Näringsförluster från åkermark
Åtgärder för att minska transporterna till vattendrag
Handelsgödsel och stallgödsel används i stor omfattning i jordbruket, men ungefär en tredjedel av den tillförda kvävegödseln tas inte upp av växtligheten. Omkring hälften av den mängden förs till närliggande vattendrag, något som kan resultera i eutrofiering av sjöar och vattendrag. Även fosforläckage till vattendrag kan orsaka eutrofiering och faktorer som kan inverka på läckaget av näringsämnen från åkermark till vattendrag är jordart, odlingsåtgärder och nederbörd. För att minska förlusterna av näringsämnen från odlingsmarker till vattendrag har det tagits fram åtgärdsprogram inom jordbrukssektorn. Ett program benämns som ?Typområden på jordbruksmark? och är en del av övervakningen av miljön i Sverige. Ett jordbruksvattendrag i Västmanlands län, U8, ingår i ett Greppa fosforn - projekt och vattenkemiska mätningar har utförts i området sedan 90-talets början. En storskalig strukturkalkning genomfördes av jordbruksmarken 2010 och vid de vattenkemiska mätningarna under det agrohydrologiska året 2010/2011 uppmättes de lägsta årsmedelhalterna av kväve och fosfor sedan mätningarna påbörjades. Syftet med den här rapporten är att utreda ifall strukturkalkningen under 2010 resulterat i de låga årsmedelhalterna av fosfor och kväve under det agrohydrologiska året 2010/2011 eller om andra faktorer kan ha inverkat, samt att ge förslag på åtgärder som kan minska kväve- och fosforförlusterna från jordbruksmarken till vattendraget. Slutsatserna är att en ökad andel skyddszoner, den storskaliga strukturkalkningen, de torra förhållandena under året och en planering av gödselmedeltillförseln kan ha inverkat till de låga årsmdelhalterna. Åtgärder som skulle kunna vara verksamma på U8 för att minska kväve- och fosforförlusterna är anpassad kvävegödsling, bevuxen träda, effektiv produktion, förändringar i växtföljd, höst- och vinterbevuxen mark, jordbearbetning vid rätt tidpunkt, kombisådd, konturplöjning, minskad markpackning, nedbrukning av gröngödslings- och fånggrödor vid lämpligaste tidpunkt och med rätt teknik, reducerad jordbearbetning, reducerad kvävegödsling till underoptimal nivå, reglerbar dränering, sedimentationsdammar, skyddsavstånd vid gödselspridning, skyddszoner, spridning av gips på åkermark, spridning av mineralgödsel vid rätt tidpunkt, strukturkalkning och våtmarker.