Skogsägarföreningarnas utveckling efter krisen i slutet på 1970-talet
en analys av förändringar och trender
SkogsägarkooperativLantbrukskooperationSkogshistoriaForest owner cooperation?sAgricultural cooperation?sForest history
De första skogsägarföreningarna bildades under 1910- och 1920-talen för att i första hand främja en bättre skötsel av böndernas skogar. Under skogsägarföreningarnas snart hundraåriga historia har deras roll sedan förändrats. På grund av skogsindustrins starka ställning gentemot bönderna kom virkesförmedlingen ganska snart få en viktig roll i föreningarna.Det var dock först genom andra världskrigets brännvedshantering som skogsägarföreningarna kunde nå en större del av landets bönder och skogsägare. När skogsägarrörelsen växte och blev allt större kom tanken om att en egen industri i föreningarnas regi skulle förstärka skogsägarnas position på virkesmarknaden ytterligare. Brist på kapital gjorde dock att en industrisatsning drog ut på tiden. Det var först under 1960- och 1970-talen som skogsägarföreningarna på allvar engagerade sig industriellt.I slutet av 1970-talet kom en djup och långvarig lågkonjunktur att medföra stora ekonomiska problem för skogsägarföreningarna. Efter långa förhandlingar gick staten in som ägare i det föreningsägda industribolaget Ncb och som delägare i Södra medan Skåneskog och Vänerskog gick i konkurs.I den här studien presenteras material som sammanställts utifrån skogsägarföreningarnas årsredovisningar från 1979 och framåt. Konsekvenserna av krisåren i slutet av 1970-talet visar sig först en bit in på 1980-talet då en tredjedel av medlemmarna lämnar föreningarna. Främst är det föreningarna i södra Sverige som drabbas av medlemsförluster. Föreningarna minskar också sin industriproduktion till ungefär hälften av nivåerna i slutet av 1970-talet på grund av att man blir tvungen att sälja, lägga ned eller lämna ifrån sig en stor del av sina industrier.Under den studerade perioden har antalet skogsägarföreningar minskat från nio till fyra. Samtidigt har personal och antal skogsbruksområden minskat kraftigt. Allt för att uppnå stordriftsfördelar och öka effektiviteten.Efter de stora medlemsbortfallen har föreningarna återfått många medlemmar. Det är dock långt kvar till de medlemstal som var i slutet på 1970-talet. Medlemsarealen sjönk dock inte lika kraftigt efter krisen och har också ökat fortare under resten av perioden. Det har gjort att genomsnittsmedlemmens areal har ökat 15 ha.Den ekonomiska situationen har sammantaget förbättrats för skogsägarrörelsen. Det finns dock en stor variation mellan föreningarna.Föreningarnas virkesomsättning har också ökat under perioden som den också har gjort totalt sett. Trots stora medlemsbortfall går det inte att se någon effekt på virkesomsättningen. Däremot minskade andelen av det enskilda skogsbrukets avverkningar som säljs till en förening tillfälligt efter krisen i slutet på 1970-talet. Tar man även importveden i beaktande finns det anledning att tro att medlemmarna börjar sälja till andra intressenter på virkesmarknaden under perioden.