Analys av sprickorientering i Aitik

Sammanfattning

Aitik-gruvan utanför Gällivare är en av Europas största koppargruvor. Malm

bryts i dagbrott och släntdesignen bygger till stor del på undersökningar och

karteringsarbeten från 1970- och 1980-talet. Idag når dagbrottet betydligt

djupare nivåer jämfört med då dessa studier utfördes. Det var därför aktuellt

med en ny undersökning för att avgöra om det råder liknande eller förändrade

förhållanden beträffande spricksituationen i dagbrottet. I detta

examensarbete utfördes sprickkartering med hjälp av digital

stereofotogrammetri, i syfte att kartera nya blottade delar i dagbrottet.

Arbetet innefattade även att ta fram och testa lämplig metod för

sprickgruppsindelning och jämföra resultaten mot tidigare studier.

Digital fotogrammetri användes för att digitalisera delar av dagbrottet.

Tekniken bygger på att från minst två olika vinklar fotografera samma objekt

och sedan skapa en digital 3D bild av berört område. Områden som innefattades

av studien var en stor del av liggväggen och en liten del av hängväggen i den

norra (geografiskt) halvan av dagbrottet. I den södra (geografiskt) halvan av

dagbrottet stereofotograferades en liten del av liggväggen och en stor del av

hängväggen.

En statistisk och en manuell metod för identifiering av sprickgrupper

undersöktes. Den statistiska metoden bygger på en Poisson process och Fishers

distribution. En konvinkelavsökning kring varje spricknormal utförs för att

avgöra grupptillhörighet. Den manuella metoden använder sig av en konturplott

som grafiskt markerar områden av projicerade polpunkter, grupper indelas

utifrån dessa grafiska markeringar. Den manuella metoden är att föredra då

ingenjörsmässig bedömningsförmåga är ett måste. Bedömning måste bl a användas

vid oregelbundna och svaga konturareor för att avgöra om området är av

signifikant betydelse.

En tidigare utförd sprickgruppsindelning analyserades för att ta reda på dess

parametrar beräknade med Fishers distribution. Även olika

sprickgruppsindelningar av samma stereofotografi utfördes för att se om

Fishers distribution kan användas för att värdera bästa möjliga

sprickgruppsindelning. Denna jämförelse visade att medelorientering

tillsammans med standardavvikelse presenterat separat för strykning och

stupning är ett bra sätt att visa sprickgruppsinformation. Dagbrottet delades

in i domäner utifrån pol- och konturplottar. En vid tidigare analys använd

metod (kumulativ summa) nyttjades för kontroll av domänerna.

En jämförelse av framtagna sprickgrupper för respektive domän mot tidigare

studier visade att den största skillnaden fanns för norra (geografiskt)

halvan av dagbrottet. I liggvägg norr och mitt saknades alla sprickgrupper

utom två. I de övriga delarna av dagbrottet är sprickgruppsorienteringarna

väldigt lika de tidigare studierna.

Metoden stereofotogrammetri är minst lika bra som manuella metoder i fält och

rekommenderas för fortsatt användning. Problem som t ex att särskilja

sprickor orsakade av förspräckning åtgärdas bäst genom mer

karteringserfarenhet. Metoden medför att data är lättbearbetad då allt är i

digital form. I Aitik bör optimalt avstånd och horisontell vinkel undersökas

vid stereofotografering.