I detta arbete presenteras ett gestaltningsförslag för ett upplevelselandskap vid Västra brottet i Slite, ett 89 hektar stort och 45 meter djupt stenbrott på norra Gotland där det bryts kalksten för cementproduktion. Kalkindustrin beskrivs i Region Gotlands översiktsplan som en av öns basnäringar. Dock kommer denna ofta i konflikt med olika naturskyddsintressen och det finns områden som är utpekade både som riksintresse för naturvård och för värdefulla ämnen och mineraler. I Västra brottets närhet finns naturmiljöer där många rödlistade arter har inventerats. Kalkstensbrottet och dess miljöer med tidiga successionsstadier har potential att i framtiden bli en fristad för Hotade arter som tidigare har gynnats av hävd och brukade marker. År 2021 beräknas brottet ha nått sin brytningsgräns och den befintliga efterbehandlingsplanen, med fokus på att införa naturhabitat från närliggande områden, slutförs. Detta arbete har sin utgångspunkt i denna komplexa och dynamiska miljö. En miljö där naturen möter det industriella kulturlandskapet.

Längs Afrikas östkust från Somalia till Mozambique löper en tropisk skogsremsa som uppvisar en fantastisk variation i artsammansättning och utgör habitat för en mängd endemiska arter. Regionen är så unik att både Conservation International och WWF anser att den bör prioriteras för bevarande insatser. De kustnära skogarna erbjuder också en mängd tjänster som många människor är beroende av. Skog förhindrar jorderosion, är hem åt pollinatorer och lagrar upp koldioxid. Mangroveskogar stabiliserar kustområden och de för lokalbefolkningen heliga Kaya-skogarna i södra Kenya erbjuder ett kulturellt värde. Den stora befolkningen som lever i området gör att mänsklig påverkan utgör ett betydande hot mot regionens biologiska mångfald. Det största hotet utgör det växande jordbruket som ska försörja en allt större befolkning.

Bränning har använts av människor för bearbetning av naturen av flera anledningar, t.ex. för att bryta ny mark eller för att skapa bättre bete för boskap. Om bränningen sker under tidig vår är det mindre risk att växtligheten skadas. Det som sker när den döda biomassan bränns är att det mesta av kvävet försvinner till atmosfären, vilket gynnar hög artdiversitet.För att utreda huruvida artanatal, artsammansättning och procentandel gräs i frisk ängsmark, påverkas av bränning utsågs tre lokaler med olika bränningsfrekvens: gammalbränd (inte bränd i år, men tidigare), nybränd (bränd varje år) och obränd (aldrig bränd), vilka inventerades under sommaren 2007 varefter resultatet sammanställdes.Det fanns flest arter i kategori gammalbränd, något färre i nybränd och minst antal arter i obränd. Det visade sig även att olika arter gynnades eller missgynnades i de olika kategorierna.

Idag finns det många outforskade områden när det handlar om användandet av prydnadsgräs i Sverige, inte minst vad det gäller härdighet. Utbudet på de svenska plantskolorna är ofta litet och möjligheten att hitta information om prydnadsgräs för svenska förhållanden är begränsat och mycket svåra att hitta. Med tanke på att Poaceae är en stor familj bland växter finns det förvånansvärt få arter och sorter att välja mellan i Sverige. Med bakgrund av detta vill jag i min uppsats undersöka och diskutera möjligheten att finna nya, mindre beprövade släkten, arter, sorter och hur dessa kan användas i Sverige. .

Syftet med den här uppsatsen har varit att redogöra för utformningen av Sveriges och EU:s lagstiftning gällande införsel, odling och utsättning av främmande biologiskt material på gennivå. Målet har varit att se hur deras regleringar förhåller sig till CBD:s riktlinjer för bevarande av den biologiska mångfalden och vilka eventuella brister de respektive lagregleringarna hade genom att jämföra dem med varandra och konventionsbestämmelserna. Frihandeln inom EU gör det svårare att, genom tullrestriktioner, begränsa införselrisken av invasiva arter från ett land till ett annat inom EU. De mål som EU och Sverige satte upp i början av 2000-talet om att till exempel helt ha stoppat förlusten av biologisk mångfald till 2010 uppnåddes inte. EU:s reglering är fragmentarisk och den reglering som finns nu hanterar inte oavsiktlig införsel eller introduktion av främmande arter.

Trädbestånden på våra skånska kyrkogårdar kommer inom en snar framtid att behöva förnyas. På senare år har det uppstått allvarliga växtsjukdomar som idag hotar trädens existens och det krävs nu en förnyelse och variation av trädarter för att upprätthålla kyrkogårdarnas värde. Träden är viktiga element på våra kyrkogårdar och de vanligaste trädarterna utgör idag en stor del av det kulturhistoriska och arkitektoniska uttrycket. För att detta uttryck inte ska gå förlorat krävs det att ersättande trädarter har liknande egenskaper som dagens sjukdomsdrabbade träd. Kyrkogårdens karaktär förändras därmed inte och det arkitektoniska uttrycket på platsen kvarstår vilket är mycket viktigt ur ett kulturhistoriskt perspektiv. De sjukdomsdrabbade trädarter som behandlas i denna studie är: Hästkastanjen ? drabbad av kastanjemalen. Boken ? drabbad av algsvampen phytophthora. Asken ? drabbad av askskottsjukan. Almen ? drabbad av almsjukan. Linden ? idag inte drabbad av någon allvarlig sjukdom men då trädet är kraftigt dominerande på skånska kyrkogårdar väljer jag ersättande trädarter även till detta träd. Arbetet har syftat till att förnya dagens sjukdomsdrabbade trädbestånd samt att skydda det nya trädbeståndet mot framtida sjukdomar på kyrkogårdar i södra Sverige.

Många arter av dagrovfåglar har varit och är fortfarande hotade. Återinplantering är en vanlig åtgärd för att restaurera rovfågelpopulationer. Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan hur väl man följt IUCN:s riktlinjer för återinplantering och framgången hos projekten. Jag har också utvärderat vilka som är de vanligaste återinplanteringsmetoderna. Dessutom har jag analyserat sambandet mellan projektresultaten och projekttid och antalet utplanterade fåglar.

Rikkärr är en naturtyp med hög artrikedom, som återfinns i kalkrika våtmarker. Kända rikkärr upptar idag 2-3 % av myrarealen i Sverige (Sjörs & Gunnarsson 2002). Med snabbare och effektivare inventeringsmetoder skulle med all sannolikhet fler rikkärr återfinnas. Rikkärrens många arter har under lång tid anpassat sig till de speciella förhållandena men är idag starkt hotade då biotopen rikkärr minskar. Tillbakagången är ett resultat av dikning, upphörd hävd, övergödning, försurning och skogsbruk.

Underbestånd förekommer i olika typer av naturliga ekskogar och lövblandskogar med inslag av ek. De är viktiga för den biologiska mångfalden. I produktionsskog där målet är att producera högkvalitativt ektimmer är underbeståndet också mycket viktig då det har kvalitetsdanande egenskaper. Dessvärre är underbestånden ofta dåligt utvecklade i svenska ekskogar. Ekbestånd som anlagts på före detta jordbruksmark saknar i princip fröbank och rotsystem från de olika underbeståndsarter som naturligt förekommer i ekskogar.

När storskaliga och kväveintensiva jordbruk bredde ut sig växte många betesmarker ochängar igen. Detta medförde att hävdberoende växtarter minskade eller helt försvann. Föratt kunna växa och återkolonisera marker behöver många arter olika störningar. En sådanstörning kan vara bränning. Vid bränning ökar ljusinsläppet och även kvävemängden imarken minskar, vilket gynnar de hävdberoende växterna.Detta arbete har undersökt om bränning kan vara ett komplement eller alternativ till beteoch slåtter vid bevarande av den biologiska mångfalden hos växter.

Branden brukade vara en naturlig del av den boreala skogens dynamik men frekvensen av bränder har minskat kraftigt i Sveriges skogar sedanbörjan av 1900-talet. Detta har lett till svårigheter för flera arter som är beroende av bränder för att överleva. För att se hur stor påverkan brandfrekvensen har på pyrofila insekter samlades ett stort antal arter in efter en brand i Alaska 1999. Man valde Alaska just för att brandfrekvensen där har varit nära ?naturlig? även under 1900-talet.

Mjältbrand är den arketypiska zoonosen, ingen annan infektiös sjukdom drabbar så många olika arter med så allvarliga konsekvenser. I Västvärlden är mjältbrand numera endast ett sporadiskt problem men i Afrika är sjukdomen fortfarande endemisk och anses ha stor påverkan på både populationer av vilda djur och tamboskap. Sjukdomen orsakas av Bacillus anthracis vars sporer är mycket resistenta och kan överleva i miljön under lång tid. Bland vilda djur är det framförallt gräsätare som drabbas och transmissionen sker oftast genom oralt intag av sporer eller parenteral inokulation av sporer. Intaget sker vanligen genom att djuret dricker kontaminerat vatten eller betar gräs som är förorenat med sporer.

Jag har i denna uppsats utrett det rättsliga skyddet mot det hot som införsel av sällskapsdjur samt utsättning av dessa kan utgöra mot den biologiska mångfalden. Jag har fokuserat på icke inhemska gnagare eftersom det är en djurart som införs till Sverige för att hållas som sällskapsdjur. Det finns bestämmelser för hur införsel av sällskapsdjur inom EU och från tredje land får ske men dessa reglerar till största del införseln av de vanligaste sällskapsdjuren, till exempel hundar och katter. Bestämmelserna har som huvudsakligt syfte att skapa ett djurskydd, inte ett skydd för den biologiska mångfalden. Trots att icke inhemska gnagare kan innebära ett stort hot mot den biologiskamångfalden om de introduceras i vår naturmiljö, medger bestämmelserna i princip fri införsel av upp till fem gnagare.

Många arter av dagrovfåglar har varit och är fortfarande hotade. Återinplantering är en vanlig åtgärd för att restaurera rovfågelpopulationer. Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan hur väl man följt IUCN:s riktlinjer för återinplantering och framgången hos projekten. Jag har också utvärderat vilka som är de vanligaste återinplanteringsmetoderna. Dessutom har jag analyserat sambandet mellan projektresultaten och projekttid och antalet utplanterade fåglar.

De dynglevande skalbaggarna är en stor tillgång för naturen och för människan. Dyngbaggarna lever både i skogen och på öppna marker och bryter ner spillning från såväl vilda som tama djur. En stor del av de dynglevande skalbaggarna tillhör gruppen bladhorningar (Scarabaeidae) och hela 29 arter av totalt 61 är med på den svenska rödlistan. För att ta reda på hur dyngbaggefaunan ser ut på en ekologisk gård i Tämta, Västra Götalands län, gjordes inventeringar vid tre tidpunkter under sommaren 2009. Varje inventeringstidpunkt bestod av två delinventeringar, en på öppen betesmark och en på betesmark i skog, detta för att se om det fanns några skillnader i artantal och om det var samma arter på de olika habitaten.