Utbildning ? men sen då?
BakgrundDenna undersökning är en del i utvärderingen av en utbildningssatsning, HOVIK ? hot ochvåld i Kriminalvården, som Kriminalvården genomfört under 2007. Målet var att skapa enbättre arbetsmiljö genom att förebygga hot- och våldssituationer och därigenom minskasjukskrivningstalen. Utbildningen innehöll självskydd (nedläggningsteknik) och?Vardagssamtal?, vilket består av de tre olika samtalsstilarna lyssna, instruera och vägleda.Dessa samtalsstilar är ett verktyg för kriminalvårdarna att använda i de samtal de dagligen harmed klienterna.SyfteVi vill i denna uppsats studera effekterna av en utbildningssatsning, HOVIK, som genomförtsinom Kriminalvården. Genom att intervjua kriminalvårdare vill vi ta del av deras upplevelserav utbildningen och sedan tolka dessa med hjälp av olika teorier och perspektiv på lärande. Vivill studera om kriminalvårdarna lär av varandra i det dagliga arbetet och i så fall hur. Ettannat fokus för undersökningen är att studera vad som krävs, dels av kriminalvårdarna självamen också för att HOVIK-utbildningen ska leva vidare och ge effekter i det dagliga arbetet.MetodSemistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta kriminalvårdare från två olika enheter.För att försöka förstå vårt resultat och kunna sätta det i ett större sammanhang analyseradesresultatet utifrån inläst litteratur kring olika synsätt och perspektiv på lärande.ResultatResultatet visar att kriminalvårdarna kontinuerligt diskuterar, reflekterar och utbytererfarenheter med varandra i arbetslaget. Härigenom upplever kriminalvårdarna att de lär avvarandra. Detta lärande förstår vi som ett kollektivt lärande där kriminalvårdarna utvecklargemensamma handlingsstrategier. Inställning till och utbyte av utbildningen skilde sig mellande olika enheterna. En förklaring till denna skillnad kan vara de uppföljningsträffar som denena enheten kommit igång med. Utrymme för diskussion och reflektion är viktigt för att enutbildning ska fortleva och HOVIK-träffarna är ett redskap som möjliggör detta.