Vad styr mentorskapet för elever i skolsvårigheter på gymnasiet?
Syftet med denna kvalitativa uppsats var att undersöka hur mentorskapet uttrycktes av mentorer på gymnasieskolor, samt hur mentorerna uppfattade det faktiska arbetet, när det gällde elever som hamnat i någon form av skolsvårigheter. Med skolsvårigheter menades alla former av orsaker till att eleven kunde tänkas behöva lite mer stöd av mentorerna än övriga elever i mentorsgruppen. Frågeställningarna sökte svar på hur mentorskapet uttrycktes och beskrevs av mentorer, samt vilken betydelse det kan ha i praktiken för elever som hamnat i skolsvårigheter. Studien utfördes under våren 2011 i form av en webbenkät och avgränsades till tio gymnasielärare utspridda på fyra kommuner i norrbotten. Svaren analyserades diskursivt med en sociokulturell referensram som grund. Resultatet av studien visade att det fanns en diskrepans mellan de faktiska arbetsuppgifterna och de uppgifter som mentorerna i studien såg som viktiga. Framförallt låg diskrepansen på organisationsnivå och utifrån den här studien kan man dra slutsatsen att mentorskapet, som det ser ut på de fyra skolorna som ingick i studien, inte gynnar elever i skolsvårigheter. Mentorerna arbetar efter diskurser som inte förenas i det faktiska arbetet och därför leder det till en känsla av maktlöshet i arbetet med eleverna.