Utomhusvistelse i förskolan
Planeringens och undervisningspraktikens angelägenhet i förhållande till utomhusverksamhet
Syftet med denna studie är att undersöka kvaliteten av den pedagogiska verksamheten vid utomhusvistelse samt vidare se om denna påverkas av olika avstånd till naturrummet. Studien gör en jämförelse mellan svaren från pedagoger vid olika förskolor som har valts ut efter sitt geografiska läge, nära eller långt avstånd till naturrummet.Studiens frågeställningar är:- Hur angelägen anser pedagogerna att utomhusvistelsen i naturrum är samt hur ofta den bör ske i planerad regi?- Hur reflekterar pedagogerna över hur denne kan utveckla sin kunskap om sin undervisningspraktik för verksamheten i naturrum?- På vilket sätt påverkar förskolans olika avstånd till naturrum pedagogernas inställning till den planerade utomhusvistelsens betydelse samt vikten av att utveckla sin egen undervisningspraktik? För att finna svar på syfte och frågeställningar genomfördes fyra samtalsintervjuer vid två olika förskolor. Resultatet visade att ett nära avstånd till naturrummet påverkade pedagogerna till att i mindre grad planera för verksamheten där samt att de inte heller såg behov att utveckla sin kunskapspraktik inom området, trots att detta omedvetet skedde. Den förskola med längre avstånd till naturrummet var mer mån om tiden där och hade i mycket hög grad ofta ett syfte samt en planering inför utevistelsen. Där förekom också ett mer aktivt insupande av kunskap om undervisningspraktiken. Slutsatsen som författaren drog av detta var att närheten till naturrummet kan bidra till en syn på utevistelsen som något vardagligt och tillåts inte räknas som lika angelägen att väva in i den annars förekommande planeringen.