Termofil efterro?tning av avloppsslam ? En pilotstudieMagnus PhilipsonGenom naturva?rdsverkets fo?rslag till ny slamfo?rordning a?r sannolikheten stor att det inom en snar framtid kommer att info?ras krav pa? hygienisering av det avloppsslam som produceras vid Sveriges reningsverk. Idag a?r hygienisering ett frivilligt a?tagande som i praktiken mest tilla?mpas i de fall da?r avloppsslam a?r avsett att sprids pa? produktiv mark inom ramen fo?r slamcertifieringssystemet REVAQ. I Naturva?rdsverkets fo?rslag till ny slamfo?rordning fo?resla?s termofil ro?tning vid 55 °C med en garanterad exponeringstid pa? 6 timmar vara en godka?nd hygieniseringmetod.

Dagens stora materialanvändning är påfrestande för jordens naturresurser. En möjlig källa för framtida resurser är deponier; i avfallet som tidigare deponerats finns ofta såväl återvinningsbara metaller som avfall passande för energiåtervinning. Konceptet landfill mining (LFM) är ett sätt att utnyttja de resurser som finns i deponier och innebär att deponierna grävs ut med efterföljande material- och energiåtervinning.En deponi där landfill mining skulle kunna vara aktuellt är Filbornadeponin i Helsingborg. Tre avsnitt av Filbornadeponin anses vara extra intressanta för en eventuell utgrävning; Lagringsytan, BCR1 och Rökille. Detta examensarbete är en förstudie inför framtida LFM-projekt på Filbornadeponin och syftet är att identifiera kritiska faktorer för projektens genomförande.

På många ställen i världen sker idag en kraftig urbanisering, vilket innebär en folkförflyttning från landsbygd till stadsområde. Kina är ett av de länder som har en kraftig urbanisering och där 15 miljoner kineser lämnar landsbygden varje år för att arbeta i städerna. Mot bakgrunden av detta och att Kina har de högsta koldioxidutsläppen i världen, så planerar nu Kina för 50 nyproducerade eko-städer. En av dessa städer blir miljonstaden Caofeidian i Kina. Denna stad har svenska teknikkonsultföretaget SWECO fått till uppgift att analysera och ta fram strategi för hållbar planering.

Haparandabanan, den ja?rnva?g fo?r godstrafik som ga?r mellan Boden och Haparanda, byggdes fo?r na?rmare 100 a?r sedan och stora delar av ja?rnva?gsstra?ckan a?r i da?ligt skick. Fo?r att klara morgon- dagens o?kande transportbehov rustas den befintliga ja?rnva?gen mellan Boden och Kalix upp samt byggs en helt ny ja?rnva?g mellan Kalix och Haparanda.Projekt Haparandabanan har i ja?rnva?gsplaner, tillsta?ndsanso?kningar om vattenverksamhet och anma?lningsa?renden ga?llande uppla?ggning av inert avfall utlovat att vidta en ma?ngd a?tga?rder och fo?rsiktighetsma?tt. Fo?r att dessa a?taganden inte ska fo?rbises och eventuellt orsaka negativa effekter pa? naturmiljo?n a?r det angela?get att fo?lja upp dem.Det o?vergripande syftet med det ha?r examensarbetet var att fo?lja upp a?tga?rder och fo?rsiktighets- ma?tt som projekt Haparandabanan a?tagit sig att vidta och som kan pa?verka ja?rnva?gsomra?dets yt- och grundvatten.

Dagens samhälle är beroende av olja i olika former, och det råder stor osäkerhet om hur länge oljan kommer att räcka i den takt som den förbrukas idag. 1997 utarbetades Kyoto-överenskommelsen för att minska utsläppen av koldioxid. Under år 2003 kom EU: s biodrivmedelsdirektiv 2003/30, som sätter upp riktlinjer för ett ökat användande av alternativa bränslen.Mitt syfte har varit att åskådliggöra biogasens framtida potential för som ett alternativtbränsle till bensin och diesel, samt att undersöka vad som krävs och vad som görs för att öka biogasproduktionen för att få ett utökat användande för att uppnå målen med EU: s biodrivmedelsdirektiv 2003/30. Uppsatsen har byggts på intervjuer med representanter från SvenskBiogas, Energimyndigheten, Svenskt Gastekniskt Center och JTI (Institutet för jordbruks- och miljöteknik). Vidare har även biodrivmedelsdirektivet legat till grund i uppsatsen, samt vetenskapliga artiklar och ett antal forskningsrapporter som har använts för att underbygga resultaten i uppsatsen.Resultatet i uppsatsen visade att den teoretiska framtida potentialen för biogasdrivna fordon, kommer att ligga någonstans mellan 10-17 TWh/år.

Umeå Energi AB förser majoriteten av Umeå kommun med fjärrvärme. I det centrala fjärrvärmenätet finns två stycken kraftvärmeverk som producerar både värme och el av avfall, Dåva 1, respektive biobränslen i form av träflis och torv, Dåva 2.Kraftvärmeverk får i regel en bättre elverkningsgrad om fjärrvärmevattnets framledningstemperatur sänks, därför undersöks möjligheten och vinstpotentialen i att sänka framledningstemperaturen från kraftvärmeverken och därmed även andra värmeproducerande anläggningar i nätet.Syftet med detta arbete har varit att undersöka om det är möjligt att sänka framledningstemperaturen i Umeå Energi fjärrvärmenät samt vad den potentiella vinsten av detta skulle kunna vara.För att en sänkning av framledningstemperaturen ska kunna ske utan att värmeproduktionen minskar så måste flödet i nätet ökas så att samma värmemängd kan levereras. I rapporten utreds både läget med dagens flödesbegränsningar samt de flödesbegränsningar som gäller då en extra tryckstegringsstation kopplas in i fjärrvärmenätet.En linjäranpassning av de uppmätta värdena för framledningstemperatur och alfavärde, kvoten mellan producerad el och producerad värme, visar att en sänkning av framledningstemperaturen ger ett ökat alfavärde för båda kraftvärmeverken enligt ekvationerna nedan:?1=0,5834?0,0029?TF   ?2=0,7136?0,0026?TFFörutom att alfavärdet påverkas av framledningstemperaturen så påverkas även värmeförlusterna i fjärrvärmekulverterna.En styrkurva ska i nuläget styra framledningstemperaturen som en funktion av utomhustemperaturen men enligt uppmätta värden kan den styrkurvan inte följas under en stor del av tiden på grund av för höga flöden. Detta tas som en ytterligare indikation på att styrkurvan för framledningstemperaturen bör ses över.Kopplad till fjärrvärmenätet finns en absorptionskylmaskin som kräver en framledningstemperatur på minst 95°C under sommaren, när absorptionskylmaskinen inte är i drift är kravet på framledningstemperaturen 75°C.

Denna studie har utförts på uppdrag av Skellefteå Kraft. Skellefteå Kraft är Sveriges femte största kraftproducent med kraftvärmeverk i Malå och Lycksele och bioenergikombinat i Skellefteå och Storuman. Undersökningen avser Mälardalsområdet som här definieras som Stockholms län, Södermanlands län, Uppsala län, Västmanlands län, Örebro län samt Östergötlands län. Inom detta område bor 38 procent av Sveriges befolkning och här förbrukas 31 procent av landets totala energiförbrukning. Syftet med studien är att kartlägga utbudet och efterfrågan på biobränsle, med tyngdpunkt på skogsbränsle, inom Mälardalsområdet 2010 och om fem år.

Pyrolys innebär att exempelvis biobränsle hettas upp i syrefattig miljö för att bilda pyrolysgas och kol. Pyrolysgasen kan brännas för att producera värme med låga utsläpp och kolet har en mängd användningsområden; jordförbättringsmedel, fodertillskott, filtermaterial, kolfastläggning, energibärare, ståltillverkning m.m. Om krav på bränsle och användningsområde för kolet uppfylls kan kolet certifieras som biokol. Syftet med den här rapporten är att utreda om pyrolystekniken är ett hållbart, tekniskt och ekonomiskt alternativ till pellets- och flisförbränning för värmeproduktion. Målet är att förmedla pyrolysens tekniska och ekonomiska förutsättningar, såväl positiva som negativa.

Gruvavfall uppkommer i stora mängder, i Sverige årligen cirka 45 miljoner ton. Ett miljömässigt och ekonomiskt effektivt omhändertagande av avfallet är en strategisk viktig framtidsfråga för såväl svenska gruvindustrin som miljövården. Det svenska malmförädlingsföretaget LKAB bedriver utvecklingsarbete för att med nya metoder minska riskerna och kostnader i hanteringen av gruvavfall. LKAB avser att utföra försök i driftskala med en ny deponeringsteknik som kallas dränerad celldeponering. Sedan många år har man inom LKAB bedrivit försök i laboratorie- och pilotskala.

Många företag integrerar idag en social och miljömässig aspekt i sin verksamhet, utöver vad som krävs enligt lag. Det har blivit viktigare för företag att visa sitt engagemang för att gynna hållbar utveckling samt att se till att människor behandlas på ett sätt som anses etiskt rätt. Detta i och med att företagens intressenter, till exempel kunder och aktieägare, blivit allt mer medvetna och ställer större krav. Att arbeta med ett sådant ansvarstagande kallas för att arbeta med Corporate Social Responsibility, vilket förkortas CSR. CSR-arbete förekommer bland annat inom kosmetikabranschen där det miljömässiga, sociala och etiska ansvaret står i fokus, men även det ekonomiska är viktigt eftersom företaget också har ett ansvar gentemot sina aktieägare.

Sveriges hamnområden har under en längre tid tagit emot föroreningar från exempelvis sjöfart, luft och vattendrag. Dessa föroreningar ansamlas i bottensedimenten. Då sjöfartens kontinuerliga behov av att muddra infartslederna inte beräknas minska kan man räkna med att stora volymer sediment frambringas de närmaste åren. Dessa sediment kräver ett hållbart omhändertagande. I Gävle hamn planeras muddring av inloppskanalen vilket innebär 4 000 000m3 sediment.

I Sverige finns uppskattningsvis mellan 4000 och 8000 stycken deponier. De flesta av deponierna är nedlagda och år 2001 fanns det 142 stycken aktiva deponier för hushållsavfall. År 2010 hade antalet minskat till 76 stycken.  Vid nedbrytning av organiskt material i deponier bildas metanhaltig deponigas som bidrar till växthuseffekten. Utsläppens omfattning prognostiseras med hjälp av beräkningsmodeller, exempelvis IPCCs. Dessa modeller fordrar att antaganden görs av exempelvis andelen gas som utvinns via gasuppsamlingsutrustningen, det organiska materialets halveringstid och avfallets sammansättning och mängd.

Deponering är inte längre en huvudsaklig metod för att göra sig av med avfall, istället energi-, materialåtervinns och återanvänds allt fler fraktioner. Sverige arbetar ständigt för att återföra restprodukter in till kretsloppet. Alla växter behöver olika näringsämnen för att gro och växa. Ungefär som människor behöver vitaminer och mineraler för att må bra. De viktigaste näringsämnena för växter, både på land i och vatten, är kväve, kalium och fosfor.

Miljöfrågorna och vikten av ett världsomfattande arbete i riktning mot en ekologiskt hållbar utveckling har sedan FN: s världstoppmöte för miljö och utveckling i Rio 1992 haft en framträdande plats i den svenska politiken. Det har framförallt betonats att världens miljöproblem endast kan lösas i de fall människans livsstil, vanor och rutiner förändras samt att miljöfrågorna därför bör införlivas i alla aspekter av samhället, i politiken såväl som i vardagslivet. För svenska hushåll har detta bland annat inneburit att rutinerna kring hushållsavfallet förändrats med krav på källsortering för vissa typer av avfall, ett krav som dock ännu inte fått fullt genomslag i alla hushåll. Många individer försöker naturligtvis ställa om sin livsstil på olika sätt, men mycket pekar också på att denna utveckling går relativt långsamt vilket delvis kan förklaras med att miljöarbetet i Sverige och i världen är en förhållandevis ny företeelse. Dock kan eftersläpningen i anpassningen i riktning mot en ekologiskt hållbar livsstil också vara ett uttryck för att legitimiteten för den förda miljöpolitiken, framförallt den del som har störst inverkan på hushållen ? avfallshanteringspolitiken, är låg.

Som effekt av de energikriser Sverige upplevde under 1970-talet beslutade Sveriges Riksdag att reducera behovet av importerad energi och satsa mer på inhemska energiresurser. Energi från skogen (skogsbränsle) fick återigen ett industriellt värde, efter en tid i skuggan av de fossila energialternativens framgångar. Idag är Sveaskog Sveriges största skogsmarksägare och tillika en av de största skogsbränsleleverantörerna. År 2009 hade Sveaskog en nettoproduktion av skogsbränsle på 2,7 TWh, en ökning med 42 % från föregående år. Konsumtionen i Sverige för samma år var 127 TWh av bioenergi, torv och avfall.