesplatskriteriet, Klimathotsdiskursen samt Förfalldiskursen.
En kvantitativ analys av debatten som presenteras i uppsatsen visar att Utsiktsdiskursen och Infrastrukturdiskursen varit de mest frekventa (39 respektive 34 procent av artiklarna behandlade dessa). De flesta artikelförfattare, 32 procent, som gett utryck för någon av diskursen/synsätten har gjort det i egenskap av Sakkunniga inom området (exempelvis arkitekter, kulturhistoriker och samhällsplanerare).
69 procent av aktörerna i debatten har varit män och 31 procent kvinnor. En uppskattning av aktörernas namn är att nästan ingen är av utomeuropeisk härkomst. Även åldern på en övergripande majoritet hos aktörerna uppskattas till över trettio år.
Diskussionsavsnittet tar upp de olika diskurserna/synsätten ? hur de har använts och hur de förhåller sig till varandra. Exempelvis har Regionsperspektivet och Klimathotsdiskursen använts för att vidga perspektivet på platsdebatten och styra bort diskussionsfokus från platsspecifika diskurser som Utsiktdiskursen och Kulturhistoriska diskursen till regionala frågor och översvämningshot. Tillväxtdiskursen har använts av stadens politiker för att skapa legitimitet för sina förslag även om Slussen som plats har lite att göra med Stockholms befolkningsökning. Mötesplatskriteriet och Utsiktsdiskursen har stått som motpolsdiskurser då den första falangen förespråkat en plats för rekreation, vistelse och möten och därmed satt likhetstecken med en större grad av stadsmässighet med fler byggnader medan den senare diskursens förespråkare velat slå vakt om Slussens öppna vyer till varje pris. Förespråkarna för Infrastrukturdiskursen som förvisso är en platsspecifik diskurs har sett Slussen mer som en funktion än en plats. Förfalldiskursen har använts som en förevändning att riva och bygga nytt även om förfallet av platsen i sig inte säger något om vad Slussen bör vara för typ av plats.
Utifrån analysresultatet om aktörerna förs avslutningsvis en diskussion där jag ställer mig frågande till representativiteten i en sådan här typ av ändå omfattande platsdebatt. Givetvis är det positivt att planförslag blir föremål för allmän debatt, men efter att ha analyserat Slussen-debatten kan man ställa frågor som; hade debatten sett annorlunda ut om fördelningen på aktörerna varit en annan?
Ges för mycket auktoritet och utrymme i debatten till så kallade sakkunniga att bestämma vad och hur man diskuterar i debatten om en plats? Och således möjligheten att påverka den allmänna bilden av våra allmänna platser, när dessa personer syn på allmänna platser rimligen har samma värderingsstyrda grunder som andra aktörers?