Sedd eller synad? En diskursanalytisk studie av individuella utvecklingsplaner i förskolan
Individuella utvecklingsplanerFörskolaFoucaultMaktGovernmentalityFaircloughDiskurserKritisk diskursanalys
Syfte: Vi lever i en tid då det har blivit allt vanligare att barns utveckling och lärande bedöms och dokumenteras på olika sätt. Nuförtiden har många kommuner fastställda riktlinjer som ålägger pedagogerna att utarbeta individuella utvecklingsplaner för varje enskilt barn. Att skriva dessa texter är en grannlaga uppgift vilken medför också att pedagogen har en definitionsmakt i förhållande till den som blir dokumenterad. Syftet med studien är att belysa och problematisera hur olika diskurser om barn och barns lärande framträder i individuella utvecklingsplaner som pedagogerna producerar i sin praktik. Följande frågeställningar är centrala: Vilket syfte och funktion har den individuella utvecklingsplanen i förskolan? Vilka föreställningar om barn, lärande och kunskap uttrycks i de individuella utvecklingsplanerna? På vilket sätt representeras barnen i individuella utvecklingsplaner? Teori: Utifrån Foucaults makt- och governmentality perspektiv granskas de diskurser som kommer till uttryck genom texterna som pedagogerna producerar i sin praktik. Metod: Med utgångspunkt från den kritiska diskursteorin studeras utformningen och innehållet i den individuella utvecklingsplanen. I det empiriska materialet ingår observations och samtalsunderlag som pedagogerna använder inför utvecklingssamtalet samt mall som pedagogerna fyller i vid upprättandet av den individuella utvecklingsplanen. Materialet analyseras enligt Norman Faircloughs tredimensionella modell med fokus på två dimensioner nämligen texten och den diskursiva praktiken.Resultat: Resultatet visar att syftet med den individuella utvecklingsplanen beskrivs som att det i första hand handlar om att erbjuda barnen en demokratisk rättighet att bli sedda och bekräftade. Samtidigt verkar det som att ett mer övergripande syfte med de individuella utvecklingsplanerna är just att kartlägga barnens förmågor för att kunna reglera och styra barnet i en önskvärd riktning. Texterna i de studerade individuella utvecklingsplaner genomsyras av en styrningsmentalitet/governmentality som syftar till att påverka barnen att tänka och handla i enlighet förskolans normer. Det har visat sig att barnet beskrivs allför ofta utifrån föreställningar om ett ?normalt? barn. Det finns inte mycket utrymme för mångfald och olikheter. Olikheter men också att vara på ett visst sätt exempelvis ivrig eller trotsig ses inte som att barnen gör motstånd mot de dominerande normerna. Istället ses dessa som brister hos barnet som i sin tur blir föremål för åtgärd. Barnet står ofta i centrum och blir fokus för olika slags observationer och åtgärder. Konsekvenserna blir att bristperspektivet styr pedagogernas arbete och att pedagogiken och den pedagogiska miljön blir förhållandevis osynliggjord.