Immunokastrering av gris
för- och nackdelar ur produktionssynpunkt
Kastrering av smågris för att motverka galtlukt görs idag i Sverige under grisens första
levnadsvecka utan bedövning. EU kommissionen har lagt fram ett förslag på att från och med
2012 ska all kastrering av grisar ske med bedövning, och kirurgisk kastrering ska upphöra
från 2018 under förutsättning att vissa praktiska problem har lösts tills dess. Olika alternativ
till dagens kastrering är således ett mycket aktuellt problem och ett av alternativen till detta är
immunokastrering. Immunokastrering sker genom att man vaccinerar grisen mot ett endogent
hormon, GnRH (gonadotropin releasing hormone), vilket hämnar testikelns funktion och
minskar bildning av galtluktsämnena androstenon, skatol och indol.
Denna litteraturstudie är inriktad på hur immunokastrering påverkar grisarna ur
produktionssynpunkt med fokus på kött- och fetthalt, beteende, foderåtgång och andra
problem som diskuteras kring den praktiska tillämpningen av immunokastrering på gris i
Sverige. Studien visar att immunokastrerade grisar har högre kötthalt, lägre fetthalt och
mindre foderåtgång än kirurgiskt kastrerade grisar. Immunokastrering sänker även effektivt
halten av galtluktsämnen och har således fullgod effekt mot galtlukt. Beteendemässigt har
immunokastrerade grisar en lägre frekvens av sexuellt och aggressivt beteende än okastrerade
galtar och det är inte några större problem med att hålla immunokastrerade grisar i grupp än
kirurgiskt kastrerade grisar. De bättre slaktkroppsegenskaperna och den minskade
foderåtgången väger till stod del upp för den högre kostnaden som immunokastrering medför.
Jag drar slutsatsen att immunokastrering är ett bra alternativ till kirurgisk kastrering och har
många fördelar både ur produktionssynpunkt och ur djurvälfärdsynpunkt då det inte innebär
något invasivt ingrepp.