Strategier för nyligen listade bolag på First North - Vad är det som styr?
First North är en alternativ handelsplats för aktier, som är till för att små bolag med stor tillväxtspotential ska kunna plocka in externt kapital för att möjliggöra en snabbare expansion än om de varit privatägda aktiebolag. First North ställer dock inte samma formella krav på de listade bolagen som det ställs på företag som är noterade på Stockholmsbörsen då dessa är betydligt mycket större.Under år 2007 har de växt fram en stark förtroendekritik mot bolag som är listade på First North. Analytiker och media har framfört stark kritik och menar att bolagen är alldeles för kortsiktiga i sitt tänkande och att de blygsamma krav som ställs på bolagen inte garanterar en trovärdig förvaltning. Kritikerna menar att detta tillsammans med ledningens girighet leder till att företagen vill lura externa intressenter på kapital.För att undersöka om de finns någon sanning i dessa påståenden har vi undersökt hur strategierna ser ut för bolag som nyligen listats på First North. Detta har möjliggjorts genom fem stycken intervjuer med listade bolag på First North. Under intervjuernas gång har vi frågat antingen verkställande direktör eller styrelseordförande på hur de ser på strategierna för bolaget.Med hjälp av olika teorier om strategier samt institutionell teori har vi försökt söka svar i hur ledningen ser på strategier samt försöka förklara varför de valt de strategier som de gjort.De resultat som vi kommit fram till är att den kritik som riktats mot bolag listade på First North är befogad gällande kortsiktighet. Men till vår förvåning är att det inte ledningen som i första hand ska ställas till ansvar för valen av strategier, även om dessa såklart är de som genomfört strategibyten, utan att de är analytikerna själva som bär störst skuld i detta. Mycket beroende för att analytikerna har ett väldigt stort inflytande över vad som anses vara de bästa för bolagen och att de är svårt för ett enskilt nyligen listat bolag att stå emot de externa påtryckningar som de finansiella institutionerna har.