Sjuksköterskans agerande vid misstanke om barnmisshandel
en litteraturstudie
Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans agerande vid misstanke om barnmisshandel, vilka faktorer som påverkar beslutet att anmäla eller inte anmäla vid misstanke om barnmisshandel samt granska och redovisa artiklarnas vetenskapliga kvalitet. Metoden var en deskriptiv litteraturstudie och artiklar söktes i databasen Medline via Pubmed. Sökningen resulterade i tio artiklar. Resultatet visade att sjuksköterskans iakttagelseförmåga var den viktigaste egenskapen för att upptäcka barnmisshandel. Vid misstanke avvaktade sjuksköterskan sina åtgärder, anmälan skedde när säkra bevis fanns. I resultatet framkom behov av utbildning och samarbetet mellan sjuksköterskor, läkare och socialarbetare kunde förbättras för att skydda barnet. Osäkerhet och bristande kunskap kring rapportering hindrade sjuksköterskans agerande och rädsla för sin egen säkerhet medförde att en anmälan inte alltid blev gjord. Fakta kring barnmisshandel tas upp bristfälligt i sjuksköterskans grundutbildning vilket ökar osäkerheten kring agerande och rapportering. Sjuksköterskans attityd till barnmisshandel inverkade på beslutet att rapportera eller inte. Fysiska- och sexuella övergrepp ansågs lättare att identifiera än psykisk misshandel. Kvalitén, utifrån granskning av urval/bortfall, anses vara hög i de kvalitativa studierna och i de kvantitativa studierna var variationen i kvalitet stor. Slutsatsen är att många sjuksköterskor känner osäkerhet kring agerande och rapportering. Tydliga riktlinjer och ett bättre samarbete mellan olika yrkesgrupper behövs.