Värdering av internt upparbetade immateriella tillgångar - design på balansräkningen
Bakgrund och problem: I takt med att fokus i den moderna ekonomin har skiftat fråntillverkande industri till tjänsteproduktion så har vårt samhälle i enlighet med detta fåttkaraktären av en mer kunskapsbaserad ekonomi. På senare tid har forskare kunnat visa attdesign som en kunskapsresurs är ett konkurrensmedel och att det finns ett positivt sambandmellan lönsamhet och design. Då det kan konstateras att design är viktigt ur ettkonkurrensperspektiv och att design de facto genererar ett värde, är det för en investerareviktigt att detta värderas på ett relevant sätt och sedermera redovisas i företagens finansiellarapportering. Det är således, ur företagens perspektiv, viktigt att lämpliga värderingsprincipersom leder till relevant information regleras i standarder för redovisning för att möjliggöradetta. Redovisningen tillåter idag att en internt upparbetad immateriell tillgång, såsom design,värderas och redovisas initialt till sitt anskaffningsvärde. Efterföljande värdering ska även denske till anskaffningsvärde minskat med ackumulerade avskrivningar. Alternativet vore attredovisa tillgången till ett verkligt värde men detta kräver enligt nuvarande regelverk en aktivmarknad vilket emellanåt saknas för internt upparbetade immateriella tillgångar.Det övergripande kravet på redovisningen, enligt internationella redovisningsstandarder är attden finansiella informationen ska vara relevant för att en extern användare ska kunna fattaekonomiska beslut baserade på informationen. Det sätt som redovisningen behandlar interntupparbetade immateriella tillgångar idag kan inte anses gynna relevansen av den finansiellainformationen. Detta då verkligt värde, vilket anses mer relevant för en extern användare videkonomiska beslut, inte får användas vid värdering av en sådan tillgång. Utifrån att denfinansiella informationen ska vara relevant och då design blivit allt viktigare som ettkonkurrensmedel samt det positiva samband som påvisats mellan design och lönsamhet har viformulerat följande frågeställning:Hur kan design som en internt upparbetad immateriell tillgång identifieras och värderasutifrån kravet på relevant finansiell information?Syfte: Genom en fallstudie av ett företag kommer vi ur ett företags perspektiv att beskriva (1)hur design kan fastställas som en immateriell tillgång; (2) huruvida vedertagnavärderingsmetoder inom redovisning är tillämpliga vid värdering och omvärdering av designsom en internt upparbetad immateriell tillgång och (3) hur design som en internt upparbetadimmateriell tillgång kan utgöra finansiell information utifrån egenskapen relevans.Design på balansräkningenAvgränsningar: Uppsatsen beskriver hur ett företag kan identifiera, värdera och redovisa eninternt upparbetad immateriell tillgång i form av industridesign. Andra internt upparbetadeimmateriella tillgångar berörs ej. Den produkt som är grunden för vår fallstudie syftar endasttill att fungera som ett belysande exempel.Metod: Valet föll på att utföra en fallstudie för att på lämpligt sätt få svar på vårfrågeställning och uppfylla tillhörande syften. SKF Mekan ansågs vara ett relativt stort ochetablerat företag och förmodades därmed kunna tillhandahålla relevant information. Företagetanvänder sig av industridesign i sin produktutveckling för ett kullagerhus, SNL Large, varsformgivning ansågs kunna konkretisera vår studie, dels för oss själva, dels för våra läsare.Referensramens synsätt är vald utifrån internationella redovisningsstandarder, design och dessekonomiska lönsamhet samt värderingsmodeller för immateriella tillgångar. Val avintervjupersoner föll naturligt på relevanta personer i form av SKF Mekans marknads- ochproduktchef och ekonomichef där vi under intervjuprocessen arbetade med en öppenfrågeguide för att erhålla respondenternas synsätt snarare än vårt eget. Slutligen bearbetas ochpresenteras empirin utifrån uppsatsens tre delsyften för att ge en logisk struktur.Resultat och slutsatser: Utifrån analysen av vår fallstudie har vi kunnat konstatera att designkan klassas som en immateriell tillgång då den uppfyller krav enligt redovisningens krav påidentifikation, kontroll och förväntade framtida ekonomiska fördelar. Vidare kan konstaterasatt tillgängliga värderingsmodeller är tillämpliga och att dessa ger avsevärda skillnader itillgångens värde. Nuvarande redovisningsprinciper tillåter för internt upparbetadeimmateriella tillgångar en initial värdering endast till anskaffningsvärde respektiveomvärdering till anskaffningsvärde minskat med ackumulerade avskrivningar. Uppsatsenstillämpade alternativa redovisningsprinciper, i enlighet med föreslagna vidareutvecklingar avregelverket från IASB och FASB, visar på att en värdering till verkligt värde enligtdirektkassaflödesmetoden tar hänsyn till förväntande intäkter och risker som design ärförknippad med. Analysen belyser samtidigt vikten att vara uppmärksam på att värderingenbygger på vissa antaganden och att värderingen därmed måste vara aktuell och omvärderinggöras regelbundet. Vidare beskriver analysen att en redovisning av design till verkligt värde ärett steg till en mer relevant finansiell information men att det samtidigt kan påverkatillförlitligheten negativt. I sammanhanget har analysen även gett indikationer på att det inomföretag finns en inneboende försiktighet på grund av nuvarande redovisningsprinciper. Vimenar på att för att kunna uppnå en mer relevant finansiell information måste företag anammaargumentationen kring verkliga värden och de bedömningar som krävs för att uppnå relevans.Slutligen menar vi att, utifrån vår fallstudie av design, så bör en internt upparbetadimmateriellt tillgång generellt sätt redovisas till verkligt värde för att uppnå kravet på enrelevant finansiell information.Förslag till vidare studier: Under uppsatsens gång har vi noterat de skilda åsikter som finnsbeträffande design som värdeskapare. Mot bakgrund av detta vore det intressant att utföra enstudie som beskriver och eventuellt förklarar olika avdelningars syn, inom ett företag, pådesign som värdeskapare. Vi har även noterat att olika immateriella tillgångar påverkar ochunderbygger varandra i ett företag och det kan därför vara intressant med en studie i om envärdering av en specifik immateriell tillgång kan anses vara giltig som en enskild post utan atthänsyn har tagits till värderingen av andra påverkande immateriella tillgångar.