Katter är populära husdjur och finns i många hushåll i Sverige och även i resten av världen. Det är ett djur med en behändig storlek och många tycker att det är ett djur som passar att ha i lägenhet och i stan. Det har även blivit en vanlig företeelse att äga flera katter i samma hushåll, trots att det är allmänt vedertaget att katter är solitära. Socialiteten hos katter har diskuterats i decennier och i nuläget pekar de flesta studier på att katter faktiskt är sociala varelser som vid rätt omständigheter skapar grupper där de är mer eller mindre sociala mot medlemmarna. Detta gör att nya frågor väcks angående hållning av katt. Denna litteraturöversikt siktar på att undersöka stressen hos katter som är begränsade till att enbart vistas inomhus, både som ensamkatter och i flerkattshushåll. Syftet är också att försöka sammanställa bra berikningar för innekatter och hur miljön kan optimeras. Stress är svårdefinierbart och det är svårt att hitta bra och trovärdiga mätmetoder.

Felin idiopatisk cystit (FIC) är den vanligaste formen av symtom i de nedre urinvägarna hos katt. FIC ger symtom som hematuri, smärta vid urinering, frekvent urinering med enbart en liten mängd urin per gång, periuri (urinering utanför lådan) och även obstruktion av uretra kan förekomma. Dessvärre är FIC en uteslutningsdiagnos som ställs när diagnostiska tester inte kan påvisa något som förklarar symtomen.Etiologin till FIC är fortfarande okänd. Studier har dock kunnat visa att symtomen som associeras med FIC kan förvärras av stressande omständigheter, varför en inblandning av det sympatiska nervsystemet och/eller hypotalamus, hypofys och binjurebarks-axeln (HPA-axeln) misstänks. Olika studier har redovisat ökade plasmakoncentrationer av kortikotropin frisättande hormon (CRH) och adrenokortikotropt hormon (ACTH) under stress samt högre plasmakoncentrationer av noradrenalin hos katter med FIC jämfört med friska katter.

Ansvaret för djurskyddsfrågor i Sverige flyttades från kommunal nivå till länsstyrelserna ijanuari 2009. Arbetsgrupper av djurskyddsinspektörer från kommunerna sattes samman pålänsnivå. Omorganiseringen ledde till ett behov av enhetliga rutiner för att underlättasamarbetet i och emellan arbetsgrupperna. Djurskydds- och veterinärenheten i Skånedokumenterar sina rutiner i så kallade SGV- dokument, vilket betyder Så Gör Vi ?dokument.Syftet med detta arbete var att ta fram ett SGV- dokument innehållande handläggningsrutinerför ärenden gällande förvildade och/eller hemlösa katter och att ta fram allmänna råd för hurman på ett bra sätt arbetar fram välgrundade rutindokument.

Katter hålls som husdjur i många länder i världen och har mycket olika levnadsvillkor. Denna rapports syfte är att undersöka vilka för- och nackdelar olika hållningssätt har. De vanligaste sätten att ha sin katt i Sverige är som innekatt utan tillgång till utevistelse eller som utekatt vilket oftast innebär att katten är delvis inne och delvis ute. Frågeställningarna är: vilken boendesituation är att föredra ur kattens synvinkel? Vilka välfärdsproblem kan uppstå om katten bara är inne? Vilka välfärdsproblem kan uppstå om katten får gå ut? De specifika aspekterna som undersöktes var naturligt beteende (jakt), hälsa, utrymme, flerkatts-hushåll, miljöberikning och problembeteenden. Jaktbeteende är ett av kattens grundläggande beteenden och utförs även om katten får mat på annat sätt.

Felint coronavirus (FCoV) är vanligt förekommande hos våra katter. Viruset i sig orsakar för det mesta inga symtom alls eller en mild enterit, men hos vissa individer muterar viruset och orsakar den dödliga sjukdomen Felin infektiös peritonit (FIP). De flesta katter som smittas av FCoV bär på viruset i veckor till månader för att sedan göra sig av med det. Vissa katter blir persistenta bärare och smittspridare. Eftersom viruset är så spritt i vår kattpopulation är det svårt att sanera en besättning från FCoV.

Hypertrofisk kardiomyopati, HCM, är kattens vanligaste hjärtmuskelsjukdom. Katter med HCM kan leva länge men ett ansenligt antal drabbas av hjärtsvikt, arteriell tromboembolism (ATE) eller plötslig död. Sjukdomen karakteriseras av en icke kongenital koncentrisk hypertrofi utan dilatation av vänster kammare. Etiologin för sjukdomen är inte helt klarlagd men den har visats vara genetiskt betingad hos flera raser och ha ett autosomalt dominant nedärvningsmönster. Kliniskt är HCM en uteslutningsdiagnos som ställs vid en ultraljudsundersökning av hjärtat då andra orsaker till hjärtmuskelhypertrofi uteslutits. Syftet med detta arbete var att undersöka dödsorsaker och överlevnaden hos katter diagnosticerade med HCM samt att undersöka olika kliniska variablers diagnostiska värde. Katter som under perioden 2005-01-01 till 2010-12-31 fick diagnosen HCM på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala men ej utvecklat kongestiv hjärtsvikt vid diagnostillfället inkluderades i studien.

Felint leukemivirus (FeLV) är ett gammaretrovirus som drabbar katter över hela världen. Viruset ger en kronisk infektion som kan anta fyra olika former i den infekterade katten. De fyra formerna är abortiv infektion, regressiv infektion, progressiv infektion och fokal infektion. Karakteristiskt för FeLV-infektionen är att katten oftast genomgår en lång asymtomatisk fas utan kliniska symptom. De vanligaste symptom som sedan uppkommer är anemi, kroniskt inflammatoriskt tillstånd, lymfom, leukemi samt nedsatt immunförsvar som i sin tur predisponerar för opportunistiska infektioner.

Katter får toxiska effekter av vissa läkemedel vid avsevärt lägre doser än andra djur. Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på vad det beror på. Paracetamol, acetylsalicylsyra och permetrin är tre substanser som ger är eller ger upphov till enkla plana fenoler, och som är kända för att orsaka problem hos katt. Läkemedel behöver metaboliseras för att kunna utsöndras ur kroppen, och det är här katter skiljer sig från de andra djuren. Alla djur i Felidae-familjen har begränsad förmåga att glukuronsyrakonjugera läkemedel och andra xenobiotika, framför allt fenoler. Detta beror på att de har lägre nivåer av eller helt saknar en grupp av UGT-transferaser.

Enligt svensk lag måste alla katter vara minst 12 veckor vid försäljning. I bl.a. Storbritannien kan kattungar dock säljas vid 8 veckors ålder. Med utgångspunkt från detta har jag ställt upp de två frågeställningarna ?hur påverkas kattens beteende om avvänjningen från modern sker före 12 veckors ålder?, och ?vilka problem kan man som djurägare få med sin katt om den avvänjs för tidigt?. Med begreppet beteendeproblem menas beteenden som anses oacceptabla av djurägaren, som ?wool-sucking? eller överdriven vokalisering.

Vissa liljors njurtoxiska effekter på katter har beskrivits i litteraturen i snart 25 år, trots detta är den toxiska komponenten i liljan inte identifierad. Toxinet verkar dock vara vattenlösligt och själva blomman har i studier visat sig vara mer toxisk än bladen, även om hela växten är giftigt. Symptom som ses vid liljeförgiftning hos katt är kräkningar, anorexi och depression. Om förgiftningen inte blir behandlad utvecklas njursvikt till följd av tubulär nekros. Studier har visat att pankreatit kan uppkomma och att vissa arter av lilja kan ha toxiska effekter på levern. I dagsläget behandlas liljeförgiftade katter genom att att förhindra upptag av toxinet med emetika, magpumpning och aktivt kol. Vätsketerapi används även för att eliminera toxinet snabbare.

Infektion med Salmonella hos människor har globalt sett stor betydelse. Smittvägen är fekal-oral vilket sker via kontaminerade livsmedel eller kontakt med djur eller människor. Bakterien koloniserar tunntarmen och producerar toxiner som ger diarré. Barn och individer med nedsatt immunförsvar riskerar att få en allvarligare infektion. Om sällskapsdjur infekteras föreligger en risk för spridning till människor i hemmiljön och där vid intar katten en särställning eftersom den ofta lever i en nära relation till djurägarna. Salmonellainfekterade katter drabbas vanligtvis av gastroenterit med diarré men kan även utsöndra bakterien via avföringen utan att visa några sjukdomssymtom.

I många tusen år har människan och katten levt tillsammans. Katten drogs från allra första början till de mänskliga bosättningarna eftersom det fanns möss och råttor vid människornas lador. Människorna i sin tur tyckte att katten var bra att ha i sin närhet eftersom skördarna skyddades från skadedjur. Nu är katten ett av våra mest populära sällskapsdjur, men många katter uppvisar ett beteende som människor kan uppleva som ett problem. I det här arbetet utreds aggressivitet, rädsla, rumsrenhetsproblem och ätstörningar med avseende på vilka orsakerna är och hur problemen kan förebyggas.

Akromegali är en ovanlig sjukdom som innebär en överproduktion av tillväxthormon (GH). Hos katter orsakas den oftast av en hypofystumör. På katt har man oftast diagnostiserat sjukdomen genom att påvisa höga nivåer av GH och/eller Insulin Like Growth Factor-I (IGF-I) i blodet. IGF-I är ett indirekt mått på GH då GH stimulerar produktionen av IGF-I. Inom humanmedicinen är den klassiska metoden att diagnostisera akromegali oralt glukostoleranstest (OGTT).

Studien omfattade 90 honkatter som kastrerades av veterinärstudenter på UDS smådjursklinik. Tanken med studien är att fastställa hur vanligt det är med komplikationer efter ovariehysterektomi hos honkatt utförd av veterinärstudenter, samt vilka komplikationer som förekommer mest frekvent. Honkatterna kastrerades under dissociativ anestesi via linea albasnitt. Två olika postoperativa analgesipreparat användes, 49 av katterna gavs tolfenaminsyra och 41 av katterna gavs meloxicam. Djurägarna kontaktades via telefon tio till tjugo dagar efter kastrationen för att svara på ett antal frågor om hur deras katt har mått postoperativt och om några komplikationer har tillstött.

Felin infektiös peritonit (FIP) är en dödlig sjukdom hos katter som orsakas av felint coronavirus (FCoV). Sjukdomen är ett stort problem inom veterinärmedicinen då det i dagsläget inte finns någon effektiv behandling. Detta gör att det är en fruktad sjukdom, både för katterna som drabbas och djurägare såväl som för veterinärer som inte kan göra något mer än att konstatera en diagnos, vilket så gott som alltid innebär en negativ prognos. Denna litteraturstudie tar upp det senaste inom forskningen för behandling av FIP för att ge en inblick i framtidens potentiella möjligheter för att kunna bota sjukdomen. De behandlingar som tas upp är polyprenyl immunostimulant, cathepsin B-inhibitorer och proteasinhibitorer riktade mot 3CL-proteaser, antikroppar mot felint TNF-alfa, en studie som visar att det sker en minskning av antalet NK-celler och regulatoriska T-celler hos FIP-katter, chloroquine samt Galanthus nivalis agglutinin och nelfinavir. Dessa olika studier innefattar in vitro- såväl som in vivo-försök, antivirala aspekter såväl som nya fakta angående immunförsvaret hos FIPinfekterade katter. Anledningen till varför det ännu inte finns ett bra botemedel är mycket på grund av den komplexa patogenesen kring sjukdomen där stora kunskapsluckor finns, som i sin tur leder till en ineffektiv och sen diagnostik. Slutsatsen av uppsatsen ger inget tydligt svar på hur man kan behandla FIP, men ger en inblick i vad som förhoppningsvis kan förväntas i framtiden.