Rikkärrens koppling till kalkberggrunden
Finns det några geologiska genvägar till rikkärren?
Rikkärr är en naturtyp med hög artrikedom, som återfinns i kalkrika våtmarker. Kända rikkärr upptar idag 2-3 % av myrarealen i Sverige (Sjörs & Gunnarsson 2002). Med snabbare och effektivare inventeringsmetoder skulle med all sannolikhet fler rikkärr återfinnas. Rikkärrens många arter har under lång tid anpassat sig till de speciella förhållandena men är idag starkt hotade då biotopen rikkärr minskar. Tillbakagången är ett resultat av dikning, upphörd hävd, övergödning, försurning och skogsbruk. I de svenska rikkärren finns många rödlistade och utrotningshotade arter inom grupperna snäckor, kärlväxter och mossor. För att bevara den biologiska mångfalden behöver vi ha säkra metoder för att identifiera rikkärr och på så vis ha möjlighet att skydda dem. Naturtypen rikkärr har många fysionomier som gör den svår att urskilja vid flygbildstolkning. Syftet med examensarbetet är att undersöka om det med hjälp av geologiska data hos Sveriges geologiska undersökning (SGU) är möjligt att finna kopplingar till rikkärren som kan användas för att på ett säkert sätt kunna identifiera potentiella rikkärrsområden snabbare i framtiden. Arbetet har genomförts genom att studera samband mellan utvalda element ur ett antal undersökningar utförda av SGU. Resultatet visar tydligt det starka samband rikkärren har till områden med kalkberggrund och på hur tydligt detta syns vid användandet av det geografiska informationsprogrammet ArcGIS. Resultaten i uppsatsen tydliggör även svårigheten med att använda befintliga data, ur SGU:s geodatabas, för att finna kompletterade komponenter med samband till biotopen rikkärr. Resultaten leder till rekommendationer om framtida undersökningar att utföra för att stärka vår kunskap om rikkärren.