Helicobacter
en omvänd zoonos?
Helicobacter spp. är gramnegativa bakterier med en spiralformad, böjd eller rak kropp utan några förgreningar. De har en snabb och riktad rörelseförmåga mot magsäckens slemhinna tack vare sina flageller som kan vara unipolära eller bipolära. Virulensfaktorerna varierar inom släktet. Rörelseförmågan påverkas av kroppsutformning och flageller, men även antal adhensiner och möjlighet till ureasproduktion är viktiga virulensfaktorer. De ureasproducerande stammarna kan buffra den sura miljön i magsäcken till pH 6 och på så vis skapa en gynnsam miljö att kolonisera.
Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om människa kan smitta djur med Helicobacter och flytta det fokus som ofta ligger på den zoonotiska risken till att se hela bilden, att det är fler arter än människa som kan utsättas för patogenen. Arbetet har inriktats främst på hund och katt, vilka ofta lever tätt inpå människan. Andra frågeställningar som belyses är vilka Helicobacterarter som kan finnas hos både djur och människa, vilka symtom de kan orsaka samt vilka smittvägar bakterien har.
Helicobacter utgör ett eget släkte sedan 1989 och nästan alla djurslag som har undersökts verkar ha sin Helicobacterart. Smittvägarna för Helicobacter är inte helt kartlagda och frågan om bakteriearten är zoonotisk, det vill säga om smitta mellan djur och människa förekommer, har väckts. Människa bör liksom djur kunna smitta andra arter med Helicobacter. I Australien har forskare påträffat samma stam av H.pylori hos en koloni av pungdjur och deras skötare. Kolonin hade varit isolerad från omvärlden förutom sina djurskötare, vilket indikerar att Helicobacter hade kommit in till kolonin via en human smittbärare. Andra forskare har kunnat konstatera att man inte kunnat finna H.pylori hos vildkatt, men att det går att inducera en H.pylori-infektion med stammar från människa till katt i försök. Detta visar att det krävs kontakt med en human bärare av H.pylori för att katt ska infekteras.
Förekomsten av Helicobacter är stor hos däggdjur och kan hos människa vara upp till 80-90% i vissa länder, men av smittade individer är det endast ett mindre antal som uppvisar symtom. Vissa forskare anser att det kan förklaras med att andra faktorer bidrar till att sjukdomssymtom uppkommer, till exempel skillnader i immunförsvar eller om individen varit utsatt för stress. Eftersom symtomen varierar med bakteriearten och individen som smittats, finns risken att veterinära behandlingsmetoder används baserat på H.pylori-infektion hos människa, vilket skulle ge felbehandlingar. För att undvika detta behövs det mer forskning om Helicobacter med inriktning på symtom hos djur. Det behövs även fler studier kring smittvägarna så att riskerna uppmärksammas av människor som har nära kontakt med djur och att alla arter skyddas på bästa vis.