Kommunikationshinder - En litteraturstudie som belyser mötet mellan vårdpersonal och patienter med invandrarbakgrund
Hälsa och vårdvetenskapHealth and health scienceAnhörigaInvandrareKommunikationshinderKulturellaSkillnaderPatientVårdpersonalTolk
Bakgrund: Antalet invandrare som kommer till Sverige har ökat de senaste åren.
Inom vården träffar vi på fler och fler som talar ett annat språk och som
kommer från en annan kultur. Ett bra möte mellan vårdpersonal och patient där
båda kan förstå varandra är viktigt för att få en god och säker vård. Vid
kommunikationshinder är användning av tolk, och ibland även anhöriga som
översätter, till stor hjälp för att överbrygga språkbarriären. Kulturella
skillnader kan också vara en svårighet i mötet. Syfte: Syftet var att genom en
litteraturstudie belysa kommunikationshinder i mötet mellan vårdpersonal och
patienter med invandrarbakgrund. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ
ansats genomfördes med sju vetenskapliga artiklar. De analyserades med hjälp av
innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: språkbarriärens
betydelse i mötet, kulturskillnaders påverkan vid kommunikation och tolkens
inflytande på samtalet. Resultatet visade att språkbarriären utgjorde det
största hindret för god kommunikation mellan vårdpersonal och patienter med
invandrarbakgrund. Personalen kände sig osäker på om patienten hade förstått
vad som förmedlats, ibland även då tolk hade översatt. Patienten kände sig
hjälplös och var oengagerad i sin vårdsitation då han/hon ej förstod språket.
Patienter som ej kunde språket var också sämre på att komma på uppföljande
besök och följa sjukvårdens rekommendationer. Närvaro av tolk underlättade
samtalen, men när en tolk fanns med gavs ofta mycket och komprimerad
information vid ett och samma tillfälle. Vid spontana eller akuta situationer
som uppstod fanns ofta ingen tolk och mycket information gick förlorad. Många
patienter föredrog att en anhörig tolkade, fast risken var då större att
informationen filtrerades genom den anhörige eller att patienten höll inne med
saker som den ej ville tala om inför en anhörig. Kommunikationen försvårades
också utav kulturella skillnader. Missuppfattningar kunde ske då en invandrare
uttryckte sig eller uppförde sig på ett sätt som skiljde sig från vad
personalen var van vid. Slutsats: Språkbarriären kunde minskas genom att
använda tolk och i vissa fall även anhöriga som översatte. Tolkning var en
nödvändighet för att förbättra kommunikationen mellan vårdpersonal och
patienter med invandrarbakgrund. Vårdpersonal som arbetade med invandrare
behövde även få en ökad kulturell kompetens för att få en bättre förståelse för
patienten. En ökad förståelse för patientens situation desto bättre kunde
vårdpersonalen hjälpa till och på så sätt minska missförstånd som uppstod.