Etablering av underbestånd i planterade ekskogar
Underbestånd förekommer i olika typer av naturliga ekskogar och lövblandskogar med
inslag av ek. De är viktiga för den biologiska mångfalden. I produktionsskog där målet
är att producera högkvalitativt ektimmer är underbeståndet också mycket viktig då det
har kvalitetsdanande egenskaper. Dessvärre är underbestånden ofta dåligt utvecklade i
svenska ekskogar. Ekbestånd som anlagts på före detta jordbruksmark saknar i princip
fröbank och rotsystem från de olika underbeståndsarter som naturligt förekommer i
ekskogar. Det krävs alltså att dessa arter koloniserar beståndet för att ett underbestånd
skall etableras. Den här studien undersöker hur artrik denna kolonisation är, samt vad
som begränsar olika arters spridning till de nya bestånden.
22 ekbestånd som anlagts på före detta jordbruksmark i södra Skåne inventerades på
arter med vedartad stam i fält-, busk-, och trädskikt. Ekbestånden var fördelade på fem
olika kategorier beroende på ålder och grad av isolering i landskapet. Artantalen i de
olika beståndskategorierna analyserades statistiskt för att utröna huruvida ålder och
isolering påverkade frekvensen av arter. En handfull intressanta arter analyserades
vidare för att ta reda på om fröstorlek och spridningstrategi kunde förklara olika arters
förmåga att kolonisera ekbestånd.
Studien fann att många arter har en god spridningsförmåga och att ett stort antal arter
har förmåga att sprida sig till de nya bestånden. Artrikedomen avtar dock med
beståndets grad av isolering. Resultatet visar också att en viss minskning av arter sker
med stigande ålder hos det anlagda ekbeståndet men också att artsammansättningen
förändras i takt med att beståndet åldras. De olika arternas framgång i kolonisering
och etablering kan sannolikt till stor del förklaras av arternas fröstorlek och
spridningsstrategi. De arter som har lätta frön eller sprids med hjälp av avifaunan har
god spridningsförmåga.