Vårt syfte med examensarbetet har varit att ta reda på hur förskolelärare på förskolor utan utomhusprofil resonerar kring användandet av utomhusmiljön. Vi har också haft som avsikt att ta reda på vilket huvudsakligt perspektiv samt vilket huvudsakligt argument utifrån plats-, miljö-, kropps-, motorik/hälso- och lekperspektiv förskolelärarna har på lärande genom Utomhusvistelsen. Vårt val av undersökning grundar sig i vårt gemensamma intresse för utomhuspedagogik som vi skaffat oss genom utbildning på Malmö högskola. För att få svar på hur förskolelärare resonerar har vi använt oss av kvalitativa intervjuer där 11 förskolelärare från sex olika förskolor i samma stadsdel medverkat. I vår litteraturgenomgång har vi valt att utgå ifrån delar av Deweys och Vygotskijs teorier.

Felint immunosuppressivt virus (FIV) är ett retrovirus som infekterar kattdjur och ger ett kraftigt försvagat immunförsvar. Virus infekterar CD4+T-lymfocyter och ger symptom som letargi och feber i en initial fas. I senare skede av sjukdomen ses kroniska inflammationer och sekundära infektioner. Virus är spritt bland kattpopulationer över hela världen och flera subtyper har definierats. I Sverige rapporteras ett fåtal fall varje år men ett stort mörkertal kan finnas.

I både våra egna erfarenheter och i forskning blir det tydligt att förskolepersonalensinteraktion med barnen på förskolans gård varierar i omfattning. Det här innebär att barnen påförskolans gård har olika förutsättningar till ett utökat lärande genom personalens interaktion.Det finns forskning kring personalens interaktion med de yngsta barnen på förskolegårdenoch hur den här interaktionen kan stötta barnens lärande. Dock saknas det forskning kringpersonalens interaktion med de äldre barnen på gården.Det här examensarbetet tar sin utgångspunkt på förskolans gård som ett socialt sammanhang,hur personalen interagerar med de äldsta barnen på förskolans gård och hur detta kan stöttabarnens lärande. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten är mikroetnografi och hela studiengenomsyras av Vygotskijs teori om lärande där stöttning och interaktion är betydelsefullanyckelord. Resultaten har framkommit ur empirin som består av videofilmer ochfältanteckningar vid till viss del deltagande observation av en förskolans Utomhusvistelse, därbarnen är 3-5 år.

Syftet med denna studie är att undersöka kvaliteten av den pedagogiska verksamheten vid Utomhusvistelse samt vidare se om denna påverkas av olika avstånd till naturrummet. Studien gör en jämförelse mellan svaren från pedagoger vid olika förskolor som har valts ut efter sitt geografiska läge, nära eller långt avstånd till naturrummet.Studiens frågeställningar är:-          Hur angelägen anser pedagogerna att Utomhusvistelsen i naturrum är samt hur ofta den bör ske i planerad regi?-          Hur reflekterar pedagogerna över hur denne kan utveckla sin kunskap om sin undervisningspraktik för verksamheten i naturrum?-          På vilket sätt påverkar förskolans olika avstånd till naturrum pedagogernas inställning till den planerade Utomhusvistelsens betydelse samt vikten av att utveckla sin egen undervisningspraktik? För att finna svar på syfte och frågeställningar genomfördes fyra samtalsintervjuer vid två olika förskolor. Resultatet visade att ett nära avstånd till naturrummet påverkade pedagogerna till att i mindre grad planera för verksamheten där samt att de inte heller såg behov att utveckla sin kunskapspraktik inom området, trots att detta omedvetet skedde. Den förskola med längre avstånd till naturrummet var mer mån om tiden där och hade i mycket hög grad ofta ett syfte samt en planering inför utevistelsen.

Syftet med denna studie är att undersöka kvaliteten av den pedagogiska verksamheten vid Utomhusvistelse samt vidare se om denna påverkas av olika avstånd till naturrummet. Studien gör en jämförelse mellan svaren från pedagoger vid olika förskolor som har valts ut efter sitt geografiska läge, nära eller långt avstånd till naturrummet.Studiens frågeställningar är:-          Hur angelägen anser pedagogerna att Utomhusvistelsen i naturrum är samt hur ofta den bör ske i planerad regi?-          Hur reflekterar pedagogerna över hur denne kan utveckla sin kunskap om sin undervisningspraktik för verksamheten i naturrum?-          På vilket sätt påverkar förskolans olika avstånd till naturrum pedagogernas inställning till den planerade Utomhusvistelsens betydelse samt vikten av att utveckla sin egen undervisningspraktik? För att finna svar på syfte och frågeställningar genomfördes fyra samtalsintervjuer vid två olika förskolor. Resultatet visade att ett nära avstånd till naturrummet påverkade pedagogerna till att i mindre grad planera för verksamheten där samt att de inte heller såg behov att utveckla sin kunskapspraktik inom området, trots att detta omedvetet skedde. Den förskola med längre avstånd till naturrummet var mer mån om tiden där och hade i mycket hög grad ofta ett syfte samt en planering inför utevistelsen.

Denna uppsats omfattar en kartläggning kring hur Utomhusvistelsen ser ut i förskolan över året vad gäller tid och plats. Studien innefattar även en kartläggning kring vilka faktorer som påverkar hur länge barngruppen går ut på gården och hur ofta de går till skog eller naturmiljö. Faktorerna är barnens ålder, bangruppens storlek, pedagogernas nöjdhet och om de finns skog på förskolgården eller inte. Studien omfattar även vad det är för skillnader och likheter mellan stad och landsbygd var gäller hur länge barngruppen går ut på gården och hur ofta de går till skog eller naturmiljö. Studien har skett via kvalitativ och kvantitativ metod. På gården under perioden maj till september är det flest barngrupper som går ut tre till fem timmar och under perioden oktober till april är det flest barngrupper som går ut en till två timmar på gården.

Syftet med undersökningen var att belysa utomhuspedagogikens möjligheter, samt ta reda på vilka attityder som finns gentemot utomhuspedagogik bland förskollärare i förskolan. För att uppfylla syftet valdes den kvalitativa metoden som beskrivs som en relativt subjektiv och djupgående metod. Vidare präglas den här studien av en positiv attityd till utomhuspedagogik och kan därmed ha påverkat och vinklat resultatet till att se möjligheter i större omfattning än svårigheter. I den här undersökningen gjordes åtta intervjuer som valdes ut i ett så kallat bekvämlighetsurval, men ändå med avsikten att få informanter från olika typer av förskolor. I åtanke fanns också ständigt de forskningsetiska principerna för att skydda deltagarna.

BAKGRUND: I läroplanen för 2011 finns riktlinjer som skolan och fritidshemmet ska följa. Där står bland annat att barnen ska få chansen att utveckla sin motorik och förstå betydelsen av sin hälsa och sitt välbefinnande. Det är också viktigt att barnen får testa olika miljöer för att utveckla sin kreativitet och fantasi och att som också uppmuntrar deras lust till att lära. Många forskare anser att det är bra för barnen att vistas utomhus och studien vill visa om även fritidspedagogerna anser detta. SYFTE: Studiens syfte är att ta reda på hur fritidspedagoger inom fritidshem och förskoleklass ser på sin egen utomhusverksamhet samt undersöka tidigare forskning i ämnet. METOD: Studien har inspirerats av en fenomenologisk ansats där intervju använts sommetod till att besvara mitt syfte. Sex fritidspedagoger som alla arbetar inom skola och fritidshem har intervjuats.

Alla bör ha möjligheten att utöva, för dem, meningsfulla aktiviteter. Detta förutsätter att miljön där aktiviteten äger rum är tillgänglig, även för de med funktionshinder. Syftet med denna studie var att beskriva synskadades erfarenheter av tillgänglighet till aktiviteter i samhället tillsammans med sin ledarhund. Till datainsamling valdes en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 11 informanter, samtliga synskadade med ledarhund.

Det är ingen svår konst att känna igen ett rum som bebos av ett barn. Där finns barntapeter, heltäckningsmatta, mycket färg och naturligtvis leksaker. Så ser barnets närmaste innemiljö oftast och förhoppningsvis ut, men hur är det med utemiljön? Barns lek är beroende av den miljö i vilken leken tar form. Några av de starkaste barndomsminnen som de flesta vuxna människor har skapades i en utomhusmiljö.

Benskörhet - Osteoporos är en sjukdom som ökat lavinartat. Idag finns ingen bot, även om forskarna har gjort stora framsteg. En vanlig åsikt är att osteoporos är resultatet av förlorad benmassa, vilket inträffar när människan åldras. Har inte individen nått upp till sin optimala mängd benmassa (peak bone mass) under uppväxten, kan de drabbas av osteoporos utan accelererande benförlust Forskarna menar att den enskilde individen kan till en stor del påverka hur skelettet utformas. Syftet med denna litteraturstudie är att sammanställa riskfaktorer och preventiva åtgärder för barns och ungdomars benhälsa.

Benskörhet - Osteoporos är en sjukdom som ökat lavinartat. Idag finns ingen bot, även om forskarna har gjort stora framsteg. En vanlig åsikt är att osteoporos är resultatet av förlorad benmassa, vilket inträffar när människan åldras. Har inte individen nått upp till sin optimala mängd benmassa (peak bone mass) under uppväxten, kan de drabbas av osteoporos utan accelererande benförlust Forskarna menar att den enskilde individen kan till en stor del påverka hur skelettet utformas. Syftet med denna litteraturstudie är att sammanställa riskfaktorer och preventiva åtgärder för barns och ungdomars benhälsa.

Bakgrund Idag spenderar barn mycket tid inomhus eller på schemalagda aktiviteter. I och med barns rättighet till ett hälsosamt liv har förskolan i uppgift att se till att barn får vara ute och där också få en positiv upplevelse av utomhusmiljön så att barnen som vuxna får en bra relation till naturen.Teori Studien utgår från teorier som åskådliggör positiva effekter av Utomhusvistelse för barn. Lek i utomhusmiljö bidrar i hög grad till att utveckla motoriska och kognitiva färdigheter och väderväxlingar berikar barnens stimulans av olika sinnen. Teorier visar även att vatten är en stor källa till inspiration och experimentslust.Syfte Syftet är att undersöka hur tre förskolor i Stockholm använder sin förskolegård i nederbörd samt att studera hur redskap på gården är utformade för att kunna användas i nederbörd på hösten. Meningen är att studien ska ge inspiration till andra förskolor att se möjligheter i dagar med nederbörd.Metod Arbetet utgår från observationer på förskolor samt kvalitativa interjuver med en pedagog från varje förskola.Resultat Resultatet visar att redskap finns på alla gårdar men att de överlag inte är utformade speciellt för lek i nederbörd.

Varje höst börjar en ny kull av barn i skolan och möts av skolgården på den allra första skoldagen. Skolgården är skolans visitkort och ansikte utåt och berättar något om hur skolan ser på barns Utomhusvistelse. Det föräldrar och barn idag möts av är vanligen en mycket steril yta som inte signalerar till någon kreativ verksamhet. Skolgården har även visat sig vara en av de mest eftersatta utomhusmiljöerna i Sverige idag och är samtidigt en av de platserna barn spenderar större delen av sin vakna tid på. Utomhuspedagogik är ett omdiskuterat begrepp som idag blivit ett allt mer vanligt forskningsämne. Forskning visar på att det är bra för barn att vistas utomhus och att det medför många positiva effekter som god hälsa, ökad koncentrationsförmåga och motoriska färdigheter.

Den debatt som har varit aktuell den senaste tiden i samhället, om jämställdhet mellan könen samt folkets ökande inaktivitet som leder till ohälsa och fetma, har väckt vårt intresse, då i synnerhet barnens situation. Med dessa indikationer i åtanke tyckte vi att det kändes angeläget att undersöka hur förskolepedagogerna arbetar inom dessa områden. Vi har valt att fokusera på rörelseleken i utemiljön och hur pedagogerna agerar och resonerar om sitt förhållningssätt till barnens lek. Syftet med vår uppsats är att undersöka hur pedagogen sett ur ett genusperspektiv förhåller sig till barns rörelseaktiviteter på förskolan i utemiljön. Vår undersökning bygger på intervju- och observationsmaterial av tre förskolepedagoger.