Växttillgänglighet av fosfor i jord gödslad med aska och slam
Deponering är inte längre en huvudsaklig metod för att göra sig av med avfall, istället energi-, materialåtervinns och återanvänds allt fler fraktioner. Sverige arbetar ständigt för att återföra restprodukter in till kretsloppet. Alla växter behöver olika näringsämnen för att gro och växa. Ungefär som människor behöver vitaminer och mineraler för att må bra. De viktigaste näringsämnena för växter, både på land i och vatten, är kväve, kalium och fosfor. Råfosfor är ett mineral, apatit, och en så kallad ändlig resurs, vilket innebär att man befarar att de källor, som vi hämtar fosfor ifrån idag, kommer att ta slut om något hundratal år. Enligt United States Geological Survey (USGS, 2012) beräknas livslängden för kända fosforreserver vara 350 år, med förutsättning av vi producerar och konsumerar lika mycket som i dagsläget. Uppgifterna på fosfortillgångarna är en uppskattning som kan ändras, blir det högre utvinningskostnad finns det möjlighet att bryta ?dyrare? fosfor. Tillgångarna är begränsade, det finns dock stora ekonomiska och tekniska bedömningar. Fosfor finns både i naturgödsel samt konstgödsel och används med syfte att förbättra jordmånen för växterna. Den näring som tillförs till marken kan dock vara svåråtkomligt för växterna, men genom symbios med mykorrhizasvampar förbättras många grödors upptagning av fosfor. Vid för stor tillförsel tar inte växterna upp all fosfor utan mycket binds till mindre jordpartiklar i marken och lagras upp. När marken eroderar vid regn, följer fosfor med de små jordpartiklarna ut i hav, sjöar och grundvatten. Fosfor kan även transporteras i löst fas. Stora mängder av dessa ämnen kan dock leda till eutrofiering av sjöar och vattendrag vilket i sin tur kan leda till oönskad algtillväxt. Vattnet blir grumligt och när stora mängder växtmaterial som dött skall brytas ner, uppstår syrebrist vilket kan leda till fiskdöd. Det är därför viktigt att tillvarata den fosfor som redan finns i samhället för att minska belastningen på naturen samt att den fosfor som bryts inte ska ta slut. Genom återföring av aska och slam till åker- och skogsmarken knyts kretsloppet ett steg närmare, det handlar om återcirkulerande. För en hållbar utveckling krävs det alltifrån odling till spridning av aska och slam samt kvalitetssäkring av respektive. Målet med detta arbete var att använda olika restprodukter som fosfortillskott till jord och undersöka deras påverkan på fosfors tillgänglighet för växter. Denna uppsats diskuteras möjligheter och begränsningar att använda restprodukter, slam och aska från reningsverk samt förbränningsanläggningar, som gödningsmedel till mark. Experimenten genomfördes på Miljölaboratoriet vid forskargrupp för Avfallsteknik, LTU. För att kunna genomföra försöket såddes krukor med olika blandningar med enbart jord, jord blandat med två olika askor, jord blandat med slam, samt två syntetiska fosforföreningar, CaK2P2O4 och CaKPO4, blandat med jord. Metoderna som användes vid undersökningarna var laktest, sekventiell extraktion, fosfor extraktion samt växtanalyser. Resultaten från mätningarna visar på att växterna påverkar fosforns växttillgänglighet. Fosfor ökar i den utbytbara fraktionen i rhizosfärjorden, den del av marken som är direkt påverkad av en växtens rot, gentemot bulkjorden, den omgivande jorden. Slutsatsen av försöken var att rötterna har förmåga att göra en del av otillgänglig fosfor tillgängligt. Detta betyder att växterna får en ökad tillgång på fosfor av de olika materialen. Trots att pH har en stor betydelse för fosfors rörlighet och tillgänglighet i jord, har det inte haft en avgörande effekt på fosforupptag av växter i jord med olika fosfortillsatser i denna undersökning. Bioaskan var den restprodukt med mest tillgänglig fosfor för växterna efter de syntetiska fosforföreningar, CaK2P2O4 och CaKPO4. Trots detta mättes den högsta växtbiomassan i jord blandad med slam. Detta innebär att andra faktorer, såsom tillgången på N, K och mikronäringsämnen, mängden organiskt material och jordens pH är lika viktiga för plantornas tillväxt.