?Jag bloggar. Alltså lever jag!? En studie om kvinnors bloggande i samband med cancersjukdom.
Mitt syfte med uppsatsen har varit att undersöka vilken betydelse bloggande kan ha för kvinnors bearbetning och hantering av sin cancersjukdom samt vilken betydelse bloggens sociala interaktionsmöjligheter har för dessa kvinnor. De metoder som använts i studien är innehållsanalyser av 13 utvalda bloggar samt fyra kvalitativa intervjuer med utvalda bloggare. De teoretiska perspektiv som valts för tolka och analysera mitt empiriska material är KASAM-begreppet och Copingteori. Genom min undersökning har jag funnit att bloggande har haft många positiva effekter på kvinnornas välmående. Bloggandet hjälpte kvinnorna att skapa begriplighet genom att ge struktur, förutsägbarhet och sammanhang. Det underlättade kvinnornas hanterbarhet av sin sjukdom, då skrivandets terapeutiska effekt verkade ångest- och stressreducerande. Bloggen skapade även nya sociala nätverk där kvinnorna upplevde gemenskap och samhörighet. För några kvinnor som var sjukskrivna kom bloggen att spela en stor roll eftersom den gav vardagen ett nytt innehåll med nya uppgifter. Många ansåg det även meningsfullt att använda bloggen till att informera om sin sjukdom, hjälpa och stödja andra sjuka eller påverka till förbättrade villkor för cancersjuka. Undersökningen visade också hur kvinnorna genom bloggen använde sig av en palett av olika copingstrategier för att förändra sin situation. I diskussionen kopplar jag även tillbaka till tidigare forskning om terapeutiskt skrivande och om jämförelser mellan traditionell psykoterapi och att använda bloggen som en form av egenterapi. Jag belyser även värdet av att skapa nya sociala nätverk via sociala medier samt vikten av narrativa uttryck i psykosocialt arbete. I diskussionen för jag också ett resonemang kring hur man ska betrakta klienters eventuella bloggande i förhållande till den professionella yrkesrollen, avseende var man drar gränsen mellan personligt och privat.