I internationella tester såsom TIMSS och liknande kan man se en neråtgående trend i resultaten från de svenska eleverna. Syftet med detta arbete är att undersöka hur lärare i sin undervisning arbetar för att hjälpa elever med matematiksvårigheter. För att ta reda på det har jag intervjuat lärare i årskurs ett och två. Mitt resultat visar att det viktigaste arbetet inte handlar om att hjälpa enskilda individer utan om att förändra undervisningen för alla elever. Undervisningen behöver bli mindre läroboksbaserad och innehålla mer inslag av konkretisering, diskussioner och samarbete elever emellan.

Arbetet behandlar Howard Gardners teorier om de sju intelligenserna, tillämpningar av dessa i matematikundervisning, kopplingar till läroplanen samt en undersökning om dessa används i praktiken. De pedagoger som beskriver praktisk tillämpning av Gardners teorier menar att det till stor del handlar om ett nytt förhållningssätt till undervisning. En förutsättning att anpassa undervisningen till dessa teorier är att den fysiska miljön möjliggör gruppindelning. Läroplanen ger stöd för arbetssätt som kan kopplas till Gardners teorier. Det går att läsa att undervisningen ska anpassas till elevernas förutsättningar och behov.

I denna studie har vi undersökt om det finns en samsyn på matematik mellan pedagoger i förskoleklass och lärare som arbetar med de tidigare åren (1-3). I vårt arbete får vi svar på om det finns en ?röd tråd? mellan matematikundervisningen i förskoleklass och år 1. Vi har studerat vad forskningen säger om matematikunder- visning i år F-1 samt vad den, sedan 1998, gemensamma läroplanen säger. Genom enkätundersökning och intervjuer har vi bl.a.

Abstract Syftet med föreliggande arbete är att undersöka hur olika kommunikationsmönster i matematikundervisningen gestaltar sig, med särskilt fokus på lärarens kommunikation. Kommunikationen under matematiklektioner har undersökts genom att fem klassrumsobservationer i skolåren 1 till 5 genomförts. Klassrums¬observationerna utfördes vid olika lektionstillfällen där grupperna varierade i storlek, tiden för lektionen var olika liksom arbetssätt och arbetsform. Analysen gjordes enligt ett observationsschema där kommunikationen delades in i tre kategorier: Undervisningskommunikation, organisationskommunikation och socialkommunikation. Lärarens kommunikation med elevgruppen och enskilda elever har analyserats utifrån begreppsbildning, formalisering och funktionalisering.

Matematiskt begåvade elever är i behov av lika mycket stöd, variation och utmaningar som alla andra elever. Därför är det viktigt att dessa elever inte kommer i skymundan och får ?klara sig själva?. Syftet med denna studie är att synliggöra matematiskt begåvade elevers uppfattning om hur deras matematikundervisning ser ut idag, hur de själva lär sig bäst, samt hur de anser att matematikundervisningen ska utformas för att de ska ha möjlighet att utvecklas efter sin fulla förmåga. Med stöd i teori och tidigare forskning valdes sex matematiskt begåvade elever från år 4 ut för att medverka i denna undersökning.

Vårt syfte med denna studie är att beskriva lärares uppfattningar om en kommunikativ matematikundervisning. För att uppfylla syftet har vi valt att intervjua fem lärare och utifrån dessa intervjuer belysa deras uppfattningar samt identifiera variation. Vi har använt oss av kvalitativ forskningsintervju som metod och intervjuat fem matematiklärare på fyra olika skolor.Resultatet visar att de flesta lärarna tillskriver den muntliga kommunikationen stort värde. Lärarna uppfattar kommunikationen som betydelsefull för lärandet och framhåller dess mervärde för elevernas lärande samt matematikundervisningens utformning. Olika faktorer som tid, styrdokument, den fysiska miljön, elevers och lärares kompetens, det matematiska språket samt elevgruppen gör dock att lärarna inte alltid kan använda sig av kommunikation i undervisningen på önskvärt sätt.

Syftet med vårt examensarbete var att undersöka om flickors intresse för matematik kan öka genom variation av arbetssätt och arbetsformer. Undersökningen genomfördes under fyra veckor i en klass med 25 elever varav 14 elever var flickor. Eleverna fick under vissa lektioner arbeta diskussionsinriktat i grupp med uppgifter ur annan matematiklitteratur än den de vanligtvis arbetade med. Under de övriga lektionspassen arbetade eleverna enbart i matematikboken. Vi använde oss av enkät, dagboksskrivning och intervjuer för att få ett så brett resultatunderlag som möjligt.

I detta arbete undersöks vad matematiklärare som undervisar Matematik A på gymnasiet anser är de största pedagogiska problemen de stöter på i sitt yrke. Undersökningen har gjorts i form av en enkät som delats ut på fem gymnasieskolor. Lärarna har dels fått fundera fritt kring pedagogiska problem, men även fått svara på vad de ser för problem inom tre inriktade områden som jag specialstuderat, nämligen bedömning, räknare och alternativ matematikundervisning. Jag har även undersökt huruvida det finns några skillnader i svar mellan lärare som undervisar de yrkesförberedande programmen jämfört med dem som undervisar de studieförberedande programmen. Resultaten visar att de svarande lärarna främst menade att svaga elever var deras stora problem, och detta i större utsträckning bland de yrkesförberedande programlärarna än bland deras studieförberedande programkollegor, vilket också var den största skillnaden lärarna emellan..

I vårt examensarbete undersöker vi hur matematiklektioner ser ut med öppna uppgifter, vad matematiklärarna anser om öppna uppgifters potential för ett inkluderande klimat samt hur matematiklärarna arbetar med öppna uppgifter utifrån mål och syfte, planering och genomförande. Metoderna vi använder oss av är observationer av tre matematiklektioner med öppna uppgifter samt intervjuer med de tre matematiklärarna.Enligt matematiklärarna är alla elever med när de har öppna uppgifter i matematiken, men under observationerna och intervjuerna framkommer det att två av lärarna anser att elever med för få förkunskaper inte kan vara med. En lärare menar också att elever som behöver struktur hellre vill arbeta i en bok, istället för att vara med vid öppna uppgifter. Vi anser, att öppna uppgifter inkluderar fler än vad traditionell matematikundervisning gör. Eleverna arbetar aktivt med öppna uppgifter vilket kan medföra att ljudnivån höjs.Matematiklärarna planerar för att alla elever ska kunna vara med.

Denna studie handlar om språkets påverkan på elevens förståelse i matematik i åk 4-6. Syftet med denna studie är att undersöka hur elever och speciellt de som har invandrarbakgrund kan stöttas för att skapa bättre språkförståelse i matematik. I denna studie undersöks hur gruppsamtal kan bidra till bättre förståelse i matematik och vilka slags ord är svåra för invandrarelever respektive svenska elever när det gäller lärandet i matematik. Detta är en jämförande studie som bygger på observationer gjorda i en skola med invandrarelever i majoritet och en annan med elever i svensk majoritet. Två intervjuer genomfördes, den ena med en lärare i mellanstadiet och den andra med en speciallärare.

Syftet med denna litteraturstudie är att utifrån forskning redogöra för lärares och elevers muntliga kommunikation i matematikundervisningen och hur denna kommunikation kan vara till stöd för elevers matematiklärande i grundskolans tidigare år. I läroplanen, Lgr11, lyfts matematik fram som ett kommunikativt ämne där elever ska få möjlighet att utveckla sina matematikkunskaper genom att samtala och kommunicera matematik. Examensarbetet är en forskningskonsumtion som grundas på en systematisk litteraturstudie. Metoden utgörs främst av databassökning i Unisearch och ERIC. Resultatet visar att förekomsten av muntlig kommunikation i matematikundervisningen varierar mellan klassrum och att kommunikationens kvalitet är avgörande för dess effekt.

Syftet var att undersöka om det fanns några tydliga mönster i elevernas synpunkter på den matematikundervisning som bedrivs vid gymnasieskolan. Fanns det några samband mellan dessa mönster och elevernas valda programinriktning och korrelerade antal hemarbetstimmar, antal fystimmar samt klassrumsplacering med matematikbetyget? Undersökningen gav att tydliga mönster framträdde i de flesta frågor rörande matematikundervisningen och korrelationen mellan klassrumsplacering, antal hemarbetstimmar samt antal fystimmar och matematikbetyg ökade i högre årskurser. Undersökningen baserades på en blandmetod bestående av en enkät innehållande trettiotre frågor vilka analyserades med dataprogrammen Minitab och Excel. Urvalet begränsades till tre program vid Strömbackaskolan i Piteå vårterminen 2005.

Med utgångspunkt från svenska elevers sjunkande resultat i TIMSS 2007, PISA 2007 och Skolverkets nya satsning på att höja matematiklärares didaktiska kunskaper, ansåg vi att vi behövde stärka våra kunskaper kring matematisk didaktik för att på så sätt stimulera våra framtida elevers inlärning i ämnet. För att få svar på vår frågeställning har vi utgått från relevant litteratur och genomfört klassrumsobservationer samt lärarenkäter. Vi har i detta arbete undersökt vilka pedagogiska tekniker lärarna vi observerat använt sig av, ur ett multimodalt perspektiv, i sin matematikundervisning samt hur dessa pedagogiska tekniker samverkar med klassrumsinteraktionen. Utifrån våra observationer fick vi fram ett resultat, som vi analyserade utifrån våra två huvudfrågor. Utifrån våra erfarenheter från vår undersökning diskuterade vi vårt resultat i en slutsats. Där kom vi fram till att genom att låta eleverna arbeta med konkret material och genom möjligheter att samarbeta, ökade elevinteraktionen vilket stimulerade lärandet..

Mitt syfte med denna uppsats är att genom en enkätundersökning ta reda på hur förskolorna arbetar med matematiken..

Studien syftar till att undersöka hur särbegåvade elever i matematik upplever sig inkluderade i matematikundervisningen. Inkludering har i studien betraktats ur tre aspekter, rumslig, social och didaktisk. Undersökningen har genomförts genom att sex lärare har intervjuats och därefter tretton av deras elever. Det är elever som lärarna uppfattat som särbegåvade i matematik.Lärarna har motiverat sina urval av elever med hjälp av egna kriterier, som till stor del kan kännas igen i Krutetskiis förmågor, med vilka han beskriver de särbegåvade eleverna.Eleverna upplever att de är rumsligt och socialt inkluderade i den matematikundervisning som de varit del av under sin tid i grundskolan. Däremot finns det indikationer på att flera elever inte alltid känt sig inkluderade didaktiskt, de upplever inte att de fått arbeta med uppgifter som är avpassade för dem.                                                                                 .