Musik och dans? Vi är ju döva!
Musik och dans i idrottsundervisningen för döva barn i specialskolan
Denna uppsats utgår från perspektiv och intressen hos en döv, blivande lärare i idrott och hälsa. I den svenska grundskolans kursplaner ingår musik, rytm, dans och rörelse, förutom i ämnet musik också i ämnet idrott och hälsa. Specialskolan för döva och hörselskadade barn skall motsvara grundskolan och har i stort sett liknande intentioner i sin kursplan som grundskolans, så när som på att ämnet musik ersätts av ämnet rörelse och drama. Vad gäller ämnet idrott och hälsa är mitt intryck att musik och dans felaktigt plockas bort från ämnet i specialskolan. Syftet med min uppsats är att ge exempel på hur musik och dans i idrottsundervisningen för döva barn i specialskolan kan se ut, uppfattas och påverka barnen. Jag har genomfört kvalitativa intervjuer med tre personer, en skolpsykolog, en rytmiklärare och en idrottslärare, som med sin kunskap representerar varsitt ämnesområde: "Dövhet och socialisation", "Musik och dans" och "Musik och dans i idrottsundervisningen". Dessa tre ämnesområden ger en helhetsbild i diskussionen, som kan inspirera till samverkan över ämnesgränserna i specialskolan. En vanlig fördom är att döva personer inte kan uppfatta musik och därmed inte dansa. Döva personer, kan påverkas av en sådan fördom och anta en negativ uppfattning av musik och dans. En sådan fördom kan också vara en orsak till att musik och dans plockas bort av en del lärare i idrott och hälsa i specialskolan. Musik och dans på dövas villkor är att skapa musik för döva, som ger rytmer att dansa till.