Revisorns roll - anmälningsplikt vs tystnadsplikt
en småskalig fallstudie bland revisorer i Luleå
Revisorn har en stor roll i samhället som granskare av skolor, sjukhus och företag. Revisorns uppgift består av att oberoende och självständigt kontrollera att den information som verksamheter lämnar ut stämmer överrens med det verkliga utfallet. Revisionsbranschen har en stark ställning i Sverige då den till stor del verkar i en självreglerande miljö där branschfolk och andra sakkunniga tolkar lagar och skapar egna regler för praxis. Rubriker såsom ?Enronskandalen? i USA och Sveriges motsvarighet ?Skandiaskandalen? är något som påverkat branschen och samhällets syn på revision och på revisors yrke och ansvar. Vi har i Sverige obligatorisk anmälningsplikt sedan år 1999 för alla revisorer. Detta innebär att om revisorn misstänker att det föreligger någon form av ekonomisk oegentlighet eller att ledningen inte sköter sig, måste revisorn anmäla detta. Denna anmälningsplikt inskränker dock på revisorns tystnadsplikt som innebär att revisorn inte får föra vidare information om bolaget som kan vara till skada för verksamheten. I detta fall blir det en form av avvägning mellan tystnadsplikt, vilken är lagstadgad och branschpraxis, och anmälningsplikt. Denna avvägning är individuell och för med sig olika konsekvenser, både för revisorn och samhället beroende på hur denna avvägning görs. Denna avvägning kan vara svår att hantera och vid införandet av anmälningsplikten var 47 procent av revisorerna negativt inställda till anmälningsplikten. Nu har det gått tio år sedan införandet och undersökningar och tidigare arbeten visar att revisorernas inställning fortfarande är negativ. Denna uppsats syftar till att utreda bakomliggande orsaker till detta samt hur avvägningen mellan anmälningsplikt och tystnadsplikt görs. Denna studie genomfördes med hjälp av intervjuer med fem olika revisorer för att få deras syn på anmälningsplikten och dess bakomliggande orsaker till inställningen. Teorin som ligger till grund för denna studie delas upp i två delar, branschnivå och individnivå. På branschnivå ligger fokus på institutionell teori för att få förklaring till branschens tröghet att acceptera anmälningsplikten. På individnivå ligger fokus på agentteorin med koppling till förväntningsteorin för att förklara individens handlande vid avvägningen och anmälningspliktens acceptans. Vår studie visar att det fortfarande råder en delad mening om anmälningsplikten, två av fem intervjuade revisorer är negativt inställda till anmälningsplikten. Detta beror bland annat på att revisorn anser att anmälningsplikten ligger utanför revisorns kunskapsområde samt att det finns en risk att revisorn blir stämd. Det finns även indikationer som visar att revisorn anser att en anmälning inte tas på allvar från Åklagarmyndigheternas sida och därmed tar anmälningen endast upp revisorns tid. Vi såg även att revisorer inte gärna behåller en oärlig kund och därmed besparade mycket tid genom att avsäga sig uppdraget. Samtidigt identifierar revisorerna fördelar med anmälningsplikten då denna lag får mer slagkraft i arbetet med att lämna in årsredovisningar i rätt tid samt att det ur rättsäkerhetssynpunkt är en fördel, då det ofta är revisorerna som upptäcker ekonomiska fel.