Implementering av den Europeiska Landskapskonventionen i Sverige
att hantera verktyget i praktiken
The European landscape conventionELCBrukarmedverkanLandskapsplaneringSamhällsplaneringLandskapskonventionDemokratiDen europeiska landskapskonventionen
Den europeiska landskapskonventionen är ett dokument som formats av experter, bland
annat för att säkerställa människors rätt att påverka utvecklingen i det egna landskapet. ELC
är ett dokument som varje nation själv avgör om man ska signera, sedan är det upp till dem att
själva omforma sina lagar, regler och processer i enlighet med detta. Arbetet med att utforma
konventionen tog sin början under 1990-talet och år 2000 öppnades den för signering. Sverige
signerade den 22/2 2001, men det dröjde till den 5/1 2011 innan ratificering, vilket innebar att
konventionen trädde i kraft den 1/5 2012.
Konventionen är en del i Europarådets samling konventioner, med syfte att värna om
demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter i Europa. ELC beskrivs som ett verktyg för
synsätt och ett redskap för att ge tyngd åt de mjukare värdena i landskapet, något
tjänstemännen kan använda för att motivera politiker till att låta dessa frågor ta större plats.
Dock är konventionen ingen lag, utan varje land som signerat den förbinder sig att själva föra
in landskapet i sina lagar och regler, på så vis följer konventionen dessutom sin egen önskan
om större möjlighet att styra mer lokalt. Konventionen uppmanar till ett mer demokratiskt
arbetssätt när det kommer till landskapet, gällande såväl skydd och skötsel, som planering och
utveckling.
När nu Sverige ska implementera ELC kommer det att innebära förändringar på många
plan, statliga verk kommer att behöva arbeta över sektorsgränser i en större utsträckning,
allmänheten kommer att få större möjligheter att påverka olika processer, nya sätt att dela
information kommer att krävas etc. Allt detta kommer att innebära initiala kostnader, men det
kommer förhoppningsvis även att leda till ett bättre och effektivare arbete i framtiden. Man
måste så för att kunna skörda. Detta kommer dock inte att vara problemfritt, det är stora
ingrepp som måste göras i den svenska planeringsprocessen och allt arbete kring landskapet.
Inte bara det, synen på vad ett lanskap är och bör hanteras kommer att behöva justeras.
I allt detta finns tankar på lokalt styrande över det egna landskapet och en mer direkt form
av demokrati, med allt vad detta kan innebära. Lokala motsättningar och maktbalanser
kommer att få ta en större plats, samtidigt som landskapets långsiktiga hållbarhet måste
bevakas och helheten tas med. I Sverige handlar det mycket om att förändra hur vi arbetar rent
praktiskt, men även hur politiken ser på landskapet. I slutänden är det våra folkvalda politiker
som tar besluten om det som händer i vårt landskap.