Kompetensutveckling vid Umeå Universitet
- Ett samspel mellan individ, organisation och pedagogisk handlingsplan
Syftet med denna studie är att undersöka hur lärarna vid Umeå universitet uppfattar den egna kompetensutvecklingen samt hur deras uppfattningar stämmer överens med universitetets pedagogiska handlingsplan. De forskningsfrågor vi hade för avsikt att undersöka var: (1) hur ser möjligheterna ut till kompetensutveckling, (2) existerar det en överensstämmelse mellan kompetensutveckling och arbetsuppgifter, (3) vad skapar motivation och drivkrafter till kompetensutveckling och (4) hur stämmer berättelserna överens med universitetets pedagogiska handlingsplan; dess mål och aktiviteter? För att få svar på våra forskningsfrågor har vi genomfört sju semi-strukturerade intervjuer. Urvalsgruppen är lärare från personalvetarprogrammet som representerar sex olika institutioner vid den samhällsvetenskapliga fakulteten.Resultaten visar att möjligheterna till kompetensutveckling är stora vid den samhällsvetenskapliga fakulteten. Det finns stora möjligheter att själv påverka sin kompetensutveckling, förutsatt att individen är drivande i frågan. De anställda menar att en anställning vid universitetet erbjuder konstant lärande och ett öppet och lärande klimat. Det framgår att det formella utbildningsutbudet i vissa fall inte lever upp till behoven och att detta kan ses som en svaghet med kompetensutvecklingsarbetet. Intervjupersonerna menar däremot att de informella utbildningsinsatserna har en större överensstämmelse med arbetsuppgifterna, framförallt för att de själva väljer att delta i insatserna. Resultatet visar även att drivkraften till kompetensutveckling ligger hos individen. Det kommer bland annat från universitetets struktur och kultur. Målen relaterade till kompetensutveckling i den pedagogiska handlingsplanen är till viss del uppfyllda även om det fortfarande finns utrymme för utveckling.