Uppsatsen syftar till att kritiskt problematisera och pröva argument kring en utvidgad upplys-ningsplikt vid förvärv av fast egendom. Syftet med uppsatsen är även att undersöka i det fall det finns behov av en utvidgad Upplysningsplikt. Dessutom syftar uppsatsen till att utreda huruvida avtalslagens ogiltighetsbestämmelser är tillräckliga eller om det i jordabalken skall införas bestämmelser om säljarens Upplysningsplikt vid avyttring av fast egendom. .

Köp av fast egendom har alltid varit särpräglat och i många avseenden skilt sig från köp av lös egendom. I samband med att den nya köplagen infördes skedde också ändringar i jordabalken och lagstiftaren uttryckte en önskan om att de olika köpen och dess reglering i största möjliga mån skulle överensstämma med varandra. Det som kanske är mest utstickande för köp av fast egendom är att det råder en stark ansvarsfördelningsregel som tar sin utgångspunkt i köparens undersökningsplikt. De fel som en köpare bort upptäcka vid en noggrann undersökning kan denne inte göra gällande mot säljaren. Säljarens Upplysningsplikt har sålunda ansetts begränsad främst till fall då säljaren förfarit ohederligt eller annars i strid med tro och heder.

2006 trädde en ny försäkringsavtalslag i kraft. Den nya försäkringsavtalslagen innebar bland annat vissa förändringar i försäkringstagarens Upplysningsplikt. På grund av de stora konsekvenser som följer av en brist i Upplysningsplikten är det av yttersta vikt att parterna vid tecknandet av ett försäkringsavtal vet om vad som gäller.Denna uppsats utreder vad som utgör gällande rätt rörande Upplysningsplikten vid tecknandet av företagsförsäkringar. Uppsatsen analyserar såväl Upplysningspliktens omfattning som vilka eventuella rättsföljder som kan bli aktuella vid ett brott mot Upplysningsplikten.Upplysningsplikten kan delas in i två separata delar vad gäller företagsförsäkringar. Det finns dels en passiv Upplysningsplikt som innebär att försäkringstagaren är skyldig att svara på frågor och lämna de upplysningar som försäkringsgivaren begär om de är av betydelse för såväl den faktiska försäkringsgivarens riskbedömning som för risken eller en eventuell skadas storlek.

Denna uppsats syfte har varit att undersöka om säljaren till bostadsrätt har en plikt att upplysa köparen om fel som finns i bostadsrätten. Genom att studera lag, förarbeten, juridisk litteratur och rättsfall har jag kommit fram till att det finns ett flertal bestämmelser som ålägger säljaren ett sådant ansvar. Enligt avtalslagen kan säljaren bli ansvarig om dennes förtigande kan räknas som svikligt förledande, om det strider mot tro och heder eller om det innebär att avtalet eller delar av det blir oskäligt mot köparen. Den primära regel som ålägger säljaren en Upplysningsplikt finns i köplagen och gäller när lägenheten sålts med en klausul om befintligt skick. Fastighetssäljarens skyldighet att upplysa köparen om fel i fastigheten har även undersökts.

Syftet med uppsatsen är att beskriva och utreda en säljares Upplysningsplikt vid försäljning av fast egendom. Frågeställningen aktualiseras därför att i rättsfallet NJA 2007 s. 86 har en säljare ålagts en Upplysningsplikt trots att huvudregeln enligt gällande rätt är att säljaren inte har någon Upplysningsplikt. I uppsatsen utreds även om utgången i målet kan anses förenlig med lagstiftning och rättspraxis på området. I syftet ingår också att besvara hur omfattande säljarens Upplysningsplikt anses vara samt vilket prejudikatvärde NJA 2007 s.

SammanfattningSyftet med uppsatsen är att utröna om det finns omständigheter som medför att säljare av fast egendom blir skyldig att upplysa köparen om fel i fastigheten. Min frågeställning är således om säljare av fastighet har någon Upplysningsplikt. I uppsatsen har jag använt traditionell rättsdogmatisk metod. En fastighet kan vara behäftad med två huvudtyper av fel, konkreta fel och abstrakta fel. Ett konkret fel föreligger om fastigheten avviker från en mellan parterna avtalad standard. Om avtalet inte innehåller några uppgifter om fastighetens standard men avviker från vad köparen haft anledning att räkna med vid köpet föreligger ett abstrakt fel.

SammanfattningVid en fastighetsöverlåtelse är det mångt och mycket som skall regleras så som köpe-kontrakt med alla dess skriftliga krav. Gällande regleringen av fel i fastighet har lag-stiftaren valt att dela upp ansvaret mellan säljare och köpare för att underlätta an-svarsbördan. Faktiska fel i fastighet tillhör köparens ansvarsområde och denne har en undersökningsplikt som fastställer att denne inte äger rätt att gentemot säljaren åbe-ropa de fel denne bort upptäcka vid sin undersökning. Denna ansvarsfördelning har dock ställts på sin spets efter domslutet i NJA 2007 s. 86 då HD ålade en säljare an-svaret kring faktiska fel i form av en Upplysningsplikt.Då HD inte lämnat någon vägledning för hur en liknande Upplysningsplikt kan ak-tualiseras är rättsläget idag något oklart gällande faktiska fel och vem som bör stå an-svarig.

Vid en fastighetsöverlåtelse är det mycket information som ska utbytas på kort tid, mellan köpare, säljare och mäklare vad beträffar fastighetens fysiska skick och standard. I egenskap av en lojal, opartisk och sakkunnig person avseende fastighetsförsäljningar, har mäklaren ålagts en Upplysningsplikt avseende sådant kring fastighetens skick som denne iakttagit, känner till eller annars har anledning att misstänka, som kan antas ha betydelse för köparen. Räckvidden av mäklarens Upplysningsplikt gentemot köparen, avseende fysiska missförhållanden enligt FML 16§ 3st. kommer att utgöra uppsatsens brännpunkt. I detta inryms att söka klar-göra vilka typer av fysiska missförhållanden som en mäklare förväntas informera en köpare om, för att inte riskera att drabbas av någon typ av påföljd.

För att en revisor skall kunna ge intressenter en tillförlitlig kvalitetssäkring av företags ekonomiska situation krävs det att revisorn följer de lagar och regler som finns samt fullgör ansvaret att vara opartisk, självständig samt ha tystnads- och Upplysningsplikt. Syftet med denna uppsats är att lyfta fram det ansvar som en revisor har gentemot företag och andra intressenter i ett aktiebolag samt hur detta ansvar hanteras i praktiken. Studien baseras på de lagar och normer som finns angående revisorns ansvar samt sammanställning av intervjuer med tre revisorsrespondenter och Revisorsnämnden. Efter genomförd studie framkommer det att revisorerna hanterar kraven och dess medföljande ansvar genom att lägga stort vikt vid kontrollerande dokumentation, interna system och utbildningar. Även rådfrågning med kollegor, experter och branschorganisationer är till stor nytta för revisorn..

Syftet med uppsatsen är att utvärdera huruvida Upplysningsplikt enligt Redovisningsrådets utkast till rekommendation ?Ersättningar till anställda? medför att tillräcklig disclosure angående bonusbaserade pensionsavtal uppnås. Uppsatsen har som utgångspunkt investerarens perspektiv och beslutsanvändbarhetssynsätt. Undersökningens ansats är framförallt normativ. Detta eftersom syftet är att utvärdera, vilket innebär att samtidigt som vi beskriver RRX uppmärksammar vi eventuella brister och kommer med förslag till hur användbarheten av informationen kan förbättras.

Syftet med uppsatsen var beskriva säljarens Upplysningsplikt respektive köparens undersökningsplikt vid köp av fast egendom, samt att beskriva konsekvenserna då Upplysningsplikten respektive undersökningsplikten inte iakttas. För att förtydliga detta ytterligare har vi även valt att behandla fastighetsmäklarens och besiktningsmannens ställning vid köp av fast egendom. Vi har valt att använda rättsdogmatisk metod, vilket innebär att beskriva nu gällande rätt. Enligt JB ligger det på köparens ansvar att göra en noggrann undersökning av byggnaden. De fel eller skador som köparen har haft möjlighet att upptäcka kan inte säljaren göras ansvarig för.

I NJA 2007 s. 86 ansågs fastighetssäljaren ansvarig för ett fel trots att köparen borde ha upptäckt felet före köpet eftersom säljaren underlåtit att upplysa köparen om felets existens. Med stöd i nämnda rättsfall har därmed fastighetssäljaren en viss Upplysningsplikt för fel som denne känner till. Trots HD:s tydliga ställningstagande angående fastighetssäljarens Upplysningsplikt råder dock en viss förvirring angående rättsläget eftersom NJA 2007 s. 86 fått utstå allvarlig kritik från en av de mest ledande och inflytelserika forskarna inom fastighetsrätten.

Ett företagsförvärv är en mycket omfattande process och innebär ofta stor risk för båda parter. Det är av stor betydelse för parterna vem som ska bära ansvar och hur risken ska fördelas för de olika förhållandena i förvärvet. Det är därför naturligt att en köpare företar en omsorgsfull undersökning av det tilltänkta köpobjektet. En undersökning av det slaget kan påverka köparens möjligheter att göra fel gällande för de förhållanden han borde ha upptäckt vid en sådan undersökning. I köplagen återfinns en undersökningsplikt för köparen och en Upplysningsplikt för säljaren, och dessa kan sägas utgöra riskfördelningen mellan parterna.

I samband med fastighetsaffärer har ansvaret mellan parterna delats upp så att köparen ansvarar för faktiska fel medan säljaren svarar för andra typer av fel. Köparen har dessutom en långtgående undersökningsplikt för fel som denne inte har möjlighet att senare påkalla mot säljaren. Säljaren har å sin sida en Upplysningsplikt som dock inte är generell utan omfattar endast vissa fall. I samband med domen i NJA 2007 s 86 kom frågan om felets väsentliga betydelse för köparen och själva köpet som sådant upp. Tyvärr gjorde HD ingen utförligare utredning av vad som skulle bedömas eller omfattas av begreppet.Till följd av att rättpraxis saknar en utförlig förklaring kring vad som ska omfattas av begreppet väsentlig betydelse trots att det vid flera tillfällen använts i både rättspraxis och doktrinen har detta utgjort grunden för den här uppsatsen.

Bakgrund: När ett bolag ska göra en vinstutdelning efter ett avslutat verksamhetsår, måste styrelsen enligt nya bestämmelser motivera vinstutdelningen. Vid motivering av vinstutdelning skall styrelsen ta hänsyn till bolagets ekonomiska ställning och göra en prövning enligt försiktighetsregeln. Vinstutdelningen får endast genomföras om den uppfyller kravet på försvarlighet.Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur icke börsnoterade koncerners moderbolag motiverar sin vinstutdelning enligt den nya ABL. Vi kommer även att granska hur revisorer upplever att icke börsnoterade koncerner följer de nya lagregleringarna.Nyckelord: Beloppsspärr, försiktighetsregeln, motivering av vinstutdelning, Upplysningsplikt, utdelning, vinstutdelning och värdeöverföring.Metod: För att besvara problemformuleringarna valde vi att använda en både kvantitativ och kvalitativ metod. Årsredovisningar i elektronisk form granskades samt så genomfördes det intervjuer med revisorer.Teori: I uppsatsen har vi använt oss utav intressentmodellen och agentteorin.Slutsatser: Efter genomförd undersökning kom vi fram till att den vanligaste motiveringen av vinstutdelningen är nyckeltal.