Har Sveriges Riksbank blivit mer flexibel i sin penningpolitik?
PenningpolitikRealtidsdataInflationsmålTaylorregelnRekursiv estimeringEconomicsEconometricsEconomic theoryEconomic systemsEconomic policyNationalekonomiEkonometriEkonomisk teoriEkonomiska systemEkonomisk politikBusiness and Economics
Sedan bytet av växelkurssystem och introducerandet av inflationsmålsstyrning i slutet av 1992 respektive början av 1993 har Sveriges Riksbank bedrivit penningpolitik förankrad i ett räntestyrningssystem där låg och stabil inflation eftersträvas. Enligt makroekonomisk teori skapar ett sådant system med nödvändighet krav på kompromiss mellan å ena sidan liten variation i inflation och å andra sidan liten variation i BNP-gapet (konjunkturen). Som följd av en ökad trovärdighet för den nya penningpolitiken meddelade Riksbanken i början av 1999 officiellt att mer hänsyn ska tas till den reala ekonomin på bekostnad av något större variation i inflationen. I den här uppsatsen undersöks genom skattning av modifierade Taylorregler baserade på realtidsdata över Riksbankens prognoser på inflation och BNP-gap i vilken utsträckning penningpolitiken har blivit mer flexibel över tiden. Resultaten visar att BNP-gapets påverkan på reporäntan har varit i princip oförändrad mellan 1993 och 2005.