Paradoxen mellan kontroll och relation i ett franchisesystem
Kontroll och relation är två vanligt förekommande ämnen som ofta diskuteras och behandlas inom franchisinglitteraturen. Tidigare teori visar att kontroll och övervakning av franchisetagare är den mest centrala aspekt för att lyckas bedriva en franchiseorganisation. Samtidigt finns det teori och studier som tyder på att den personliga relationen mellan franchisegivare och franchisetagare är avgörande för om franchiseorganisationen kommer att lyckas eller inte. Då både kontroll och relation två är viktiga faktorer för att en franchiseorganisation ska kunna fungera ställer vi oss frågan vad som händer om den ena faktorn bedrivs för mycket, kommer den andra faktorn då bli lidande? Vi menar att det existerar en paradox mellan kontroll och relation där exempelvis en bra relation mellan parterna i sin tur innebär en reducerad kontroll. Studiens syfte går således ut på att stärka och utveckla tidigare forskningen inom området genom att empiriskt belysa paradoxen mellan kontroll och relation i en franchiseorganisation. Baserat på detta ämnar studien vidare till att bidra med en ökad förståelse för hur franchisegivaren kan hantera denna paradox. För att svara på syftet har vi använt oss av en kvalitativ metod där ett utvalt fallföretag legat i fokus för det empiriska underlaget. Den teoretiska referensramen som har använts består av olika teorier med koppling till kontroll och relation inom franchising. Studien visar på att det existerar en paradox mellan kontroll och relation vilket i sin tur kan hanteras genom en förbättrad kommunikation mellan parterna.