ABSTRAKTBakgrund: Interhospitala transporter innebär ökade risker för medicinska komplikationer för den kritiskt sjuka patienten. Inom ramen för intensivvårdsjuksköterskans kompetens ingår att kunna utföra omvårdnad till den kritiskt sjuka patienten under interhospitala transporter. Sjuksköterskor med specialistutbildning inom intensivvård kan under transport av kritiskt sjuka patienter uppleva oro. För att kunna förbättra omhändertagandet av patienten är det av intresse att ta reda på om det finns fler perspektiv och upplevelser av arbetet vid denna komplexa situation som en interhospital intensivvårdstransport innebär.Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda kritiskt sjuka patienter under markbundna interhospitala transporter.Design: Denna studie har en kvalitativ design.Metod: Semi-strukturerade intervjuer med åtta intensivvårdssjuksköterskor spelades in och transkriberades för att sedan analyseras med tematiskt analys.Resultat: Ur analysen konstruerades tre huvudteman. Att sträva efter att ha kontroll över situationen, Betydelsen av ett bra samarbetet i teamet och Att utmanas i sin yrkeskompetens.Slutsats: Resultatet visade att transportera kritiskt sjuka patienter mellan sjukhus kan ge upphov till både negativa och positiva känslor.

Syftet med denna studie är att utifrån ett föräldraperspektiv undersöka behov av och önskemål om stödsom föräldrar med diagnos inom autismspektrum beskriver i sin föräldraroll. Ett annat syfte är att bidra med ökad kunskaptill en diskussion kring utformandet av stödinsatser för dessa familjer. Studien är kvalitativ med intervjuer som gjorts ihalvstrukturerad form. Åtta föräldrar har intervjuats. Föräldrarna beskriver att deras svårigheter gör det svårt för dem isamspelet med barn och partner.

Ett av de vanligaste symtomen, oavsett diagnos, som vårdare inom prehosptial akutsjukvård möter är patienter med olika smärttillstånd/symtom. När vårdare närmar sig patienter med smärta är det viktigt att vara medveten om att alla individer upplever, tolererar och hanterar smärta på sitt eget sätt samt att ha redskap för att möta och omhänderta dessa patienter. Det finns idag ingen studie som visar på patienters egna upplevelser av att bli vårdad inom prehospital akutsjukvård med smärta. Det är därför av särskilt intresse att få ta del av patienters erfarenheter och upplevelser i samband med att de vårdats i Ambulans med smärttillstånd. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av omhändertagandet inom Ambulanssjukvården i samband med akut smärta.Metoden i studien har varit kvalitativ intervju.

Introduktion: Akut hjärtinfarkt är en vanlig dödsorsak. Viktigaste behandlingsinsatsen vid hjärtinfarkt är att snabbt öppna det ockluderade kranskärlet genom primär Perkutan Coronar Intervention (PCI). Viktigt är även att behandlingen förhindrar att kärlet åter ockluderar. Detta görs genom att behandla med det blodproppshämmande och kärlpåverkande läkemedlet Clopidogrel. Enligt en ny behandlingsrutin ges Clopidogrel redan i Ambulansen vid konstaterande av hjärtinfarkt för att uppnå effekt så fort som möjligt.

Syfte: Att undersöka vad Ambulanssjuksköterskor upplever kan finnas för problemområden vid arbete på skadeplats med maximalt fyra drabbade.Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Nio Ambulanssjuksköterskor i Uppsala, mellan 27 och 53 år, intervjuades. Ett bekvämlighetsurval gjordes. Tillstånd för studien anskaffades hos Ambulansstationens verksamhetschef. Intervjuerna var semistrukturerade och spelades in med ljudupptagning.

ABSTRAKT Patienter spenderar generellt lång tid på akutmottagningen, och i samband med Akademiska sjukhusets LEAN-arbete för att effektivisera akutvården så gjordes denna tidsstudie. Syftet med studien var att undersöka hur lång tid patienter med bröstsmärta spenderar på akutmottagningen, hur lång tid det tar innan de blir triagerade och hur lång tid det tar innan de träffar en läkare. Könsskillnader och huruvida patienterna ankom i Ambulans eller via reception studerades. Studien var en kvantitativ observationsstudie där 48 patienter deltog, 33 kvinnor och 15 män. Medelåldern var 56 år, och ålderspannet var 21 ? 91 år.

Årligen drabbas ca 10000 personer av hjärtstopp utanför sjukhus. I de fall Ambulansen har en lång framkörning finns det på flera håll ett samarbetsavtal skrivet med lokal räddningstjänst som innebär att en s.k. IVPA-styrka, "I Väntan På Ambulans", larmas till patienten och påbörjar HLR. Syftet med studien är att få reda på hur Ambulanspersonalen i ett valt område ser på samarbetet med IVPA i samband med hjärtstopp prehospitalt. Åtta kvalitativa intervjuer av Ambulanssjuksköterskor genomfördes.

SAMMANFATTNINGAmbulanssjukvårdens utveckling gällande medicinsk teknik och medicinsk kompetens har skapat möjlighet för Ambulanssjuksköterskan att kunna vårda patienterna på en mycket avancerad nivå. Samtidigt har möjlighet skapats att triagera, prioritera och styra patienterna mot rätt vårdinstans till skillnad från tidigare då alla Ambulansuppdrag resulterade i ett besök på en akutmottagning. Detta är en möjlighet som hanteras olika beroende på var i Sverige Ambulanssjuksköterskan arbetar.Syftet med studien var att belysa vård på plats i samband med Ambulansuppdrag inom ett specifikt sjukvårdsområde.Studien utgick från en kvantitativ ansats och var en journalstudie där Ambulansjournaler granskades.Resultatet visar att det finns månadsfluktuationer över ett helårsperspektiv men att dessa är små och svårtolkade. Störst skillnad är det mellan november, 15,3 procent (n=489) och maj 11,6 procent (n=386). När dygnsfördelningen av eftersökta uppdrag analyserades framkom det att natten (22.00?05.00) är den tid då de flesta uppdragen relativt sett resulterar i att patienten inte transporteras vidare med Ambulans.

Sjuksköterskan ställs inför etiska konflikter i mötet med en patient vid hjärtstopp i den prehospitala miljön. Hjärtstopp orsakas av otillräcklig cirkulation på grund av asystoli eller kammarflimmer. Tidig hjärt- och lungräddning (HLR) med god kvalitet och effektiva bröstkompressioner är livsavgörande. Sjuksköterskan ska följa en etisk kod och sjuksköterskan har ett moraliskt ansvar för att så god vård som möjligt ska ges till patienten. I den prehospitala miljön uppkommer etiska konflikter oftare än i andra vårdsituationer på grund av flera olika faktorer.

Ambulanssjuksköterskor upplever att antalet uppdrag ökar och att tillgängligheten på Ambulanser minskar. Speciellt för de allvarligaste uppdragen. Det upplevs också som att en del patienter ringer efter Ambulans eller åker lite mer frekvent än vad som kan anses brukligt. Att ge dem adekvat hjälp samt frigöra Ambulansresurser till mer akuta uppdrag borde gagna både den enskilda patienten samt Ambulanssjukvården.Syftet med studien var att genom journalgranskning kartlägga mångbesökare och jämföra den prehospitala bedömningen med den slutdiagnos som ges på sjukhuset för att undersöka om de erbjuds en optimal vårdnivå. Studien är genomförd med en kvantitativ ansats där en retrospektiv journalgranskning använts för att finna de som åkt Ambulans, i Skaraborg, till en vårdinstans fyra gånger eller fler under 2014.

Att som Ambulanssjuksköterska behandla patienter med hypoglykemi i hemmet är en vanlig åtgärd, i relation till den ökade belastningen på akutmottagningarna är det viktigt att kunna identifiera vilka patienter som behöver transporteras in till sjukhus. De flesta av patienterna vill stanna kvar i hemmet efter behandling, att vara medveten om vilka potentiella risker som finns om patienten stannar kvar hemma kan göra att det är lättare att bedöma vilken patient som bör åka med till sjukhus.Syftet med denna studie är att belysa riskerna med att patienter som behandlas för hypoglykemi kvarstannar i hemmet. Studien genomfördes i form av en litteraturstudie. Sökningar gjordes i databaserna PubMed samt Cinahl. Dessa sökningar resulterade i fyra artiklar som inkluderades i resultatet.Under analysen av artiklarna framkom två problemområden, risk för återkommande hypoglykemi samt bristande uppföljning. För att kunna identifiera de patienterna som har ökad risk för återkommande hypoglykemi krävs en adekvat bedömning av sjuksköterskan samt att det finns beslutsstöd till hjälp.

Sedan oktober 2011 sköter Sjukvårdens Larmcentral, SvLC, utalarmeringen av akuta sjukdomsfall som inkommer vid 112-samtal. Samtidigt infördes ett nytt medicinskt beslutsstöd för de sjuksköterskor som tar emot de akuta samtalen. Då orsaken till buksmärta är komplext och svårt att identifiera hos patienterna valdes just detta tillstånd för granskning.Syfte: Att undersöka om det medicinska beslutsstödet för sjuksköterskorna på SvLC i Uppsala län är en tillförlitlig hjälp i identifieringen av patienter med akuta buksmärtor, samt att undersöka om det fanns ålder-eller könsskillnader.Metod: En empirisk kvantitativ studie med en retrospektiv journalgranskning. Sammanlagt 151 patienter som ringt Ambulans på grund av buksmärta och som av larmcentralen prioriterats som livshotande (prioritet 1) eller brådskande (prioritet 2) har granskats.Resultat: SvLC´s initiala bedömningar stämde väl överens med de prehospitala bedömningar sjuksköterskan i Ambulans gjorde. Hos prio1-gruppen hade 48 % diagnostiserats buksmärta UNS, det vill säga buksmärta utan närmare specifikation, och hos prio 2-gruppen var det 40 % som fått samma diagnos.

I arbetet som Ambulanssjuksköterska ingår att möta och vårda patienter i olika miljöer. Mötet kan ske i patientens hem, men också på en offentlig plats med allmänheten som åskådare. Detta ställer höga krav på Ambulanspersonalen då målet är att värna om patientens integritet samtidigt som en god vård ska ges för att uppnå hälsa och välbefinnande hos patienten. Syftet med denna studie var att få kunskap om patienters upplevelser av att insjukna och vårdas på offentlig plats. Studien är kvalitativ och resultatet är baserat på intervjuer av nio informanter.

SAMMANFATTNINGAmbulanssjuksköterskan har en komplex arbetssituation, hon ska självständigt bedöma och behandla akuta tillstånd hos patienten. Arbetet försvåras av flera faktorer, tiden med patienten är i regel kort, möjligheten till rådfrågning är liten, utrymmet och tillgången till hjälpmedel är begränsade. Trots det ställs höga krav på vården i Ambulansen, många gånger samma krav som på vården på en akutmottagning. Ett av dessa krav är en god dokumentation, kraven på patientjournalen är desamma i Ambulansen som i övriga vården. I journalen dokumenteras uppgifter om iakttagelser, omvårdnadsåtgärder, medicinska åtgärder och information rörande transporten.

LättvårdsAmbulansen, ett sätt för Ambulanssjukvården i Kronobergs län att anpassa vårdnivån vid överflyttningar mellan vårdenheter och öka tillgängligheten av Ambulanser för akuta uppdrag. Sedan våren 2010 finns ett fordon placerat i Ljungby och ett i Växjö. Det som skiljer detta fordon från en traditionell Ambulans är att det är bemannat med endast en personal, en Ambulanssjuksköterska. LättvårdsAmbulansen saknar mellanvägg, personalen finns på verbalt avstånd och patienten kan påkalla uppmärksamhet med hjälp av en larmklocka. Den medicinska utrustning som går att finna i en Ambulans finns även tillgänglig på lättvårdsAmbulansen.