Parlamentarisk nationalism i Europa
en analys av tre europeiska nationalistiska partier och deras politiska utveckling
Den nationalstatliga ordningen har idag under ungefär 350 år fungerat som en norm för hur stater skall organisera sig internt och externt. Idag håller dock denna norm på att luckras upp på grund av globaliseringen. Nationalstaterna möter de nya utmaningarna genom att offra en del av suveräniteten till överstatliga organ som på bättre sätt kan möta globaliseringens problem. Den Europeiska unionen är en av dessa överstatliga sammanslutningar. Uppsatsen syftar till att klarlägga hur nationalismen har utvecklats i tre nationalistiska partier. Genom att analysera hur olika former av nationalism tar sig uttryck i traditionellt nationalistiska partier så kan slutsatser dras om hur riktningen på det europeiska samarbetet kommer att bli. Sverigedemokraterna, Front National i Frankrike samt Die Freiheitlichen i Österrike granskades utifrån den teoretiska grund som finns inom nationalism forskningen. Två typer av nationalism blev viktiga i analysen nationalism och pannationalism. Några slutsatser kunde dras: (1) Nationalismens sätt att uttrycka sig på har förändrats från rörelser till partier. Partierna har en rumsren framtoning och kan därför inte illegitimeras , dess ursprung finns däremot i våldsamma rörelser. Partierna har även en populistisk framtoning: (2) Nationalisterna reagerar mot överstatlighet av principiella skäl, nation och stat skall överensstämma. EU ogillas dels i form av överstatligt projekt och även för att det öppnat upp för en ökad invandring i och med den gemensamma marknaden: (3) Förändringarna i det politiska klimatet internt men främst externt har lett till att nationalister har börjat göra avsteg från den nationalistiska principen för att nå sina mål och möta de nya utmaningarna. Övergången har skett till pannationalism som visat sig bättre i vissa fall: (4) Skiftet mot pannationalism för med sig att nationalismen blivit till största del negativ. Denna slutsats dras i och med att uppkomsten av pannationalistiska drag i partierna föddes främst av rädslan inför externa hot. Det finns en för svag grund som binder samman de ?europeiska? nationerna för att samarbetet skulle kunna växa fram på grund av inkluderandet av oss. I den avslutande diskussionen definieras Paneuropeanism utifrån resultaten av studien. Den framväxande paneuropeanismen har sin grund i tanken om att staten till viss del kan ha sin legitima bas i de europeiska nationerna istället för i endast en av de europeiska nationerna. Det som rättfärdigar denna hållning är hotet från Islam och Turkiet. Det som används som lim i relationen mellan kulturerna är Kristendomen och gemensam historia. Denna typ av paneuropeanism vill bevara den kulturella mångfalden inom Europa och förespråkar avsteg från den nationalistiska principen endast om det gynnar de enskilda staterna. Avsteg anses speciellt legitima om det stoppar invandring till de enskilda medlemsstaterna. De nationalistiska partierna har blivit en del av systemet både på nationell- och Europanivå. Detta kan tolkas utifrån John Rawls resonemang om att intoleranta kommer att bli toleranta på grund av att de förstår värdet med ett rättvist system i och med påtryckningar av majoriteten. Om de etablerade partierna inte vill förlora röster till de nationalistiska partierna måste de ta tag i känsliga politiska frågor som invandring och demokratiskt underskott inom EU. Om inte de övriga politiska partierna vågar ta tag i dessa frågor som människor anser vara relevanta så kommer människor som är mycket mindre radikala än de europeiska nationalistiska partierna att rösta på dessa. Motståndet mot EU är relativt stort ute i Europa och bara därför kan folk komma att rösta på dem. Om de etablerade partierna inte vaknar upp så kommer de nationalistiska partierna att få allt större stöd och i framtiden kunna utmana EU:s grundvärden. Med tanke på partiernas bakgrund är det svårt att veta hur de skulle reagera i en situation där de har stort inflytande. Hitler vann makten demokratiskt och avskaffade den sedermera. Ett annat scenario är att EU integrationen kommer att fortgå smidigare i och med att även nationalister nu ser nyttan av politiken. Utvecklingen hos de nationalistiska partierna kan därigenom tolkas som ett argument för att Europatanken nu inte har några riktiga motståndare i och med att till och med nationalisterna vill ha ett EU.