Måleribranschen fångad i maskulinitetsnormens bur?
En kvalitativ studie om kvinnliga målares upplevelser av risker och säkerhet i arbetet
Den här uppsatsen handlar om hur normer, förväntningar och traditioner inom måleribranschen styr hur målare handskas med säkerhetsfrågor i sitt arbete. Syftet är att studera kvinnliga målares upplevelse av säkerhet och risker i måleribranschen. Valet av ämne grundar sig i hur jag på nära håll fått följa en familjemedlems arbete inom måleribranschen och oron jag känt över att risker och säkerhetsfrågor inte verkade tas på allvar av fackförbund, företagsledning eller kollegor. Detta upplevde jag som anmärkningsvärt då en målares arbete tar plats i en ofta smutsig och farlig miljö som följaktligen kan vara skadlig för hälsan. Jag har intervjuat tre målare och deras svar tyder bland annat på att de är bekanta med risker inom måleribranschen och att säkerhetsfrågor från företagsledning, kollegor tas på varierande allvar. Respondenterna ger uttryck för att bli motarbetade av kollegor och arbetsledare när de vill måna om den egna säkerheten.Jag har studerat mina resultat i ljuset av genusteorier, maskulinitetsteorier och minoritetsteorier. De slutsatser jag dragit från min studie är att målarens kropp står i centrum i arbetet då den används som ett verktyg i likhet med en målarpensel. Respondenterna måste dessutom handskas med kvinnofientliga yttringar från de aktörer som de interagerar med i arbetet. Denna kvinnofientliga attityd, visar tidigare forskning, får många kvinnor att lämna branschen. Mina resultat ger mig en bild av en bransch med lågt i tak när det gäller samtal om risker och säkerhet och en trång norm om hur en målare ska vara. Min studie ger en bild av att maskulinitetsnormen begränsar det fria samtalet när det gäller risker och säkerhet i arbetet för målare.