Modellering av fosfor- och kväveretention i våtmarker
Effekt av planerade våtmarker inom Tullstorpsåprojektet
Övergödningen är ett av de största miljöproblemen för södra Sveriges inlandsvatten och dess recipient Östersjön. Åtgärdsbehovet för att reducera N och P förlusterna från land till vatten är med andra ord stort. Effekten av en åtgärd är emellertid ofta kopplat till geografiska betingelser vilket gör det svårt att uppskatta den slutliga effekten och därefter prioritera vilka åtgärder som är lämpliga och vart dem skall riktas. I detta examensarbete undersöks effekten av 22 planerade våtmarker inom ett begränsat avrinningsområde i södra Sverige, detta genom att koppla befintliga beräkningsmodeller för N respektive P retention i våtmarker till en hydrologi? och vattenkvalitetsmodell. Den ytspecifika avskiljningen av N varierade mellan 64?610 kg ha?1 år?1 vilket motsvarar 4?66 % av den årligt inkommande mängden till respektive våtmark. Motsvarande siffror för P varierade mellan 2?21 kg ha?1 år?1 respektive 7?81 %. Den totala effekten på N och P belastningen från avrinningsområdet var relativt låg (4 % av N respektive 11 % av P) vilket dock skall förhållas till att endast en mindre del av de planerade våtmarkerna behandlades i detta arbete. Relaterat till åtgärder såsom att avveckla delar av jordbruket var de simulerade våtmarkerna en betydligt mer gynnsam åtgärd per ytenhet. Emellertid tyder resultaten på att en effektivare och större total avskiljning av N och P bör kunna erhållas genom att reducera storleken på våtmarkerna men samtidigt öka dem till antalet.