Syftet med denna uppsats har varit att identifiera och beskriva hur små svenska innovationstunga företag hanterar utgifter av Immateriell karaktär i årsredovisningen. Delsyftet var att jämföra Bokföringsnämndens och Redovisningsrådets rekommendationer mot varandra och se om de är till hjälp för företagen. Undersökningen visar att de flesta kostnadsför sina utgifter löpande under året och det är först vid bokslutet som en eventuell aktivering av utgiften diskuteras. Det har också visat sig att många företag har bristande kunskaper då det gäller hanteringen av utgifter med Immateriell karaktär. Då det gäller vårt delsyfte visar det sig att utifrån de små företagens perspektiv är det inte några större skillnader i rekommendationerna förutom att redovisningsrådets rekommendation (RR15) kräver mycket mer tilläggsupplysningar..

Idag är personalen en allt viktigare tillgång för de flesta företag. I dessa företag finns ofta dolda tillgångar, i form av personal, som inte får synas i balansräkningen. På 1960-taletbörjade man använda sig av personalekonomisk redovisning, HRA, då man ansåg att ävenföretagets resurser i form av personal borde tas upp som en Immateriell tillgång ibalansräkningen. Trots detta är det sällsynt med personalekonomiska balansräkningar,förutom i idrottsvärlden där många fotbollsföreningar tar upp sina spelarkontrakt somImmateriella tillgångar. I Sverige finns något som heter elitlicensen, vilken reglerar hurexternt förvärvade fotbollsspelare får redovisas och värderas.

Syftet med uppsatsen är att utreda när militärpolisen är behörig och anses ha polisiära befogenheter. Avsaknaden av en tydlig gräns belyses och problematiseras med krav uppställda av lagstiftaren som utgångspunkt. Vidare görs en konsekvensanalys av att tydlig lagstiftning gällande MP:s behörighet saknas, och då främst vad en individ i Sverige har för möjligheter till kompensation på grund av rättighetskränkande åtgärder vidtagna utan att normhierarkin respekterats vid rättighetsbegränsningen..

Rättsområdet Immateriell rätt innehåller ämnet Immateriella tjänster. Dessa tjänster tillhör en komplex skala olika tjänster. Dessa skall först och främst skiljas ifrån materiella tjänster, vilket innebär tjänster som har anknytning till lös sak, tillexempel försäljning. Ett exempel på en Immateriell tjänst är advokatuppdrag. Det som kännetecknar Immateriella tjänster är just att de skiljer sig ifrån materiella tjänster.

Immateriella tillgångar är en ej fysisk tillgång som ska ge företaget framtida ekonomiska fördelar. Företag kan i viss utsträckning bokföra en Immateriell tillgång på balansräkningen. Ett av problemen som detta medför är att man måste avgöra till vilket värde tillgången ska bokföras, en värdering som inte är lätt eftersom det ofta saknas tillräckligt underlag för det. Värderingen kan utföras med hjälp av värderingsregler men bygger mycket på bedömningar som görs av den person som utför värderingen. Eftersom bedömningar kan påverkas av vilken situation personen befinner sig i samt av tidigare erfarenheter inom området kan värderingen lätt bli osäker.

Från och med 2005 skall samtliga noterade bolag i EU tillämpa samma redovisningsregler. Dessa regler har huvudsakligen två syften, att öka jämförbarhet samt att återge en sann och rättvisande bild av företagen. För att detta skall kunna uppnås måste redovisningen lyckas fånga upp samtliga relevanta delar i företagens verksamhet. Vi frågor oss om dessa regler verkligen lyckas med detta? Ser vi exempelvis på läkemedelsbranschen så investerar företag miljardbelopp i forskning och utveckling av nya läkemedel.

Uppsatsen behandlar den framgångsrika affärsformen merchandising utifrån ett rättsligt perspektiv. Den för denna uppsats relevanta betydelsen av begreppet kan formuleras enligt följande; Merchandising är metoder för att åstadkomma försäljning och marknadsföring av artfrämmande produkter, genom att utnyttja det kommersiella värdet i en Immateriell tillgång. Karakteriserande för merchandising är det sekundära utnyttjandet av den Immateriella rättigheten, vilket innebär att merchandisingprodukten tillhör en annan varusfär än den som ursprungligen förknippats med det Immateriellt skyddade objektet. Merchandising bygger på licensiering och affärsformen för med sig särskilda fördelar. För licensgivaren kan merchandising generera inkomster i form av försäljningsroyalties och samtidigt ge tillgång till en ny produktmarknad, till en relativt låg kostnad och risk.

Mitt examensarbete handlar om den utfasade snickerimaskinen överfräsen. Maskinen försvann från verkstäderna för mer än 30 år sedan och den erfarenhetsbaserad kunskapen om hur den användes finns hos före detta verkmästare och arbetare. Genom platsbesök och intervjuer på verkstäder och föreningar dokumenterar jag den Immateriella kunskap som inte går att finna i litteraturen. Jag kommer sedan själv göra praktiska tester på maskinen för att verifiera den nyvunna kunskapen men också för att undersöka om maskinen har några användingsområden i det moderna snickeriet..

Idag är personalen en allt viktigare tillgång för de flesta företag. I dessa företag finns ofta dolda tillgångar, i form av personal, som inte får synas i balansräkningen. På 1960-taletbörjade man använda sig av personalekonomisk redovisning, HRA, då man ansåg att ävenföretagets resurser i form av personal borde tas upp som en Immateriell tillgång ibalansräkningen. Trots detta är det sällsynt med personalekonomiska balansräkningar,förutom i idrottsvärlden där många fotbollsföreningar tar upp sina spelarkontrakt somImmateriella tillgångar. I Sverige finns något som heter elitlicensen, vilken reglerar hurexternt förvärvade fotbollsspelare får redovisas och värderas.

År 2005 infördes IASBs redovisningsstandarder i EU-länderna. IASBs föreställningsram innehåller kvalitativa egenskaper vars ändamål är att öka de externa användarnas använd-barhet av informationen i företagens finansiella rapporter. De ökade kravet på användbarhet har lett till att fokus på Immateriella tillgångar ökat och en sådan Immateriell tillgång är varumärken. Idag får internt upparbetade varumärken inte redovisas i de finansiella rapporterna enligt IAS 38. Åsikterna går isär huruvida avsaknaden av internt upparbetade varumärken i balansräkningen har betydelse för investerare eller ej när de fattar investeringsbeslut.Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en fördjupad förståelse för investerarnas intresse angående att internt upparbetade varumärken inte får redovisas i de finansiella rapporterna och om detta har någon betydelse för deras investeringsbeslut.

Bakgrund och problem: I takt med att fokus i den moderna ekonomin har skiftat fråntillverkande industri till tjänsteproduktion så har vårt samhälle i enlighet med detta fåttkaraktären av en mer kunskapsbaserad ekonomi. På senare tid har forskare kunnat visa attdesign som en kunskapsresurs är ett konkurrensmedel och att det finns ett positivt sambandmellan lönsamhet och design. Då det kan konstateras att design är viktigt ur ettkonkurrensperspektiv och att design de facto genererar ett värde, är det för en investerareviktigt att detta värderas på ett relevant sätt och sedermera redovisas i företagens finansiellarapportering. Det är således, ur företagens perspektiv, viktigt att lämpliga värderingsprincipersom leder till relevant information regleras i standarder för redovisning för att möjliggöradetta. Redovisningen tillåter idag att en internt upparbetad Immateriell tillgång, såsom design,värderas och redovisas initialt till sitt anskaffningsvärde.

En explorativ studie har gjorts för att undersöka ett eventuellt förväntningsgap och dess effekter kring den nya rekommendationen för FoU mellan analytiker och redovisningsexperter. Det finns många tankar kring de nya redovisningsreglerna av FoU. Det väcker en diskussion kring fördelar och nackdelar med att aktivera och direkt kostnadsföra FoU-utgifter. Fou räknas som en Immateriell tillgång vilket innefattar svårigheter att beräkna det framtida värdet för tillgången. De nya reglerna sägs ge en bättre matchning och bli ett rättvisare system.

Immateriella tillgångar debatteras flitigt i företagsekonomiska sammanhang. En Immateriell tillgång som har stor betydelse för svenska börsbolag och som stått i centrum av denna debatt är goodwill. Syftet med denna studie är att undersöka hur företag som är i ett behov av att skriva ned sitt goodwillvärde men som inte gjort detta motiverar det beslutet i sin årsredovisning samt bakomliggande faktorer som kan förklara detta. Studien har en kvantitativ ansats där företag noterade på Stockholmsbörsen åren 2005-2010 har studerats och t-test samt multipla regressionsanalyser har genomförts på urvalet. Vi förväntade oss att de undersökta företagen skulle vara generellt sämre på att uppfylla upplysningskraven i IAS 36 än företag som inte är i ett nedskrivningsbehov.

Goodwill a?r en Immateriell tillga?ng som har kommit att bli allt mer dominant i bo?rsbolagens balansra?kningar. I och med info?randet av IFRS 3 och IAS 36 ma?ts goodwill till verkligt va?rde och skrivs enbart ned da? det finns indikatorer pa? att ett nedskrivningsbehov fo?religger. Syftet med denna uppsats a?r att skapa en fo?rsta?else fo?r revisorns fo?rha?llningssa?tt gentemot goodwillredovisningen, hos fo?retag da?r marknaden indikerar pa? att goodwillposten bo?r skrivas ned, men trots detta avsta?tt fra?n en nedskrivning.

När en kommersiell hamn byggs ut fordras omfattande muddringsarbete för att säkerställa ett brukligt djup för sjöfart. Då stora delar av muddermassorna ofta är förorenade av tungmetaller och miljögifter krävs särskilt omhändertagande av dessa. Traditionella omhändertagningsalternativ består av att deponera massorna på särskild avsedd plats på land eller tippa till havs, något som inte tillåts för förorenade sediment. En relativt ny metod är stabilisering/solidifiering (S/S) som innebär att muddermassorna behandlas med ett bindemedel för att sedan kunna användas som fyllnadsmaterial i exempelvis kajkonstruktioner. Dessa alternativ behöver noga vägas mot varandra med hänsyn till ekonomiska och miljömässiga aspekter.