Naturligt urval av vad? Selektionsenheter inom evolutionen
Naturligt urvalEvolution (biologi)DawkinsRichardSystematic philosophyEthicsAestheticsMetaphysicsEpistemologyIdeologySystematisk filosofiEtikEstetikMetafysikKunskapsteoriIdeologiPhilosophy and Religion
Frågan om selektionsenheter handlar om vilka entiteter, gener, individer eller grupper, som det naturliga urvalet verkar på. Vilka av dessa uppfyller det naturliga urvalets krav på variation, ärftlighet och skillnader i konkurrensförmåga? Den klassiska synen är att urvalet verkar på individer. Individer som är altruistiska, i betydelsen att degynnar andra individers överlevnad och reproduktion på bekostnad av sig själva, har beteenden som är osannolika att uppkomma om individer fungerar som selektionsenheter. Om grupper kan fungera som selektionsenheter kan altruistiska beteenden utvecklas, eftersom grupper med större andel altruister får konkurrensfördelar gentemot andra grupper.Argument för gener som selektionsenheter är bland annat att de utgör den kausala grunden till allaanpassningar och är de enda strukturer som bevaras över evolutionär tid. Kritiken är att detta inte sägernågot om vilken nivå urvalet verkar på.Ett principiellt exempel på gruppselektion som handlar om altruism presenteras, samt ett möjligtempiriskt fall. Två argument mot att endast gener fungerar som selektionsenheter presenteras, samt mintolkning av genselektionismens bemötande av dem.Den pluralistiska genselektionismen innebär att alla urvalsprocesser korrekt kan beskrivas från enenskild gens perspektiv, alla fall av individ- och gruppselektion kan även beskrivas på gennivå.Pluralisterna motsätter sig idén att det naturliga urvalet är en kraft som verkar på ett bestämt mål, såsomgenen eller individen.Pluralismen kritiseras ? om en evolutionär process är gruppselektion kan inte en gennivåbeskrivningändra på den saken. Frågan handlar inte om beskrivande förmåga utan på vilka nivåer anpassningar finnsoch varför.Ytterligare kritik är att allt pluralisterna lyckats göra är att döpa om nivåerna där interaktion viktig fördet naturliga urvalet sker. Pluralisterna replikerar att det handlar om olika uppdelning av orsaker, som kange lika sanningsenliga beskrivningar av en urvalsprocess. Svaret blir att då det är fråga omrepresentationer av precis samma kausala struktur, så är det i själva verket inte olika beskrivningar avurvalsprocessen. Ett möjligt exempel på gruppselektion tas upp, där pluralismens representation verkarkomma till korta.Slutsatserna blir att pluralismen verkar möjlig, men att dess ontologiska tes om att kausalitet iurvalssituationer finns på "olika" nivåer inte verkar ha stöd av det korrekta beskrivandet avurvalsprocesser i genterminologi. Pluralismen verkar inte försvarat sig mot invändningen att allt denlyckats med är ett elegant etiketterande. Den har dock en poäng i inriktandet på kausalitet, då nivåernaurvalet verkar på och anpassningarna det då kan ge upphov till, borde kunna fångas med någon form avkausal analys.