Sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter då det saknas ett gemensamt språk för verbal kommunikation
Empirisk intervjustudie
För att information ska kunna förmedlas behövs ett gemensamt språk att kommunicera på mellan sjuksköterska och patient. Kommunikationsproblem uppstår när gemensamt språk saknas och det blir omöjligt att kommunicera verbalt. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter när det inte finns ett gemensamt språk för verbal kommunikation och hur det upplevs att kommunicera via en mellanhand på akutmottagning. Studiens metod var av kvalitativ ansats med beskrivande design. Undersökningsgruppen bestod av åtta sjuksköterskor från en akutmottagning i Mellansverige. Semi-strukturerade intervjuer användes och det insamlade materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att när den verbala kommunikationen uteblev upplevde flera sjuksköterskor att det kunde leda till missförstånd. I dessa situationer behövs en tolk och samtliga sjuksköterskor upplevde att det inte var optimalt med en anhörig som tolkade. Flera sjuksköterskor uttryckte en osäkerhet när professionella tolkar anlitades då de ansåg att kulturella värderingar kunde påverka tolkkvalitén. Samtliga sjuksköterskor ansåg att det krävdes mer arbete och fler undersökningar när det inte fanns ett gemensamt språk. Slutsatsen var att situationer där gemensamt språk saknas beskrevs som hanterbara då det skedde dagligen men att det fortfarande var ett problem. När det inte finns ett gemensamt språk ökar risken för missförstånd och patientens säkerhet och behandling blir lidande. Tolk upplevdes som det bästa hjälpmedlet, dock är kommunikation via en mellanhand alltid en tolkning och den blir inte detsamma som att tala direkt till patienten. I situationer då gemensamt språk saknas ställs högre krav på sjuksköterskans kompetens.