Denna uppsats handlar om vad som händer med fosforkoncentrationen i djupvatt- net vid två olika stationer i Östersjön när syrgaskoncentrationen förändras. Mitt syfte var dels att se om fosforhalten ökat och om detta tycks ha samband med minskade syrgashalter. För att få svar på dessa frågor använde jag mig av data från SMHI: s databas SHARK. De två stationer som jag analyserat data ifrån är BY 15, Gotlandsdjupet, och BY 31, Landsortsdjupet. Dessa båda stationer ligger i Egentliga Östersjön och har ett vattendjup på 225 m respektive 440 m.

En stor del av energikostnaderna inom lantbruket går åt till att torka spannmål. Ett alternativ till torkning och ett sätt att minska kostnaderna är att lagra in och använda fuktig spannmål. Problemet med det kan vara att fuktig spannmål är en gynnsam miljö för skadliga mikroorganismer och kan ge stora problem om något går fel under fermenteringssprocessen och om lagringen inte blir stabil. Tidigare forskning med jästen Wickerhamomyces. Anomalus har visat på positiva egenskaper som bland annat hämmande av skadliga mikroorganismer och ökad tillgänglighet av fosfor.

Som ett led i drifttagandet av det nya anrikningsverket KA3 i Kiruna har en detaljerad provtagning utförts i flotationsanläggningen. Flotationens uppgift är att ytterligare rena magnetitkoncentratet från fosfor innan det går till pelletsverket. I repeteringen återvinns en del av den magnetit som förlorats i råflotationen och problem med höga fosforhalter i den cirkulerande lasten förekommer. Syftet med arbetet är att undersöka detta problem och allmänt öka förståelsen för flotationsprocessen i KA3. Från provtagningen erhölls ett dygnsmedelsprov för alla flöden i flotationen.

Hammarby Sjöstad är en ny stadsdel i Stockholm. Vid planeringen av detta område sattes detupp ett speciellt miljöprogram. Generellt sett skulle allt göras dubbelt så bra som vid tidigarebyggda bostadsområden. För vatten och avlopp blev utsläppskraven så hårda att detnuvarande reningsverket i Henriksdal inte kunde uppfylla dessa mål. Därför byggdes det ettnytt reningsverk, Sjöstadsverket, där Stockholm Vatten kunde testa ny avanceradreningsteknik.I en av försökslinjerna utvärderas biologisk foforreduktion istället för kemisk fällning avfosfor.

Resultatet av arbetet visar att jordbruket släpper ut växtnäringsämnen som kväve och fosfor som bidrar till övergödningen i Östersjön, användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket bidrar till böla att faunan kan försvinna eller dö i Östersjöområdet. Transporter har stora utsläpp av dioxiner och kväveoxider. Dioxinerna anrikas i Östersjönsmiljö vilket påverkar de djur som är högst upp i näringskedjan negativt och kväveoxiderna bidrar till övergödningen i Östersjön. Polen står för den största jordbrukspåverkningen på Östersjön, detta då de har de största utsläppen av både kväve och fosfor. Polen använder även mest bekämpningsmedel inom jordbruket vilket direkt leder till höga utsläpp.

Denna studie har utvärderat effekten hos tre fosforfällor med kalkstenskross med avseende på reduktion av totalfosfor och fosfat samt påverkan på vattnets pH. En kostnadsanalys utfördes för att beräkna effektiviteten uttryckt i kostnad per kg infångad fosfor. Fosforfällorna består av en 80-180 meter lång dikessektion i vilken en 0,5-1 meter djup bädd av krossad kalksten har placerats. Kalkens primära funktion är att binda till sig en del av det fosfat som finns löst i det genomflödande vattnet. En av fosforfällorna ligger i Hagbygärdedämmet i utkanten av Kalmar.

Övergödningen är ett av de största miljöproblemen för södra Sveriges inlandsvatten och dess recipient Östersjön. Åtgärdsbehovet för att reducera N och P förlusterna från land till vatten är med andra ord stort. Effekten av en åtgärd är emellertid ofta kopplat till geografiska betingelser vilket gör det svårt att uppskatta den slutliga effekten och därefter prioritera vilka åtgärder som är lämpliga och vart dem skall riktas. I detta examensarbete undersöks effekten av 22 planerade våtmarker inom ett begränsat avrinningsområde i södra Sverige, detta genom att koppla befintliga beräkningsmodeller för N respektive P retention i våtmarker till en hydrologi? och vattenkvalitetsmodell.

Bornsjön är Stockholms viktigaste reservvattentäkt och kan tillgodose staden med dricksvatten i flera månader om Mälaren skulle slås ut. Det är därför viktigt att Bornsjön håller en god vattenkvalitet. Under de senaste åren har vattenkvaliteten avseende totalfosfor i Bornsjön försämrats. Hög belastning av fosfor kan leda till övergödning i en sjö. När en sjö är övergödd uppstår ökad syreförbrukning som kan leda till syrebrist.

Idag är Hornborgasjön en av Europas viktigaste fågelsjöar men det har inte alltid varit så. Innan natur och kulturvårdsintressen värnades utdikades sjön till förmån för jordbruket och lämnades att växa igen. I början och mitten av 90-talet påbörjades och färdigställdes en omfattande restaurering av sjön som i kort innebar en höjning av vattenståndet och en ökad sjöareal. Under många år har man regelbundet testat vattenkvaliteten i Hornborgasjöns inlopp och utlopp. Rapporten syftar till att använda en del av dessa data till att undersöka sjöns retention av kväve och fosfor samt om denna förändrats i och med restaureringen. Detta gjordes med hjälp av medeldifferenserna av totalkväve och totalfosfor mellan in- och utlopp.

Handelsgödsel och stallgödsel används i stor omfattning i jordbruket, men ungefär en tredjedel av den tillförda kvävegödseln tas inte upp av växtligheten. Omkring hälften av den mängden förs till närliggande vattendrag, något som kan resultera i eutrofiering av sjöar och vattendrag. Även fosforläckage till vattendrag kan orsaka eutrofiering och faktorer som kan inverka på läckaget av näringsämnen från åkermark till vattendrag är jordart, odlingsåtgärder och nederbörd. För att minska förlusterna av näringsämnen från odlingsmarker till vattendrag har det tagits fram åtgärdsprogram inom jordbrukssektorn. Ett program benämns som ?Typområden på jordbruksmark? och är en del av övervakningen av miljön i Sverige.

I Stockholms innerskärgård, som sträcker sig från Mälarens utlopp i väster till Trälhavet i nordost, är miljögifter och eutrofiering två av de största vattenmiljöproblemen. Situationen har förbättrats i takt med reningsverkens antal och effektivitet men för att uppnå en ?god vattenstatus? krävs fortfarande återgärder. När det gäller effekten av föroreningar är det av stor vikt att känna koncentrationen då denna ofta är avgörande för hur stor påverkan blir. Genom att kvantifiera vattenutbytet mellan källa och recipient möjliggörs prediktion av miljögifters och andra intressanta ämnens koncentration.Syftet med detta examensarbete var att hitta den lämpligaste indelningen av innerskärgårdens fjärdar och med hjälp av dynamisk massbalansmodellering kvantifiera vattenutbytet mellan olika områden i Stockholms innerskärgård.Den konstruerade modellen har beräknat vattenutbytet för fyra sammankopplade bassänger med hjälp av massbalansen för salt (Knudsens relationer).

Detta arbete utgör en del i miljöarbetet med att hitta lösningar för restprodukterna i stålindustrin och fokuserar på recirkulation av metallhydroxidslam, som i dagsläge deponeras.Inom arbetet utreds en upparbetningsmöjlighet av metallhydroxidslam från Sandvik AB i Sandviken, genom att en patenterad behandlingsmetod, nämligen sintring, testas och utvärderas.Denna behandling ger en produkt som kan återanvändas i stålsmältningsprocessen, varvid produkten fungerar som flussmedel och kan ersätta naturligt flusspat (CaF2) som normalt används som flussmedel.Efter litteraturstudier har praktiska sintringsförsök i liten skala gjorts på slam från Sandviken, samt analyser på slammet och den sintrade produkten. Sandvikenslammets egenskaper och sammansättning har jämförts med de av slammer från andra stålverk i Sverige. Jämförelserna har lett till förslag på ändringar i processen där slammet uppkommer för att få ett lämpligare slam för upparbetning.Resultaten visade att sintring som upparbetningsmetod kan användas på Sandvikenslammet, men i sammansättningen är detta slam mindre lämpligt som flussmedel än t.ex. slam från Outokumpu Stainless AB. Vissa oönskade ämnen i slammet, såsom fosfor och svavel, gör att det krävs ändringar i processen.

Enligt ett av de 16 miljökvalitetsmålen, Ingen övergödning, ska halterna av eutrofierande ämnen inte ha någon negativ effekt på människors hälsa, den biologiska mångfalden eller vår möjlighet till ett hållbart brukande av mark och vatten. En stor bidragande orsak till den rådande övergödningsproblematiken i svenska vatten är läckage av främst näringsämnena kväve och fosfor från agrara och urbana källor.Hallands kustkommuner har sedan länge problem med övergödning och behovet för åtgärd är stort. Länet är särskilt utsatt för näringsläckage, delvis på grund av att en stor del av åkermarken utgörs av genomsläppliga jordar, vilka underlättar för vattnets framkomlighet och transport av näringsämnen, men även för att vattendrag har rätats ut av människan och för att naturliga våtmarker har tagits bort.I Halland rinner Suseån som är den femte största ån i länet. Problematiken i den övre regionen av dess avrinningsområde handlar främst om försurning, medan det i det nedre området främst handlar om övergödning och fysisk förändring av vattendragen.Vattenprovtagning utfördes i Suseån, samt i tre biflöden i den nedre delen av avrinningsområdet, vilken till stor del domineras av jordbruksmarker. De utvalda vattendragen var Käringasjöbäcken, Boarpsbäcken och Årstadbäcken.Resultatet av vattenprovtagningarna uppvisade överlag förhöjda halter av näringsämnen i alla biflöden till Suseån.

Studien undersöker om återföring av näringsämnen, huvudsakligen makronäringsämnena kväve och fosfor, från humanavlopp i Norrköpings kommun kan komma att ske på ett sätt som är i linje med naturvetenskapliga kretsloppsprinciper.Frågan om återföring av näringsämnen och dess problembild är av stor vikt då dagens flöden leder till både resursslöseri och miljöproblem som övergödning. Anledningen till att näringsämnen inte recirkuleras måste bero på någon form av oförmåga hos aktörerna att ta i tu med problematiken.Studien analyserar olika aktörers perspektiv. Aktörerna beskrivs dels i ett nationellt perspektiv men den huvudsakliga fokuseringen ligger på kommunal nivå. Detta på grund av att kommuners roll inom området innebär att de är ytterst ansvariga för utformningen av avloppssystem. Aktörer som agerar i förhållande till kommunen har därför undersökts närmare genom intervjuer med olika representanter för aktörerna.

Dagvatten kan innehålla höga halter föroreningar. Vattnet leds från asfalterade ytor till recipient eller reningsverk. Detta kan bidra till att recipienter och reningsverk får en hög belastning när det gäller vattenflöden och mängden föroreningar. Vid bortledandet av dagvattnet minskar infiltrationen av vatten och detta kan medverka till att markens vegetation skadas och att markens bärkraft försämras på grund av en sänkning av grundvattenytan. Västerviks kommun har beslutat för att ställa om dagvattenhanteringen i Västervik genom att använda sig av Lokalt Omhändertagande av Dagvatten (LOD).