Avtalsrätten vilar på principen att avtal skall hållas. Den som vägrar att uppfylla sitt avtalslöfte kan tvingas att fullgöra sina skyldigheter och betala skadestånd genom tvångsåtgärder av myndighet. Men precis som för principer i allmänhet, så har även denna princip ett flertal undantag. En teoretisk motivering för att befrias från en avtalsförpliktelse är den tyska Omöjlighetsläran som växt fram på grundval av den romerska rättsgrundsatsen - impossibilum nulla obligatio est. Denna lära förespråkar attvid förekomst av objektiv ursprunglig omöjlighet, dvs.

Från och med den första januari 2005 ska svenska företag följa en ny internationell redovisningslagstiftning, IFRS/IAS, och därmed även IFRS 2, som reglerar hur företagen ska behandla aktierelaterade ersättningar i sin redovisning. Denna standard kräver att företagen ska ta upp dessa ersättningar som en kostnad i resultaträkningen till dess verkliga värde och med en direkt effekt på eget kapital. Ekonomiskt deltagande kan exempelvis ske i form av vinstutdelning, bonus eller tilldelning av aktier. Aktiebaserade incitamentsprogram är en relativt ny ersättningsform där det ekonomiska deltagandet är särskilt stort, eftersom ersättningsnivån direkt avspeglas i aktiekursens utveckling. Motivet för dessa ersättningsformer är i ett bredare perspektiv att förena företagets, arbetstagarnas och aktieägarnas intressen i ett trepartsförhållande, och i ett snävare att attrahera, behålla och motivera personalen, ofta placerad i ledningsposition.

Bakgrund och problem: Periodisering av inkomster till intäkter är en kompliceradredovisningsfråga. Komplikationen med att redovisa intäkter är att det är ett område där detges möjligheter för företagen att göra egna bedömningar. För att få tas upp i redovisningenmåste dessa bedömningar vara förenliga med den rättsliga standarden god redovisningssed.Under vissa omständigheter kan god redovisningssed medge mer än ett tänkbart alternativ förintäktsredovisning, I det fall Skatteverket anser att redovisningen inte är förenlig med godredovisningssed kan det leda fram till en tvist som kan prövas i domstol.Syfte: Uppsatsen syftar till att belysa vilka argument som framförts i en rättsprocess, hur deorganiseras i ett rättsfall, samt att undersöka deras trovärdighet i förhållande till en bestämdredovisningslösning avseende intäktsredovisning. Detta för att lyfta fram vilka argument somfår betydelse för vad som anses god redovisningssed i fallet.Avgränsningar: Studien gör en avgränsning att enbart omfatta intäkter ochintäktsredovisning. Ytterligare avgränsas uppsatsen till att diskutera svensk lagstiftning ochnormgivning inom redovisning.Metod: I uppsatsen används en kvalitativt inriktad metod.

Syfte: Vi ämnar undersöka huruvida tillämpning av reglerna för säkringsredovisning bidrar till en bättre redovisning för bankerna. Dessutom har vi för avsikt att belysa praktiska problem förknippade med säkringsredovisning. Metod: Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod. Den består av två steg. Vi började med att kartlägga den offentliga debatten på området som att sedan följa upp de frågor som väcktes med semistrukturerade intervjuer.

Syfte: Vårt syfte med denna uppsats är att beskriva och analysera hur svenska börsföretag i två olika branscher redovisar sin personal i förhållande till lagar och rekommendationer samt vilken frivillig redovisning som lämnas. Metod: Vårt syfte besvaras genom en studie av 65 årsredovisningar för 38 industriföretag och 27 IT- och Internetkonsulter. De båda branscherna har valts utifrån kriteriet att en bransch skulle innehålla tjänsteföretag och den andra produktionsföretag. Studien har gjorts utifrån en uppställd checklista med parametrar dels från lag och rekommendationer och dels från teori som behandlar frivillig personalredovisning. En del parametrar tillkom dessutom efter att vi genomfört en förstudie genom att studera tio årsredovisningar.

Bakgrund och ProblemCSR står för "Corporate Social Responsibility" och innefattar företags sociala, etiska och miljömässiga arbete. Då CSR och särredovisningen av CSR är juridiskt frivilligt för företag uppkom frågor gällande bakomliggande motiv. Eftersom CSR- arbete kostar pengar väcktes ett intresse för att studera konceptets förtjänst. Utifrån förförståelse grundades en uppfattning om att det kan vara så att anseendet påverkas. Om inte så skulle företag i större utsträckning ta ansvaret i det tysta, och inte ta på sig de merkostnader som tillkommer med särredovisningen.

En rad aktualiteter i dagens media under de senaste åren inom bank- och finansvärlden tyder på att bankerna ses som en kategori av tjänsteföretag som i dagsläget har ökat krav av transparens. Den lagstadgade finansiella redovisningen förbiser sådana faktorer som kan vara av betydelse för att skapa ett transparent och legitimt företag vilket gör att företagen tar till sig möjligheten och kompletterar årsredovisningar med tilläggsupplysningar. Företagsöverlevnad beror till en stor del på legitimitet som erhållas från aktieägare och investerare, givet att tjänsteföretags handlingar måste överensstämma med aktieägares och investerares förväntningar och krav på verksamheten. Redovisning av intellektuell kapital via årsredovisningar kan bidra till en bättre insyn i organisationen och dess beteende för aktieägare och investerare.Syftet med denna uppsats är att skapa förståelse för hur tjänsteföretag genom extern redovisning av intellektuellt kapital kan eftersträva transparens och skapa legitimitet. För att besvara studiens syfte genomfördes en fallstudie på de fyra svenska storbankerna med utgångspunkt i aktörssynsätt.

Bakgrund och problem1999 utfärdade BFN (bokföringsnämnden) en anvisning rörande redovisning av helägt dotterbolag, BFNAR 1999:1. Debatten kring detta område har pågått sedan mitten på femtiotalet, då olika uppfattningar om hur fusioner ska redovisas har varit ständigt närvarande. Eftersom olika uppfattningar finns, är inte alla nöjda med BFN?s lösning som en generell anvisning för redovisning av fusion av helägt dotterbolag. Nu (2005) har anvisningen blivit praktiserad under snart 5 år.

Bakgrund: Under slutet av 1900-talet uppstod ett intresse bland svenska företag att redovisa miljöinformation. I dag finns endast lagstadgade krav på att företag som bedriver tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet enligt miljöbalken skall ange detta samt ett antal andra relaterade uppgifter i årsredovisningens förvaltningsberättelse. Miljöredovisning är annars inte reglerat enligt svensk lag och det finns inte inom området någon enhetlig praxis. Hur redovisar de börsnoterad företagen miljöinformation? Följer de lagens krav? Använder sig företagen av de riktlinjer och standarder som finns, vid utformningen av sin miljöinformation?Syfte: är att undersöka hur svenska börsföretag 2004 har redovisat miljöinformation i sina årsrapporter, samt eventuella separata miljö- eller hållbarhetsredovisningar.Genomförande: Kvantitativ undersökning (dokumentundersökning) av 270 svenska börsföretags årsredovisningarResultat: De lagstadgade kraven som ställs på redovisning av miljöinformation följs illa, 69 procent bryter på något sätt mot kraven.

För att finansiell rapportering ska ge läsaren en så klar bild som möjligt krävs en viss grad av harmonisering och upprättande av redovisningsstandards. Risken blir annars att redovisningen inte blir jämförbar och transparent. I december 2001 kom Redovisningsrådets Akutgrupp med ett uttalande som sa att koncernbidraget ska redovisas efter ekonomisk innebörd istället för, som tidigare, en bokslutsdisposition i resultaträkningen. Det problem som då uppstod var hur de företag som följde, och följer, Bokföringsnämnden skulle göra. Därför har Bokföringsnämnden under 2006 och 2007 skickat ut remisser med förslag på hur koncernbidraget i framtiden ska redovisas.

Tillämpningen av de nya K-regelverken blev tvingande från och med 1 januari 2014. För mindre aktiebolag stod valet mellan det regelbaserade regelverket K2 och det principbaserade regelverket K3. En rad studier och artiklar är publicerade i syfte att beskriva hur valet dem emellan bör ske. Resultaten har varierat men man har kunnat enas om att bransch, företagets storlek, konsulters inrådan, intressenter samt bolagets finansiella ställning har betydelse vid valet av regelverk. Ingen entydig bild har däremot framkommit om när K3 kan anses ge ökad nytta för bolaget.

Sammanfattning: Redovisningen av förvaltningsfastigheter enligt IAS 40 har tidigare beskrivits i ett stort antal olika vetenskapliga alster. Merparten av dessa har dock tittat på börsnoterade bolag men det finns även andra företag som tillämpar IAS-reglerna. En grupp företag som gör det är de bolag som ägs av svenska staten. Ett av målen med IFRS är att skapa jämförbarhet och då bör inte ägarformen ha någon betydelse för redovisning och värdering. Denna studies syfte är därför att skapa insikt kring hur börsnoterade bolag respektive statliga fastighetsbolag skiljer sig vid värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde vid tillämpningen av IAS 40.

Den här uppsatsen undersöker, utifrån en beskrivande idéanalys, hur begreppet nivågruppering har använts över tid i läroplanerna Lgr-1962, Lgr-1969, Lgr-1980 och Lpo-1994 samt förarbetena SOU 1961:30, SÖ-1967, SÖ-1978, SOU 1992:94. Med hur avser vi att eftersöka argument som talar för/mot nivågruppering generellt men även specifikt för/mot organisatorisk nivågruppering (utanför den heterogena klassens ram) samt för/mot pedagogisk nivågruppering (inom klassens ram). I läroplanerna och förarbeten till dessa eftersöks även om nivågruppering förespråkas eller avstyrks, samt vem som anses dra nytta av nivågrupperingen det vill säga läraren eller eleverna.Undersökningen byggs på tidigare forskning kring nivågruppering och de vanligast förekommande argumenten för respektive mot som uppträder däri. Utifrån dessa argument görs ett analysschema men undersökningen omfattar även argument som inte uppträder i forskningsgenomgången.I analysen framkommer (bland annat) att samtliga argument som uppträder i tidigare forskning återfinns i en eller flera förarbeten respektive läroplaner och att det största antalet av argumenten vänder sig mot nivågruppering (även om det finns många för nivågruppering också och främst vad gäller pedagogisk nivågruppering). Trots detta har nivågruppering använts och används fortfarande.

Från och med år 2005 ska alla noterade företag upprätta sina koncernredovisningar i enlighetmed de standarder som utfärdats av IASB och som antagits av EU-kommissionen. En avIASB:s grundläggande riktlinjer är att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagetssituation. Bankindustrin motsatte sig införandet av en standard, IAS 39, då de ansåg att denskulle misslyckas med att ge en rättvisande bild. Vårt syfte med uppsatsen är att studera ivilken utsträckning banker i sin redovisning kan ge en rättvisande bild av ekonomiskahändelser i enlighet med IAS 39. Vårt empiriska material baserar sig till största del påintervjuer med fyra bankkoncerner samt två revisorer och en analytiker.

Syftet är att beskriva och analysera de problem som uppstår vid en introducering av internationella redovisningsstandarder och fokus läggs på huruvida den kinesiska kulturen inverkar på de problem som den kinesiska redovisningsprofessionen ställs inför vid en introducering i Kina. Vidare ämnar vi analysera användbarheten av Hofstedes kulturdimensioner, vilka vi baserar vår studie på. Vi har med utgångspunkt i en abduktiv ansats och ett deskriptivt angreppssätt genomfört en kvalitativ studie. Insamlingen av empiri har gjorts med hjälp av intervjuer. Vi har utgått från Hofstedes och Grays kulturteorier för att skapa det kulturella perspektiv som vårt syfte ämnar.