Immobilisering av metaller i grundvatten
En utvärdering av befintliga metoder
Grundvatten är idag den viktigaste naturliga källan till dricksvatten. En fördel med grundvatten är att det är mer skyddat mot föroreningar och yttre påverkan i jämförelse med ytvatten. En nackdel är dock att om det blir förorenat är det väldigt svårt att återställa grundkvaliten. I dag är förorenat grundvatten ett stort problem över hela värden. Föroreningarna härstammar ofta från antropogena verksamheter, såsom deponier, gruvor, spill eller felaktig kemikaliehantering. En viktig faktor som avgör hur skadlig en förorening är, är ett ämnes mobilitet. Djur och växter kan i betydligt större utsträckning ta upp metaller i mobil form, vilket är ett starkt skäl till att vilja immobilisera metaller. Många metaller är essentiella för de flesta organismerna, men i för höga koncentrationer kan det leda till allvarliga konsekvenser (Singh et al. 2011). Detta är orsaken till att metoder för immobilisering av metaller idag är ett väldigt aktuellt ämne. I sydöstra Sverige, Västervik, är 3M SlipNaxos fastighet beläget. Företaget har bedrivit verksamhet på området sedan 1917 som har bestått av tillverkning av främst slipskivor och slippapper. Grundvattenprovtagning under senare år har visat på höga halter av klorerade kolväten och metaller, främst Al, Cd, Mn, Ni och Zn. Metallerna tros komma från en gammal deponi på området medan kolvätena troligen härstammar från rengöringsmedel. 3M SlipNaxos har anlitat Golder Associates för att göra riskbedömning och eventuell sanering om det anses nödvändigt. I denna rapport har befintliga in situ-metoder studerats, därefter har två produkters, adsorptionsförmåga testats och utvärderats genom lämpliga laborationer. Nanoskaligt nollvärt järn (nZVI) skulle även ha utvärderats, men det uteslöts då jordprover behövdes för en korrekt laboration. Bluegard63 testades enligt enstegs skaktest (SS-EN 1245-2) med fem olika mängder tillsatt olivinpulver. Den totala koncentrationen av Al, Cd, Mn, Ni och Zn reducerades i genomsnitt med 99,7 %, 69,8 %, 96,2 %, 92,9 % och 99,9 % respektive. En större mängd olivinpulver gav en högre adsorptionsgrad. I samband med adsorptionstestet höjdes även vattnets pH i genomsnitt tre enheter, från 5,5?5,8 till 8,3?8,9, vilket troligtvis påverkade metallernas mobilitet. Ett desorptionstest genofördes enligt ovan nämnda standard med vatten med pH 5 för att efterlikna ett aningen mer försurat scenario. 0,20 %, 41,84 %, 0,07 %, 0,45 % samt 0,01 % av den adsorberade mängden desorberades för respektive ämne. Natriumsilikatets effekt analyserades genom att det kontaminerade grundvattnet titrerades med natriumsilikat till ett förutbestämt pH. Därefter analyserades proverna. Den totala koncentrationen av Al, Cd, Mn, Ni och Zn reducerades med i genomsnitt -1,0 %, -6,54 %, 0,75 %, 3,04 % och 0,25 % respektive. Detta innebär att Al och Cd i genomsnitt ökade, i förhållande till referensvärdet, under försöket.