OCT (Optical Coherense Tomography)

Teknik och tillämpning

Före år 1895 kunde läkarna endast ställa en sannolik diagnos utifrån vad patienten kunde berätta och om det syntes någon förändring på utsidan av kroppen. Med röntgen blev det möjligt att se insidan av patienten utan att först skära upp densamma, man kan säga att säga att röntgen blev startskottet för diagnostisk avbildning.Vidareutvecklingen av röntgen gav CT (Computed Tomography) där röntgenrör och detektorer roterar runt patienten samtidigt som patientbordet förflyttas. Förutom CT utvecklades även MRI (Magnetic Resonance Imaging), PET (Positron Emission Tomography) och Ultraljud. Gemensamt för alla dessa olika metoder är att det produceras 3D-bilder.1990 kom en helt ny metod för diagnostisk avbildning, OCT (Optical Coherence Tomography), genom att mäta fasförskjutningen och intensitet av reflekterande ljus, ger det i realtid och oförstörande mätning (in vivo) en upplösning på 1 till 15 µm, mycket högre än alla andra vanliga bildåtergivningstekniker. OCT-maskinen kan jämföras med ultraljud, som använder reflektion av ljudvågor för tolkning [1].De första OCT-maskinerna var av typ TD (Time Domain), dessa hade låg upplösning och låg skanningshastighet. I mitten av 2000-talet kom SD-OCT som har högre upplösning och skanningshastighet, SD står för spectral domain, SD-OCT kallas ibland för FD-OCT eftersom signalerna fouriertransformeras och arbetar i frekvensdomän [2].Utvecklingen av OCT-maskinerna är bara i sin linda, upplösning, skanningshastighet och precision kommer att öka hela tiden, detta gör att nya användningsområden och sätten att diagnostisera utvecklas. OCT kan användas på t.ex. Oncology, MSDs (Musculoskeletal disorders), kardiovaskulär medicin, tänder, nerver, men det största användningsområdet hittills är ögat och då den bakre delen av ögat som kallas näthinnan (retina) [3] [4].Detta examensarbete är avgränsat till ögat, syftet är att ge input till de som är i benägenhet att köpa en OCT-maskin, men även visa vilka mätdata som OCT-maskinerna presterar och hur man kan använda OCT-maskinen mer än att se åldersförändringar i gula fläcken. Ett annat syfte är att öka förståelsen om fysiken bakom en OCT-maskin för att lättare kunna förstå de utdata som ges.De fabrikat/modeller som har valt ut för utvärdering är Zeiss Cirrus 4000, Topcon 3D OCT-2000 samt Heidelberg Spectralis, anledningen är att det endast finns dessa tre fabrikat på den svenska marknaden och alla är av typ SD-OCT. Sättet att utvärdera OCT-maskinerna är att visa skanningsprestandan samt vad de olika analysprogrammen klarar av. Vidare så har varje OCT-maskin skannat makula och optiska disken på en försöksperson/referensöga, detta för att få utdata på precisionen, eller om man vill kalla det repeterbarheten, som är mycket viktig om man vill följa en patiens sjukdomsförlopp.Slutsatsen av detta examensarbete är att OCT-maskinerna är ganska likvärdiga. När det gäller användarvänligheten när man gör skanningar är Cirrusen den som är lättas att använda genom den extra bild, där man hela tiden ser ögat (iriskameran) som gör det enkelt att justera skärpa och läge med musknapparna. Topcon och Heidelberg är inte svåra att använda men kräver mer erfarenhet av den som gör OCT-skanningarna. De OCT-maskiner som har mest mätfunktioner i analysprogrammet är Topcon och Heidelberg, bästa precisionen/repeterbarheten har Heidelberg, både när det gäller makula och RFNL.OCT-maskinen är ett bra instrument att även använda på främre segmentet, men framförallt borde den i de fall precisionen tillåter användas för att följa RNFL-tjockleksförändringar på de som har glaukom.