Specialpedagogers tal om handledning. En socialkonstruktionistisk studie med ett diskursanalytiskt angreppssätt
Bakgrund: Handledning är ett ämne som ligger i tiden både inom förskolans och inom skolans värld. Centralt i vår studie är hur handledningen praktiskt bedrivs av specialpedagoger samt hur de talar om handledning som verktyg och om sin handledarroll. Då man som samtalsledare också har en möjlighet att styra samtalet såg vi begrepp som ansvar, makt och påvekan som viktiga ord att föra fram i vår studie. Syfte: Syftet med vår studie är att belysa hur de tillfrågade specialpedagogerna talar om handledningssamtalet och sin handledarroll, samt om begrepp som makt, påverkansmöjlighet och ansvar i ett specialpedagogiskt perspektiv. Utgångspunkten för studien är att synliggöra olika diskurser inom ämnet och belysa det faktum att hur specialpedagogerna talar om handledning, ansvar, makt och påverkan ger olika konsekvenser för verksamheten och för barn i behov av särskilt stöd. Vårt syfte med denna studie är att ta reda på och tydligt beskriva de möjliga konsekvenserna för läsaren.Metod och teori: Studiens empiri har samlats in genom enskilda halvstrukturerade intervjuer med sex specialpedagoger som arbetar inom förskola/grundskola och gymnasium. För att analysera empirin har vi valt att använda oss av diskursanalys. Inom diskursanalys är språket och sociala relationer i fokus. Som diskursanalytiker menar vi att sättet att tala om handledning, ansvar, makt och påverkan har stor inverkan på hur verksamheten formas. Inom vårt intresseområde finns också vad talet om får för konsekvenser för barn i behov av stöd. Den teoretiska ansatsen utgår från ett socialkonstruktionistiskt sätt att se på kunskap. Det innebär att kunskapssynen ses som socialt konstruerat i ett kulturellt, historiskt och socialt sammanhang. Kunskapsintresset handlar om hur verkligheten konstrueras i språket, inte hur verkligheten nödvändigtvis är beskaffad.Resultat: Vid analys av specialpedagogernas tal om handledningsuppdraget hittade vi två olika diskurser. Den beordrade och den uppsökande. Den beordrade framstås vara närmare kopplad till makt och specialpedagogens nära samarbete med ledningen. Inom den här diskursen talas det bl.a. om studiecirklar och skolutvecklingsprojekt där skolledaren och specialpedagogen har satt upp de aktuella utvecklingsmålen. Den uppsökande diskursen bygger på att pedagoger på eget initiativ söker handledning. Den innefattar till viss del en form av handledning som uppkommer spontant och som inte är förberedd och schemalagd. Här söker man tips och idéer för att snabba lösningar på pedagogiska dilemman. Analysen av handledarrollen delade upp specialpedagogernas utsagor i två olika diskurser: Reflekterande samtalsdiskurs och expertdiskurs. Här såg vi att den förstnämnda dominerande. Empirin visar att handledning används i relativt liten utsträckning som förebyggande arbete och som en del i skolutveckling. Specialpedagogerna talar om sin ansvarsroll, möjligheten att påverka samt om den maktaspekt de upplever i handledarsamtalet.