Icke steroida antiinflammatoriska läkemedel (non steroidal anti-inflammatory drugs, NSAIDs) är en stor grupp läkemedel som har antiinflammatoriska, smärtstillande och febernedsättande effekter. Verkningsmekanism är att de hämmar enzymet cyklooxygenas (COX) vilket är det första enzym som omvandlar arakidonsyra till bland annat prostaglandiner (PG). Det finns flera isozymer av COX, varav COX-1 och COX-2 är de vanligaste målenzymen för NSAIDs. PG är involverade i flertalet viktiga processer i kroppen exempelvis smärta, feber och inflammation. NSAIDs kan grovt delas in i två grupper, traditionella icke-selektiva substanser som hämmar både COX-1 och COX-2 (oftast är substanserna mer selektiva för COX-1) samt coxiber som är selektiva för COX-2.

Före år 1895 kunde läkarna endast ställa en sannolik diagnos utifrån vad patienten kunde berätta och om det syntes någon förändring på utsidan av kroppen. Med röntgen blev det möjligt att se insidan av patienten utan att först skära upp densamma, man kan säga att säga att röntgen blev startskottet för diagnostisk avbildning.Vidareutvecklingen av röntgen gav CT (Computed Tomography) där röntgenrör och detektorer roterar runt patienten samtidigt som patientbordet förflyttas. Förutom CT utvecklades även MRI (Magnetic Resonance Imaging), PET (Positron Emission Tomography) och Ultraljud. Gemensamt för alla dessa olika metoder är att det produceras 3D-bilder.1990 kom en helt ny metod för diagnostisk avbildning, OCT (Optical Coherence Tomography), genom att mäta fasförskjutningen och intensitet av reflekterande ljus, ger det i realtid och oförstörande mätning (in vivo) en upplösning på 1 till 15 µm, mycket högre än alla andra vanliga bildåtergivningstekniker. OCT-maskinen kan jämföras med ultraljud, som använder reflektion av ljudvågor för tolkning [1].De första OCT-maskinerna var av typ TD (Time Domain), dessa hade låg upplösning och låg skanningshastighet.