Integritetsskyddet vid myndigheters samerkan
En komparativ studie av Sveriges och Finlands rättsordningar gällande informationsutbyte mellan myndigheter
Det finns ett ökat hot för kränkning av den enskildes personliga integritet i dagens informationssamhälle. Både enskilda och stater kan missbruka informationen om den enskildes privata förhållanden i egna syften. Samtidigt har en myndighet behov av informationen som underlag för att utföra välfärdstjänster och ta myndighetsbeslut. För att inte känslig information ska hamna i orätta händer finns lagen som ett skydd för den enskildes personliga integritet. Uppsatsen jämför Finlands och Sveriges rättsordningar utifrån materiell och formell rättsäkerhet gällande skyddet för den personliga integriteten vid myndigheters informationsutbyte.Genom att kompararera två rättsordningar får analysen ytterligare en dimension ? vilket system ger störst effekt och hur kan det andra systemet inspireras? Slutsatsen är att beroende på hur rättsystemet utformats utifrån grundläggande värden får det varierande effekt på den enskildes integritetsskydd. Finland har konstruerat sin rättsordning utifrån värdet integritet vilket ger den enskilde juridiskt skydd på flera nivåer i rättsordningen och med ett omfattande materiellt innehåll. Sekretessen följer handlingen genom alla myndigheter. Sverige däremot har byggt en rättsordning utifrån värdet offentlighet, där sekretessen är undantaget från huvudregeln. Det gör att det finns en ökad risk för rättsbrist om inte sekretess täcker alla situationer. En lösning på ett av det svenska systemets problem, skulle kunna vara att i sekretesslagen hänvisa till artikel 8 om privatliv i Europakonventionen om de mänskliga fri-och rättigheterna. Ytterligare en svensk svaghet är hur sekretesskyddet varierar mellan myndigheter, från att inte överföras alls, till att ges antingen ett starkare eller svagare skydd.