Bränning som alternativ skötselmetodi gräsmarker
När storskaliga och kväveintensiva jordbruk bredde ut sig växte många betesmarker ochängar igen. Detta medförde att hävdberoende växtarter minskade eller helt försvann. Föratt kunna växa och återkolonisera marker behöver många arter olika störningar. En sådanstörning kan vara bränning. Vid bränning ökar ljusinsläppet och även kvävemängden imarken minskar, vilket gynnar de hävdberoende växterna.Detta arbete har undersökt om bränning kan vara ett komplement eller alternativ till beteoch slåtter vid bevarande av den biologiska mångfalden hos växter. I studien inventeradesbrända och orörda kontrollytor på 11 st olika gräsmarker i Östergötland. Dessagräsmarker inkluderar vägrenar, ängar, åkerslänter och naturbetesmarker.Tre olika diversitetsindex användes för att svara på om diversiteten var högre på brändamarkerna. Resultatet visade att diversiteten var högre och artfördelningen var jämnare påde brända ytorna än på kontrollytorna. De arter som är beroende av hävd hade en markantstörre utbredning på de brända markerna än på kontrollytorna. Detta bekräftar hypotesenom att bränning är positivt för hävdberoende växter och att bränning kan vara ettkomplement eller alternativ till bete och slåtter vid bevarande av den biologiskamångfalden av växter i gräsmarker. Den framtida skötseln skulle kunna vara olikakombinationer av bränningar, bete och slåtter.För naturvården kan detta konstaterande få betydelse genom att offentliga och privatamarkägare kan börja bränna fler områden med vetskapen att detta gynnar hävdberoendearter som är hotade. Att bränna marker istället för att slåttra eller beta kan leda till attstörre arealer kan få den skötsel de kräver utan förändringar i den finansiella budgetenhos markägaren.