Balans i räkningen utan forskning?
En studie om forskning som immateriell tillgång i läkemedelsbranschen.
Från och med 2005 skall samtliga noterade bolag i EU tillämpa samma redovisningsregler. Dessa regler har huvudsakligen två syften, att öka jämförbarhet samt att återge en sann och rättvisande bild av företagen. För att detta skall kunna uppnås måste redovisningen lyckas fånga upp samtliga relevanta delar i företagens verksamhet. Vi frågor oss om dessa regler verkligen lyckas med detta? Ser vi exempelvis på läkemedelsbranschen så investerar företag miljardbelopp i forskning och utveckling av nya läkemedel. Av dessa investeringar återfinns mycket lite i balansräkningen. Med andra ord kostnadsförs stora poster som innehåller potentiell framtid produkter. Detta skulle kunna förklaras delvis av att de ovan nämnda redovisningsreglerna inte tillåter aktivering av forskning som en immaterielltillgång och endast under viss förutsättningar tillåter aktivering av utveckling. Huruvida redovisningsreglerna lyckas återge en rättvisande bild av företaget och uppnå jämförbarhet kan återigen ifrågasättas. Syftet med vår uppsats har således varit att utreda tänkbara effekter det skulle kunna medföra om forskning tilläts aktiveras som en immateriell tillgång. Med detta har vi velat inleda en diskussion kring redovisningsregler som tillåter en sådan aktivering. För att studien skall kunna genomföras på utsatt tid har vi avgränsat oss till ett fåtal aktörer i den svenska läkemedelsindustrin. För att utreda detta använde vi oss av en kvalitativ studie. Vi har intervjuat ett fåtal respondenter på djupet och har valt respondenter som kan tänkas ge olika synvinklar på problemet. De olika respondentgrupper vi träffat är ekonomer på läkemedelsföretag, aktieanalytiker samt en revisor. Denna utformning på vår studie medför att våra resultat inte kan generaliseras, utan kan i bästa fall endast avse att ge indikationer. Då vi analyserat våra respondenters svar och gjort jämförelser med teori har vi fått fram följande indikationer. Forskning inom läkemedelsbranschen förefaller kunna uppfylla de kriterier som redovisningsstandards ställer på immateriella tillgångar. Tvärt emot vad IAS fastslår, att forskning i bästa fall har en svag koppling till framtida ekonomiska fördelar, ser vi en relativt stark koppling mellan forskning och framtida fördelar. Däremot förefaller aktivering av forskning som en immateriell tillgång inom läkemedelsbranschen medföra övervägande negativa effekter. Det skulle, tvärt emot vad vi förutspådde, riskera att ge sämre jämförbarhet och sämre matchning. Vidare riskerar det att ge en missvisande istället för rättvisande bild av företaget.